Arvet från Atlantis
Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe
Kära vänner
Jag ÄR Jeshua. Jag är här för att ge er min energi och kärlek. Jag vill vara ett stöd för er i dessa utmanande tider.
Denna övergångstid på jorden gör att många gamla saker kommer upp till ytan. Gamla energier från en sedan länge förfluten tid framträder, tider då ni inkarnerade och levde liv under vilka ni upplevde mycket. Alla dessa lager kommer nu åter upp till ytan.
Jag skulle idag vilja tala om dessa förflutna tider för att därigenom ge er en djupare förståelse av er själva, av vilka ni är, här – och – nu. Ni är gamla varelser som bär på en hel del erfarenheter inom er. Ni har företagit er långa resor genom tid och rymd, inte enbart på planeten jorden.
Låt mig ta er tillbaka till den först början. Där fanns aldrig en början men med hänsyn till denna historia talar jag om tidens begynnelse eftersom det är där som utgångspunkten för den cykel av livstider som ni nu befinner er i finns.
Jag vill ta er till tiden för er födelse som en individuell själ, som ett fristående ”jag”. Denna ”jag-het” som nu är så välbekant för er, var ett helt och hållet nytt fenomen i universum. Att vara fristående individer gör det möjligt för er att samla in en mångfald av erfarenheter och ja, även illusioner. Men detta gör det inte mindre värdefullt. Det är just genom att vara ett ”jag”, genom att vara separerad från helheten och att uppleva den medföljande illusionen som du kan upptäcka det som inte är. Du kan upptäcka en illusion och uppleva den inifrån och ut. Till att börja med var detta inte möjligt. Till att börja med var där endast den Ende och ingenting yttre. Det var som en odifferentierad ocean av kärlek och enhet. Försök nu att uppleva rädsla och ovetskap där inifrån!
Genom att vara sårbar och utsatt för illusioner samlar du på dig en ofantlig mängd av erfarenheter vilka gör det möjligt för dig att verkligen förstå innebörden av enhet, vad kärlek innebär på nivån av upplevelse. Du kommer att förstå vad kärlek är, inte som ett abstrakt koncept men som en levande, kreativ kraft som vidrör dig och fyller ditt hjärta och sinne med en djup känsla av glädje och tillfredsställelse. Detta är det slutliga målet för din resa, Hemkomsten som du så innerligt längtar efter: Att vara Gud – som – du, att uppleva enhet som ett ”jag”. Du vill inte ge upp din” jag-het”. Det är genom förbindelsen av ditt ”jag” med helheten som du upplever den djupaste glädje och som du tillför din unika energiprägel till skapelsen som helhet. Gud – som – du tillför någonting nytt och värdefullt till skapelsen.
Jag ber er gå tillbaka till den tid då ”att vara ett jag” tog form för första gången. Då var ni, eller var skapad som, änglar. Kan ni känna ömheten och oskuldsfullheten av denna ursprungliga energi, denna avlägsna början i vilken ni blev ”formade” och lärde känna ”form”. Plötsligt var du ”du”, särskild och separerad från de andra runtomkring dig och du upplevde miraklet av att vara en individ. Du var fortfarande så nära källan av gudomligt ljus att du var fylld av ljus och flödade över av glädje och kreativitet. Där fanns en otroligt stark längtan i din upplevelse efter att veta, att känna och att skapa. Gå nu inombords för ett ögonblick och se om du kan känna sanningen av detta; att du i djupet av dig själv är en ängel…
Jag tar nu ett stort språng i tiden eftersom jag bara kan ge en allmän översikt över denna långa historia. Jag tar er till planeten jordens begynnelse. Ni var närvarande då och ni är äldre än jordens existens som en fysisk planet. Er födelse som ett ursprungligt jag-medvetande ligger betydligt längre tillbaka i tiden än jordens tillkomst.
Föreställ er nu att ni bidrog till utvecklingen av liv på jorden. Långsamt utvecklades liv på jorden genom närvaron av materiella element som tillhandahöll ett stort utbud av möjligheter för medvetande att inkarnera i materiella former eller kroppar såsom mineraler, växter och senare även djur. Ni var djupt involverade i denna skapelseprocess. På vilket sätt?
Ni var änglarna och naturandarna som understödde och närde växtriket och som i detalj kände till ”livsnätet” på jorden och brydde er mycket om det. Ni har också gett djurlivsformer kärlek, omsorg och eterisk näring.
Minnen som ni bär på inombords av ”paradiset” eller Edens lustgård, av en natur i perfekt balans i vilken ni deltog som vårdare och uppehållare av liv, härstammar från denna avlägsna tid. Ni hade ännu inte inkarnerat utan uppehöll er mellan de fysiska och eteriska sfärerna. Du var en ängel på gränsen till att födas in i materia.
