Maria talar genom Pamela

Kära vänner,

Det är med stor glädje och ett öppet hjärta till er alla som jag idag är här. Jag är Maria. Jag var Jeshuas mor. Jag representerar den kvinnliga aspekten av Kristusenergin som nu i allt större utsträckning föds på jorden. Den kvinnliga energin har länge förtryckts i ert samhälle, och även i era hjärtan.

Den kvinnliga energin är en primär skapande kraft, en grundläggande del av Allt Som Är. Hon föder fram liv och flödar genom alla. Utan henne skulle ni inte existera, varken som en själ eller som en mänsklig varelse. Det kvinnliga flödet av energi bär vid denna tid en magisk kraft och den vill lysa upp mörkret under denna decembermånad, men även era inre strider och tyngre sinnesstämningar.

Ibland undrar du vad som är syftet med allting, med ditt liv här på jorden. Jag säger dig att det är värdefullt och att det tjänar ett syfte. Du utför ett viktigt arbete här. Din närvaro påverkar allt liv omkring dig och du ger upphov till förändring i världen. Det är det som behöver vara fokus för din uppmärksamhet. Du behöver inte alls fokusera på andra för att ge upphov till förändring. Hemligheten är att du enbart behöver fokusera på dig själv och din egen integritet. När du fyller dig med ett kärleksfullt medvetande, ett accepterande av den du är och alla dina fasetter, skapar du en kanal genom vilken ljus lätt kan komma till dig för att sedan automatiskt även flöda ut till andra. Du behöver sannerligen bara uppmärksamma dig själv för att fullborda ditt uppdrag här på jorden.

I detta sammanhang skulle jag idag vilja tala om hur du kan vara din egen andliga moder. Jag representerar den moderliga energin i den kristna traditionen. Men vad innebär egentligen detta? Moderskap är en central aspekt av den kvinnliga energin. Modern ses som den livgivande, närande och omhändertagande aspekten i naturen. Men är denna bild komplett? I de bilder som målats upp av mig under historiens gång har mycket blivit förvridet och förvrängt. Jag skulle därför vilja berätta lite mer för er om mitt liv på jorden då jag var Jeshuas mamma.

Jag har ofta porträtterats som ett helgon, men det var jag verkligen inte under mitt liv på den tiden. Jag var en vanlig kvinna av kött och blod och jag upplevde stor känslomässig förvirring. Därför är jag bekant med allt som ni går igenom i era liv. Jag var jag en senkomling i familjen som jag föddes i. Jag var det sjunde och sista barnet och jag hade många bröder och systrar som var äldre än mig. Jag var ett tämligen envist barn. Redan som liten lärde jag mig att jag behövde ta hand om mig själv och inte förlita mig på andra. Mina föräldrar fanns där för mig men jag var inte centrum för deras uppmärksamhet. Men hur som helst så passade detta i viss utsträckning min natur eftersom jag älskade att vara i min egen fantasivärld och ge mig ut på egen hand.

För att vara en flicka var jag relativt robust och äventyrslysten. Jag hade också en stark inre känsla för saker och ting och jag avvek inte så lätt från den vägledningen. Jag var inte speciellt bekymrad över vad andra tyckte och tänkte om mig. Jag hade äldre bröder som retade mig då och då och därför insåg jag tidigt att det var nödvändigt att skapa min egen självkänsla och självaktning för att kunna vara den jag var. Jag var lite annorlunda. Jag kunde känna energier och jag hade en tendens till att ”se igenom” människor. Ofta när de småpratade kunde jag känna att de gömde saker och ting, känslor som var våldsamma eller tunga, medan deras beteende var lugnt och samlat till ytan. Detta förvirrade mig som barn. Jag kände att någonting inte stämde och jag undrade varför, men ingen förklarade detta för mig. Därför var jag vid vissa tillfällen också ett ensamt barn och jag kände mig ofta missförstådd. Jag älskade att vara ute i naturen och jag tyckte om djuren som fanns kring huset. 

Det värsta som hände mig under min barndom var min mammas död. Detta inträffade medan jag fortfarande var ganska ung (tonåring) eftersom min mamma var relativt gammal redan när jag som en eftersläntrare föddes. Hennes död var min första konfrontation med förlust. Det var en kraftigt smärtfylld upplevelse och jag kände mig förkrossad och övergiven. När jag satt bredvid henne på hennes dödsbädd kändes det som om jag förlorat en del av mig. En del av mig verkade oåterkalleligen dö bort. Och jag kunde inte hålla fast vid den, jag var tvungen att släppa taget. Detta skulle faktiskt visa sig vara den största läxa som jag hade att lära under min livstid: att släppa taget.