Kom ihåg oskuldsfullheten som fanns under denna tid, tänk på hur det var att vara detta ängla – naturande-medvetande och hur innerligt du älskade jorden och alla manifestationer av liv på den. Känn den barnlika aspekten av ditt medvetande som det var då. Ni var som lekande barn i paradiset och ni hade alltid lust till äventyr, lek, skratt och ni upplevde glädjen av att fritt uttrycka er själva i en trygg omgivning. Trots er lekfullhet fanns där en djup respekt för livets lagar och ni kunde inte tänka er någonting annat än att behandla liv med den djupaste kärlek och respekt.
På sätt och vis har ni alltså varit föräldrarna till liv på jorden. Detta förklarar varför ni kan bli väldigt chockerade av störningarna i naturen som orsakas av modern teknologi och det allmänna missbruket av jordens tillgångar. Varför påverkar det er så mycket? Det beror på att ni från första början har omhuldat och närt dessa energier. Ni är från djupet av er kärna förbundna med dem, med jorden och alla dess livsformer som en förälder är till sitt barn och en skapare till sin skapelse. Under denna tid då ni var änglar som närde liv på jorden var ni inte medvetna om varför ni gjorde detta. Ni betedde er som barn som kände sig dragna till ännu ett äventyr och spänningen inför det nya så ni tillät er helt enkelt att bli vägledda av det som kändes glädjefyllt och spännande. Ni planterade er energi överallt där den kändes välkommen.
Ni deltog alltså i skapandet av paradiset på jorden: livets prakt, växt och djurrikenas överflöd, mångfalden av livsformer och den ansträngningslösa utvecklingen av allt detta. Håll kvar denna bild för ett ögonblick… kom ihåg vilka ni är.
Även om det verkar alltför storslaget när jag säger dig detta, tillåt din fantasi visa dig att du deltog i detta, att du var närvarande som en lekfull och oskuldsfull ängel i Livets Trädgård och att du närde och vårdade liv.
Ut ur paradiset – det första Fallet in i Upplevelse
Under miljontals år skedde mycket utveckling på jorden som är svår att sammanfatta i ett nötskal. Men vid en viss tidpunkt stördes ert lycksaliga äventyr i Edens lustgård av en yttre påverkan som man kan kalla för ”dålig” eller ”mörk”. Andra dimensioner i universum började blanda sig i vad som hände på jorden. De hade för avsikt att utöva makt och inflytande över livet på jorden. Denna händelse, inblandningen av kraftfulla mörka energier som kom från ingenstans som ni uppfattade det, chockade djupt era ängla-jag. Ni var inte förberedda. Detta var ert första möte med ”ondska” och det skakade grundligt om er värld. För första gången fick ni uppleva hur det kändes att inte vara trygg längre. Ni fick uppleva ”mänskliga känslor” såsom rädsla, chock, ilska, besvikelse, sorg, indignation: Vad är detta? Vad försiggår här?
Känn hur skuggorna föll över er under detta första möte med mörker, den mörka sidan av tvådelning. Begäret efter makt som först hade chockat och skrämt er började långsamt ta er i besittning. Detta berodde på att ni kände indignation och harm gentemot angriparna och ni ville försvara och skydda jorden mot denna underliga invasion.
Jag talar här om en utomjordisk påverkan, en särskild ras så att säga, vars ursprung inte har någon betydelse för vår historia. Vad som däremot har betydelse är att ni delvis absorberade energin av dessa varelser och därigenom framkallade ett fall. Jag talar inte om ett bibliskt Fall eftersom detta ord förknippas med synd och skuld, men om ett fall in i upplevelse, in i mörker. Detta var på sätt och vis förutsägbart eftersom ni var del av världen av tvådelning. Genom att vara ett ”jag”, genom att uppleva avskildheten från helheten, föddes fröna av tvådelning inom er. Att du undersöker alla ytterligheterna av tvådelning när du väl befinner dig i den är en del av skapandets logik.
Undan för undan blev ni själva till krigare eftersom ni ville ha makt för att skydda ert ”territorium”. Er historia trädde in i ett nytt stadie under vilket ni blev indragna i diverse galaktiska krig och stridigheter. Ta en stund för att känna hur detta inträffar; fallet från den lekfulla energin av änglabarnet till den hårda och aggressiva energin av den galaktiska krigaren. Vi talar här om långa tidsperioder. Det kan verka enormt och ofattbart att ni gått igenom allt detta men ändå så ber jag er att tillåta er fantasi färdas med mig för en stund.
Ni blev inblandade i en våldsam och slutgiltig strid. En del av den för er så välbekanta science fiction litteraturen beskriver allt detta och är faktiskt inspirerad av verkliga händelser i ett avlägset förflutet. Det är inte enbart fiktion. Mycket av detta har faktiskt inträffat och ni var djupt involverade i det. Ni förlorade er själva i stridigheterna och under detta stadie av er utveckling upplevde ni grundligt egots energi.
Jag har tagit upp detta tidigare i Ljusarbetarserien (som finns publicerad på denna hemsida) och jag skulle nu vilja ta ytterligare ett stort språng för att berätta om nästkommande viktiga stadie.
Efter en lång, lång tid blev ni trötta på att slåss. Ni hade fått nog. Ni började bli sorgsna och krigströtta och en sorts hemlängtan började krypa sig in i era hjärtan. Ni hade under en lång tid varit besatta av de krig och konflikter som ni var involverade i. Illusionen om makt kan ha en hypnotisk inverkan på ett omoget och naivt sinne. Ni var naiva och okunniga när ni upplevde ert första fall in i mörker.
Men då, vid en given tidpunkt, uppstod inom er ett uppvaknande. Ett vagt minne av de förflutna dagarna i Paradiset vaknade till liv i era sinnen och hjärtan och detta påminde er om den glädje och oskuldsfullhet som ni en gång känt till. Ni önskade att ni kunde ta er tillbaka dit och ni ville inte längre strida. Man kan säga att egots energier inom er blivit utmattade genom er fulla upplevelse av dem. Ni hade lärt känna alla sidor av att strida, alla de emotioner som har att göra med att vinna och förlora, att kontrollera och att ge upp, att mörda. Ni hade blivit desillusionerade när det gällde makt och upptäckte att den inte gav er det som den utlovade: kärlek, lycka, fullbordan. Ni vaknade upp ur er hypnotiska slummer och längtade efter någonting nytt.
När ni försökte ta er vidare och resa er över energin av strid genom att anknyta till hjärtats energi, var ni återigen naiva och oerfarna. Ni var som barn som kikade över muren till ett alldeles nytt land där de styrande krafterna inte var strid och makt utan kärlek och samhörighet. Ni följde er själs kallelse och klättrade över muren. Ni började mötas igen och ni kände igen varandra som själsfränder, medlemmar av samma familj. En gång i tiden hade ni ju lekt tillsammans som änglar i Edens lustgård.
Medlemmarna i ljusarbetarfamiljen, som tillhör samma födelsevåg av själar, tittade återigen på varandra och kände sig dragna av en gemensam kallelse, ett delat uppdrag. Ni visste att ni behövde göra någonting för att kunna ta steget mot ett hjärtbaserat medvetande och för att verkligen kunna återvänd till Paradiset. Ni kände samröre med jorden igen men denna gång som mänskliga varelser inkarnerade i mänskliga kroppar. Detta gjorde att ni fick uppleva inifrån vad som hänt på jorden på grund av de galaktiska krigen och ert maktmissbruk.
I er kamp efter makt hade alltid jorden varit den centrala punkten för er uppmärksamhet. Många galaktiska deltagare slogs om herraväldet på jorden och detta påverkade i en negativ riktning jorden, allt liv på henne och den framväxande kollektiva själen i människan. Anledningen till att jorden var ett så viktigt mål för alla dessa stridande deltagare är inte så lätt att förklara. Kort sagt kan man säga att jorden är utgångspunkten för någonting nytt, det är en plats där många dimensioner och verkligheter förs samman och utgör därför en korsväg till framtiden. Många, många energier möts och blandar sig på jorden – inom växt, djur och särskilt inom människans rike. Detta rike är mycket speciellt. När dessa energier fridfullt kan leva tillsammans kommer de att ge upphov till en enorm explosion av ljus genom hela kosmos. Det är på grund av detta som jorden har en nyckelroll och att hon befunnit sig i centrum för en stor Strid.
En gång i tiden var ni försyndare som deltog i denna strid och ni försökte manipulera liv och medvetande på jorden på ett mycket aggressivt sätt. Detta skadade den framväxande mänskliga varelsen. Mänskligheten var då i sitt barnstadie, ”stadiet av oskuldsfullhet”. Mänskligheten ”beboddes” av själar som tillhörde en annan födelsevåg än vad ni gjorde. Vi kallade dem för ”jordsjälar” i Ljusarbetarserien. Det var en grupp själar som var yngre än er och som tidigt manifesterade sig på jorden. Dessa själar blev tvungna att handskas med yttre, utomjordiska manipulationer som begränsade den mänskliga varelsens möjligheter. De utomjordiska makterna projicerade energier av rädsla och underlägsenhet in i det öppna och unga medvetandet hos människan. Detta tillät dem att vinna kontroll över dem.
Jag återkommer nu till ert beslut om att inkarnera på jorden som mänskliga varelser. Ni hade två motiv. För det första så kände ni att ni var redo för en inre förändring och transformation. Ni ville frigöra er från egots stridsattityd och växa mot ett annat ”varande”. Ni visste inte exakt vad detta skulle innebära, ni kunde ännu inte riktigt få grepp om vad det innebar, men ni kände att genom att inkarnera på jorden skulle ni få precis de utmaningar och möjligheter som ni behövde.