Jag tar nu ett stort språng framåt till den tid då min son Jeshua föddes. Precis som vilken mamma som helst älskade jag mitt lilla barn och ville skydda det från allt ont. Till att börja med insåg jag inte i någon större utsträckning att det var någonting speciellt med Jeshua. Vad jag visste var – under hela mitt liv – att där finns en osynlig hand som vägleder våra liv. Jag kände att någonting större arbetade genom våra liv, någonting som vi inte kan forma efter vår vilja, efter våra mänskliga behov och önskningar. Jag visste också att denna större kraft var god och vis. Där finns en visdom som vi med våra mänskliga sinnen ofta inte kan begripa. Det är enbart i efterhand som vi inser att livet för med sig precis det vi behöver. När det inträffar kan det dock verka grymt och orättvist.

Och det var så det framstod för mig när jag uppfostrade Jeshua. När han växte upp stod det snart kart att det var någonting speciellt med honom. Han hade märkvärdiga gåvor och talanger och var envis precis som jag varit som barn. Jag kände å ena sidan mycket väl igen denna speciella energi i honom men å andra sidan var det mycket svårt för mig. Som mamma vill man skydda sitt barn från de onda krafterna i världen. Men min son ville inte bli skyddad, han ville tala ut och öppet skina sitt ljus in i världen. Han drevs av en inre kallelse, en större kraft som ledde honom till att följa sin alldeles egna väg för att föra in förändring i världen. Det tog mig många år och mycket vånda innan jag kunde acceptera detta eftersom hans uppträdande ökade misstron inför den etablerade ordningen och han utsatte sig för fara. Han överskred vissa regler och gränser och därför utmanades och till och med hotades han. Allteftersom blev jag tvungen att släppa min rädsla och behovet av att kontrollera honom för att ge plats åt det unika Ljus han kom för att skänka oss.

I jordiska termer kan man säga att jag var tvungen att släppa mitt moderskap. Jag var tvungen att släppa den del av mig som hade en tendens till att vara orolig, befallande och kontrollerande. Slutligen insåg jag att han inte var mitt barn. Ja, han hade fötts genom mig, via min kropp, men han var inte min. Han var i sig själv en mogen själ som ville forma och skapa sitt liv på sitt speciella sätt. Dessutom hade han i detta stöd av himmelska krafter som gav sitt stöd till en särskild väg för honom. Men är inte detta sant för oss alla? För varje barn som kommer till jorden finns en särskild väg, hans eller hennes väg, en väg som valts av den själen. Detta måste du som mamma inse och respektera. Så fort som ett barn kommer ut ur ens livmoder måste man lära sig att tillåta dem att vara och att lita på deras medfödda styrka och kapacitet till att lösa de problem som de kommer att möta under sitt liv.

Det var faktiskt Jeshuas val att dö på korset. Han tillät detta att inträffa. Jag var tvungen att erkänna faktumet att detta var hans beslut, att det hörde till hans själs väg och att det därför var rätt. Jag grät bittra tårar och mitt hjärta var fyllt av mörker och förtvivlan när jag såg honom dö. Tro inte att jag lätt kunde komma över mitt lidande och känna frid över vad som hände. Jag var inte ett helgon. Jag var förkrossad över det som inträffade och det var verkligen min ”själs svarta natt”. Men på samma gång lärde jag mig genom denna upplevelse en stor sanning och så småningom förde den med sig en enorm frigörelse. Men det kom senare. Jeshuas närvaro i mitt liv lyfte mig och slutligen tillät jag mig själv att bli lyft. Detta var min modigaste handling under den livstiden. Kristusenergin som kom genom Jeshua utmanade mig till att se honom dö i händerna på brutala mördare och ändå lita på denna större makt, denna högre visdom som vägleder oss alla.