För det andra visste ni att ni behövde gottgöra de saker som inträffat på jorden delvis på grund av er. Ni kände att ni på något sätt hade ett ursprungligt och djupt band till jorden som var baserat på kärlek och respekt. Detta band hade blivit fördärvat när ni inlåtit er i krig och stridigheter om just denna jord. De två ytterligheterna av er, änglabarnet och den förhärdade krigaren, behövde sammanföras och transformeras och vilken plats kunde vara mer lämpad för detta än jorden? Ni kände er djupt förbundna med denna planet och ni kände också en ”karmisk förpliktelse” till att förbättra förhållandena på jorden. Ni ville förändra och lyfta medvetandetillståndet på jorden. Ni blev till ”ljusarbetare”.
Ni inkarnerade på jorden vid tiden för Atlantis.
Atlantis – det andra Fallet in i Upplevelse
Atlantis var en civilisation som existerade betydligt längre tillbaka i tiden än er kända historia. Atlantis uppstod för ungefär 100 000 år sedan och försvann för ca 10 000 år sedan. Dess första början ligger till och med ännu längre tillbaka i tiden. Atlantis utvecklades gradvis när utomjordiska raser började ”invadera” jorden genom att inkarnera i mänskliga kroppar. Dessa själar var i allmänhet mycket mentalt utvecklade. På den tiden utgjordes samhällena och folkgrupperna på jorden till stor del av jordsjälar och de var ”primitiva samhällen” som ni kallar dem.
Där hade redan innan Atlantis tid funnits mycket utomjordisk påverkan från galaktiska riken som på olika sätt sände tankeformer till jorden. Tankeformer är energier som ansluter sig själva till människor på eterisk eller aura nivå och på så sätt påverkar tankar och emotioner hos människor. Detta händer oavbrutet när du absorberar idéer och trossatser under din uppväxt och från samhället. Dessa omger dig som ett smittsamt nät. Men detta kan också inträffa från de ”astrala nivåerna” som omger dig. Tankeformerna som projicerades på er av de galaktiska krigarna var till största delen kontrollerande och manipulativa men där har också alltid funnits influenser av ljus och vänlighet. Det är människan själv som beslutar om vad som får komma in eller inte. Vid en viss tidpunkt ville de galaktiska deltagarna ha ett större inflytande på jorden och där fanns en möjlighet för dem att faktiskt bebo mänskliga kroppar, kort sagt att inkarnera på jorden. Ande eller Liv öppnade upp denna möjlighet för dem eftersom det passade deras inre väg mot utveckling. Ni var en av dessa deltagare. I er andliga litteratur hänförs ofta dessa folk som har sin härstamning i dessa galaktiska riken till ”stjärnfolk” eller ”stjärnfrön”.
Atlantis var resultatet av en sammankomst, en blandning av de ursprungliga samhällena på jorden och inflödet av själar som kom ”utifrån”. Ni, vågen av ljusarbetarsjälar, inkarnerade på jorden eftersom ni ville få tillstånd förändring och framsteg men även på grund av att ni själva ville växa från ett egobaserat medvetande till ett hjärtbaserat medvetande.
När ni anlände kändes det först väldigt besvärligt och obekvämt att vara i en fysisk, mänsklig kropp. Att leva i så tät, fysisk materia gav er en känsla av tyngd och av att vara fängslade eftersom ni var vana vid betydligt mer flytande och lättrörliga kroppar med större psykisk kraft. I högre (mindre materiella eller täta) frekvenser eller dimensioner har ert psyke ett betydligt större direkt inflytande på den fysiska omgivningen. Helt enkelt genom att tänka på eller vilja någonting kan man på dessa plan omedelbart skapa eller attrahera det till sig. Ert sinne var vant vid att skapa betydligt snabbare än vad som var möjligt på jorden. Man kan säga att reaktionstiden på jorden är mycket längre. Så när man är här för första gången har man en känsla av att vara inlåst i en fast och icke-foglig kropp och man blir osäker eftersom det som man önskar och eftersträvar inte längre materialiserar sig så lätt. Greppet om ens liv och dess omständigheter verkar vara mycket begränsat.
Ni var förvirrade när ni kom hit men på samma gång ägde ni högt utvecklade mentala förmågor som ni utvecklat under era föregående galaktiska livstider. Att sända ut tankeformer och projicera dem på andra levande varelser kräver att man äger en stor mental kraft. Ert sinne var som en uppsättning av välslipade knivar som nu behövde visa sitt värde i en helt ny omgivning. Era mentala förmågor var någonting som ni sedan länge uppnått och på grund av den känsla av alienation och tyngd som ni upplevde på jorden försökte ni instinktivt finna er väg via användandet av dessa redan inlärda färdigheter. Ni började alltså använda era mentala krafter på jorden. Från början var er avsikt att anknyta till jordens verklighet utifrån era hjärtan. Innan ni inkarnerade visste ni att trots era respektingivande, analytiska och psykiska förmågor låg marken i era hjärtan i träda och hade behov av frön, små fröplantor av ljus. Detta ”glömde” ni emellertid bort när ni dök ner i jordisk verklighet och ert medvetande blev beslöjat.
På jorden blev ni tvungna att handskas med jordsjälarna som levde där som människor och som ni hade svårt att förstå er på. Ni uppfattade dem som instinktiva och barbariska varelser. Ni förstod inte deras direkta och spontana sätt att uttrycka emotioner på. De var i era ögon primitiva eftersom de var mer förbundna med sina emotioner och instinkter än vad de var med sitt intellekt. Ni hade förmågor och talanger som var annorlunda jämfört med den naturliga läggningen hos människorna på jorden.
Fastän ni ofta föddes och uppfostrades som deras barn (när ni föddes som barn till jordsjäls-föräldrar), uppstod så småningom en social åtskillnad mellan er och dem. På grund av era överlägsna, psykiska färdigheter utvecklade ni tidigare okända tekniker. Allt detta hände långsamt och naturligt. Vi talar om tusentals och till och med tiotusentals år här.
Utan att gå in på detaljerna av denna process skulle jag vilja be er att känna själva kärnan av det som hände. Kan ni föreställa er att ni deltog i detta? Kan ni föreställa er hur det måste ha känts att hamna på en plats där man inte känner sig hemma och att veta: det var någonting som jag planerade att göra här men vad var det…? Låt mig se, jag har vissa förmågor och styrkor till mitt förfogande… detta särskiljer mig från många i min omgivning… jag ska ta till vara på dessa talanger för att hävda mig själv. Känner du igen denna stolthet och ambition inom dig? Kan du komma ihåg att den var din? Detta är en typisk Atlantis-energi.
Allteftersom föddes en ny kultur på jorden, en civilisation som frambringade en aldrig tidigare skådad teknisk utveckling vilken påverkade alla delar av samhället. Jag skulle vilja säga lite mer om den typ av teknologi som utvecklades i Atlantis. Det som ni som ”stjärnfolk” klart mindes, trots glömskans slöja, var att ni kunde påverka fysisk verklighet genom användandet av sinnets kraft och då särskilt det tredje ögat. Det tredje ögat är energicentret (chakrat) för intuition och psykisk medvetenhet och det är beläget bakom era två ögon.
Kraften av det tredje ögat var som en andra natur för er själ och fortfarande mycket välbekant för er under de första inkarnationerna. Ni ”visste hur det fungerade”. Ni visste att materia (fysisk verklighet) har en sorts medvetande, är medvetande i ett visst tillstånd av varande. Via denna essentiella insikt i enheten av medvetande och materia kunde ni påverka och forma materia genom en inre kontakt med medvetandet i materian. På detta sätt kunde ni bokstavligt talat sätta materia i rörelse, manipulera den från sinnet. Ni kände till en hemlighet som senare glömdes bort.
För närvarande ser ni materia (fysisk verklighet) som separerad från medvetande (sinne). Eftersom ni är påverkade av den moderna vetenskapen har ni glömt bort att alla varelser är besjälade; allt som är har någon form av medvetande som man kan anknyta till och samarbeta med på ett kreativt sätt. Denna kunskap var självklar för er under dessa förflutna tider. Men under tiden för Atlantis, då era hjärtcenter ännu inte helt vaknat upp, kontrollerades det tredje ögat till övervägande del av viljan eller egot (solar plexus eller det tredje chakrat). Ni stod på tröskeln till en ny inre verklighet, verkligheten av hjärtbaserat medvetande, men på grund av chocken av den överväldigande tätheten på jorden, förlorade ni tillfälligtvis er spröda och nya inspiration. Ni tillät er själva att vilseledas av det överdrivna användandet av viljan som blandades med det tredje ögats styrka. Ni strävade efter att på en större skala göra saker och ting bättre (ljusarbete) men ni gjorde det på ett självcentrerat sätt och med ett auktoritärt förhållningssätt gentemot jordsjälarna och naturen.
Under Atlantis glansperiod fanns stora möjligheter och teknologin var inom vissa områden till och med högre utvecklad än vad den idag är inom er moderna teknologi. Detta berodde på att styrkan och kraften i telepati och psykisk manipulation då utnyttjades och förstods betydligt bättre. Telepatisk kommunikation kunde ögonblickligen inträffa mellan personer som befann sig på ett stort avstånd från varandra. Det var möjligt för er att lämna era kroppar och färdas omkring. Kommunikation med utomjordiska civilisationer eftersträvades och genomfördes.
Mycket blev möjligt under Atlantis tid men mycket gick också fel. Där fanns i allmänhet en klyfta mellan den politiska, andliga eliten och de ”vanliga människorna”, vilka till största delen utgjordes av jordsjälar. De uppfattades som underlägsna varelser som kunde användas för att uppnå vissa mål och de användes för de genetiska experiment som var en del av den Atlantiska ambitionen till att manipulera liv på den biologiska nivån för att skapa högre stående livsformer.
En positiv aspekt av civilisationen i Atlantis var dock att det rådde jämlikhet mellan män och kvinnor på den tiden. Maktkampen mellan män och kvinnor, under vilken kvinnor senare blev fruktansvärt förtryckta, existerade inte under Atlantis tid. Den kvinnliga energin respekterades helt och fullt på grund av att den är direkt förbunden med kraften av det tredje ögat (intuition, klärvoajans, andlig kraft).
Jag skulle nu vilja ta er till tiden för Atlantis undergång. Där fanns energier verksamma som ni fortfarande försöker att komma till rätta med. Ni var djupt involverade i det som gick fel under detta stadie. I Atlantis levde ni utifrån viljans center och det tredje ögat. Era hjärtans energi öppnad inte upp i någon större utsträckning. Vid en viss tidpunkt förälskade ni er i möjligheterna av er egen teknologi och i er ambition till att skapa högre stående livsformer. Ni använde er av genetisk teknik och experimenterade på ett flertal livsformer, men ni var oförmögna att förstå, att känna, att ni var respektlösa gentemot liv genom detta. De som ni experimenterade med kunde inte förlita sig på er empati och medkänsla.
Energin som var närvarande under denna grymma period av Atlantis civilisation, återvände under 1900 talet via Tysklands nazistregim. Grymma experiment och ett allmänt förhållningssätt av klinisk kyla gentemot ”lägre stående livsformer”, var en väsentlig del av denna regim. Avsaknandet av medkänsla och empati som uppvisades gentemot de angripna, avsaknadet av känslor och det mekaniska sätt på vilket man ”omhändertog” offren, liknade den attityd som funnits i Atlantis. Detta fyller er nu med en djup känsla av avsky. Ni har känt och sett den andra sidan av detta, offersidan, under livstider som ni levt efter Atlantis.
Men på Atlantis tid var ni angriparna. Det var här som en särskild ”karma” uppstod. Atlantis är upphovet till era ”angripar-liv”, er mörka sida. Jag berättar inte detta för att ni ska känna er skamsna eller skyldiga. Nej, vi är alla del av denna historia. Vi tar alla på oss olika roller och förklädnader eftersom detta är innebörden av att befinna sig i tvådelning. Det är att uppleva och spela alla tänkbara roller, alltifrån mycket ljusa till mycket mörka. Om du tillåter dig själv att lära känna din mörka sida, om du kan acceptera att du också spelat rollen av angripare, kommer du att bli mer balanserad, fri och glädjefylld. Det är därför som jag berättar detta för dig.
Till slut fick den tekniska utvecklingen, som ni och andra själsgrupper skapat, en så stor inverkan på naturen att de ekologiska systemen på jorden upplöstes. Atlantis undergång inträffade inte direkt. Där fanns många varningssignaler – tecken i naturen – men när de inte uppmärksammades uppstod enorma naturkatastrofer genom vilka den Atlantiska civilisationen dränktes och förstördes.
Hur påverkades ni av detta på den inre nivån? Det var en chockerande upplevelse, en traumatisk upplevelse. Det var ett andra Fall, ett andra Fall av erfarenhet ner i djupet.
Under era inkarnationer på jorden hade ni förlorat förbindelsen med hjärtats energi som ni stäckt ut efter. Efter Atlantis undergång insåg ni med större kraft än någonsin att sanningen inte gick att hitta i kontrollerandet av liv, även om anledningen kunde framstå som ädel. Det var då som ni verkligen började öppna upp till hjärtats stilla röst som talar om för er att där finns en visdom i Livet självt som inte har behov av att styras eller kontrolleras. I livets eget flöde, i flödet av hjärtat och känslorna, finns en visdom som ni kan tona in till eller lägga er i linje med genom att lyssna och överlämna er själv. Det är inte en visdom som är skapad av huvudet eller av viljan, det är en visdom som kommer genom tillåtandet av ett högre perspektiv, kärlekens röst.
Detta mystiska vetande, som åtföljs av en känsla av ödmjukhet och överlämnande, började långsamt vakna till liv inom er. Men tiden var ännu inte mogen för ett glädjefyllt uppvaknande av hjärtats energier. En skugga hade fallit över er under Atlantis, skuggan av att i negativ riktning ha påverkat andra varelser. Effekterna av detta skulle behöva kännas och upplevas djupt innan ett uppvaknande kunde ske.
Nu tar jag återigen ett stort kliv i denna gamla historia och jag tar er till det ögonblick då ni återvänder till jorden efter det att Atlantis försvunnit, bortspolat av oceanens vågor. Återigen inkarnerade ni i mänskliga kroppar med minnet av Atlantis djupt begravt i ert själsminne och förbundet med en känsla av skam och självtvivel. Atlantis undergång hade chokerat och förvirrat er men det hade också öppnat upp era hjärtan lite mer.
Vilken ofantlig utveckling som hände på en så stora tidsskala!
Förkastade som ljusarbetare – det tredje Fallet in i Upplevelse
Den nästkommande viktiga cykeln påbörjades i och med Kristusenergins ankomst till jorden som tydligast representerades av mig. Många av er var närvarande på eller kring denna tid. Några århundraden före min födelse började ni återigen att inkarnera i stort antal. En röst i era hjärtan lockade och kallade på er. Ni kände att ”ni behövde vara där”, att det var tid för att ta ett ytterligare steg på er andliga resa som var så sammanflätad med jorden.
Ankomsten av Kristusenergin, min ankomst till jorden, var delvis förberedd av er. Jag skulle inte ha kunnat anlända utan ett närvarande ”energilager” på jorden som kunde motta mig, ”fånga mig” så att säga. Er energi tillhandahöll den kanal genom vilken jag kunde förankra Kristusenergin på jorden. Det var i sanning en gemensam ansträngning. Era hjärtan hade öppnat upp till mig, till det som jag representerade. Ni var på den tiden den del av mänskligheten som var mest öppen för att motta hjärtats kärlek och visdom.
I ordets bästa bemärkelse hade en viss ödmjukhet fötts inom er; ett överlämnande till icke-vetande, att inte vilja kontrollera och ”styra” saker, en genuin öppenhet inför någonting nytt, någonting som skiljde sig från makt och kontroll, någonting annorlunda. På grund av denna tilltro och öppenhet i era hjärtan kunde ni motta mig.
Jag var som en ljusstråle som föll ner på jorden och påminde de som var redo för det om deras änglanatur, deras heliga kärna. Ni vidrördes av vad jag uttryckte och utstrålade till er från min innersta kärna och Kristusenergin har, alltsedan den livstiden runt Kristus och ända fram till nu, djupt påverkat er. Under alla dessa liv har ni försökt att föra ner Kristusenergin till jorden genom att undervisa och hela på olika sätt. Ni var inspirerade och passionerade ljusarbetare som arbetade hårt för att föra mer rättvisa, öppenhet och kärlek till denna planet
Under den eran, eran av den uppvaknande Kristusenergin, var ni de som opponerade er mot religioner som var för stramt organiserade, så auktoritära så att de undertryckte människor. Ni slogs för frihet, för den kvinnliga energins frigörelse och hjärtbaserade värderingar i en tid som knappt var medveten om detta. Under de senaste tvåtusen åren har ni varit frihetskämpar och ni har på grund av detta blivit bortstötta och förföljda. Ni blev straffade och torterade för vilka ni var och ni slutade ofta vid pålen eller blev hånade och utpekade. Ni bär på mycket emotionellt trauma från denna epok.
I de strider och i det motstånd som ni mötte var ert Atlantiska (galaktiska) karma verksamt. Rollerna var nu omvända. Ni blev offren som fick genomgå djup ensamhet, rädsla och förtvivlan. Ni fick på nära håll lära känna den djupa emotionella smärtan av förkastelse. Detta var ert tredje Fall, ett tredje Fall in i Upplevelse och detta förde er till hjärtat av ert uppdrag: förståelsen av enheten som underligger både Ljus och Mörker och insikten om vad kärlek verkligen innebär. Detta tredje Fall har lett er till nutiden, till de ni idag är.
Idag står ni på gränsen till en ny cykel och i dessa transformativa tider är ni verkligen öppna för innebörden av Kristusenergin. I era hjärtan gror en visdom som omfamnar och överskrider motsatser och som känner igen det gudomliga flödet i alla olika sorters manifestationer. Er kärlek är inte enbart en abstrakt vetskap men ett sant, rent och uppriktigt flöde från hjärtat som sträcker sig ut till andra och till jorden. Ni känner nu igen er i den andre, vare sig de är ”ljusa” eller ”mörka”, rika eller fattiga, ljusarbetare, jordsjälar, människor, djur eller växter. Den kärlek som finns inbäddad i Kristusmedvetandet överbryggar gapet mellan motsatser och ger dig en förnimbar känsla av att allt som existerar är förbundet.
Som en ängel vaktade du en gång paradiset på jorden. Du separerade dig från detta tillstånd av oskuldsfullhet när du engagerade dig i dansen om makt med energier som ville stjäla paradiset från dig. Genom detta övergav du den andliga sfären och inkarnerade djupare in i den materiella verkligheten av form och illusion. Från att ha varit en ängel, blev du till en krigare. Du återvände till jorden för att uppleva maktspelets avigsidor, hur det kändes att falla offer för aggression och våldsamheter. Följderna av den senare delen av denna cykel kan fortfarande tydligt ses i ert sätt att uppleva saker på, men ni arbetar alla hårt för att komma till rätta med traumat av bortstötande inombords. Genom detta fullbordar ni er cirkel och kommer tillbaka till utgångspunkten. Du kommer tillbaka till din sanna natur som ängel men denna gång som en till fullo inkarnerad ängel med en verklig och levande kunskap om ytterligheterna av ljus och mörker, kärlek och rädsla. Du är en vis och medlidsam ängel, en mänsklig ängel…
Jag hyser stor respekt för er och för den otroliga resa som ni har gjort. Jag står nu framför er som en jämbördig. Jag är här som lärare och vägledare men också som broder och vän. Jag vill erbjuda er min kärlek och vänskap, inte på ett abstrakt sätt men som en förnimbar energi av kamratskap och förståelse. Jag vet vilka ni är. Känn nu igen er själva i mitt ansikte.
Ni är nu inne i slutfasen av en stor tidscykel under vilken ni gått igenom många upplevelser. Idag ville jag tala om Atlantis eftersom erkännandet av de energier som ni förkroppsligade där kan hjälpa er att uppnå ett tillstånd av frid och helhet inom er själva. Den Atlantiska energin är energin av stor mental kraft i kombination med utpräglat högmod och arrogans. Våga erkänna denna ”mörka energi” inombords, våga erkänna att du har upplevt och levt ut den en gång. Känn att du varit angripare och förföljare så väl som offer. Genom att tillåta detta faktum tillträde till ditt medvetande öppnar du upp till den största visdom som du kan motta i ditt liv; visdomen av icke-dömande. Genom att bli medveten om din mörka sida kommer du att släppa behovet av att döma andra (och dig själv) för vad som är rätt eller fel. Alla grunder för fördömande kommer att försvinna. Icke-dömande banar vägen för förståelse och medlidande. Det är då som du i sanning börjar förstå vad kärlek och ”ljusarbete” innebär. Ordet ”ljusarbete” kan faktiskt inbjuda till att felaktigt tro att där pågår någon form av maktkamp mellan ljus och mörker och att ljusarbetaren är den som besegrar mörkret. Men detta har ingenting att göra med sant ljusarbete. Sant ljusarbete innebär att du kan känna igen kärlekens ljus och medvetande i allt som är även om det gömmer sig bakom masker av hat och aggression.
Ni känner er fortfarande ofta frestade till att döma den jordiska verkligheten, till exempel hur politiker arbetar eller hur människor behandlar miljön. Det är lätt att säga att allting är fel och att känna sig som en alienerad och hemlös främling på denna planet jorden. Försök att kontakta angripar-energin inom dig själv vid sådana tillfällen. Tillåt dig själva att få tillgång till Atlantisenergin som fortfarande finns tillgänglig i ditt själsminne och känn att du också varit detta och att även detta var i sin ordning. Alla dina ”fall in i upplevelse”leder till att cirkeln fullbordas och detta öppnar i sin tur upp ditt hjärta till den innersta kärnan av Guds skapelse; kärlek, kreativitet och oskuldsfullhet. Du som har upplevt ytterligheterna av mörker och ljus har under hela din resa inte varit någonting annat än ett oskuldsfullt barn som från paradiset gav sig ut på en resa i en anda av uppriktighet, djärv nyfikenhet och entusiasm inför livet. På denna resa kunde du endast lära via upplevelse. ”Fallen in i Upplevelse” kunde inte ha undvikts eftersom de var medlen som behövdes för att kunna sträcka ut till någonting nytt och mer tillfredsställande. Själva meningen med din resa är att du uppnår visdom genom upplevelse. Var vänlig att därför erkänna och hedra modet av detta änglabarn som du var. Se dess vitalitet, mod och uthållighet under dess färd in i det okända och känn sedan din egen oskuldsfullhet, även i dina mörkaste hörn.
Jag ber dig att respektera dig själv, vilket även inkluderar din mörka sida. Känn styrkan och självmedvetenheten av Atlantisenergin för en stund. Den innehåller även en positiv sida. Ni var på många sätt begåvade. Bjud in denna energi här och nu. Tillåt känslan av självförtroende och självstyre att återvända till dig och förlåt dig själv för de ohyggligheter som hände i det förflutna. Ja, du har tillfogat andra lidande, du var angriparen där… men känn också hur du efteråt djupt kommit att ångra detta och hur mycket du nu har öppnat upp till en djup respekt för allt som lever. När du förlåter dig själv öppnar du upp till glädjen av att släppa allt fördömande. Detta är som du förstår konsekvensen av allt detta; om du erkänner din mörka sida och klarar av att förlåta dig själv för denna behöver du inte längre döma dig själv eller andra. Detta är en sådan fröjd för din själ…
Du plågar fortfarande ofta dig själv med dina fördömanden. Du talar om för dig själv att det återstår så mycket som du fortfarande måste fullborda. Idag ber jag dig att titta tillbaka och se vad du redan har åstadkommit. Var medveten om djupet av din resa genom dessa stora tidscykler. Och se inte upp till mig som en mästare längre. Jag har uppfyllt den rollen för tvåtusen år sedan men den tiden är över. Ni är de Kristna av den nya eran och ni kommer att föra frid till en värld av tvådelning och polaritet genom att utstråla den frid som finns i era egna hjärtan. Känn hur ni är redo för att påta er denna roll och låt mig endast få erbjuda lite stöd och uppmuntran som er vän och broder. Vi är en.
© Pamela Kribbe
Översätt från engelska av Lena Eklund