Att överlämna mig själv och min sorg till denna högre källa av visdom väckte mig på djupa nivåer. Det uppväckte mitt högre jag och fick det att tränga igenom under mitt jordiska liv på den tiden. Jag började verkligen upptäcka att denna inre frid och frihet, som ni alla så mycket längtar efter, aldrig kan uppnås genom att vilja kontrollera liv. Men moderskap har i er kultur associerats med fasthållande och kontroll. En god mor, sägs det, går genom eld och vatten för sina barn och slutar aldrig att kämpa för dem. Även om ovillkorlig kärlek ibland tar formen av uthållighet och obeveklighet, innebar sant moderskap för mig att jag släppte mina rädslor och förväntningar när det gällde Jeshua. Min största bedrift var att jag släppte Jeshua fri och tillät honom att vara den han var. Endast då kunde jag känna den överväldigande skönheten och renheten av den han var och av vad han representerade. Endast då kunde jag verkligen vara där för honom, som en jämställd, en själsfrände, en moder i ordets andliga mening. Detta var min svåraste läxa: att lära mig vara en andlig moder och släppa den jordiska moderns känslor.

När jag i slutet av den livstiden dog och passerade över till denna sfär var jag å ena sidan trött och utsliten men å andra sidan kände jag mig djupt berikad. Jag hade upplevt så mycket, gått igenom så många känslomässiga höjder och dalar. Ett stort Ljus hade vidrört mig och till följd av det var det möjligt för mitt högre jag att komma igenom och manifestera sig på jorden. Jag hade släppt taget, jag hade slutligen accepterat att saker och ting var som de var. Jag släppte mitt jordiska moderskap (i meningen av ett oroligt, kontrollerande moderskap) och blev till en moder i andlig mening.

Ni är alla inbjudna till att bli en andlig moder åt er själva. Ni kämpar alla intensivt med vissa negativa delar av er. Dessa är emotionella blockeringar eller negativa övertygelser om dig själv. Försök att se på dem med en andlig moders ögon. Inte som en moder som vill lösa allting, men en moder som ser dig, som vidkänns din unika energi. En moder som inte vill förändra dig men som hedrar dig för den du är. Känn denna slags moderliga energi för en stund. Du kan känna denna energi som någonting som utstrålar från mig, men som inte är min. Jag äger den inte. Den påminner mer om en vibration, eller nivå av medvetande, till vilken jag var tvungen att höja mig för att frigöra mig själv. Den är universell och tillgänglig för er alla. Den är ert arv eftersom ni alla är ämnade för att bli andliga mödrar till Kristusbarnet inom er.

Du kan kontakta energin av andligt moderskap genom att för ett ögonblick avstå ifrån att försöka lösa dina problem och istället enbart iaktta dem, låt dem bara vara en stund. Kan du uppbåda en känsla av kärlek och uppskattning för dig själv, medan du har dessa problem? Detta är en början.

Kom ihåg hur en moder ser på sitt nyfödda barn. Å ena sidan finns där intimiteten av att vara så fysiskt nära, men å andra sidan är det som om du ser ditt barn från ett stort avstånd eftersom du är fylld av vördnad och djup respekt inför miraklet av det finns till. En sådan liten varelse och ändå hel och komplett. Inte bara fysiskt, men även andligen. En mogen själ som ska följa hans eller hennes alldeles egna väg genom livet. Ett sådant mirakel!

Våga nu se dig själv på detta sätt. Skapa lite avstånd till dig själv och inse hur du gått din alldeles egna väg under hela ditt liv och hur du alltid försökt skapa en tillfredsställande verklighet åt dig. Även när du gör misstag, som ni kallar dem, försöker du att göra ditt allra bästa, att skapa lycka eller hitta en väg ut ur smärta och förtvivlan. Ge dig tillåtelse att för en stund ta en paus och bevilja dig själv med generositet dessa misstag. Du är inte här för att vara perfekt. Det skulle faktiskt bli ganska tråkigt. Du är här för att leva, för att uppleva och för att gå igenom dina upplevelser med en känsla av förundran, även om de är negativa.

Det värsta som kan hända dig som en mänsklig varelse är att du inte längre förflyttar dig, att du inte längre är öppen för nya erfarenheter. Detta inträffar när man blir helt fastlåst i ett problem eller trossystem. Närhelst du känner dig helt fastlåst och du inte verkar ha något annat val än att passivt stå ut med eländet i ditt liv, är du andligen död. Där finns inte längre någon rymd, ingen luft att andas, ingen känsla av under i ditt liv.

Om detta är fallet, försök att skapa lite distans till situationen eller problemet. Försök att andas runt dem. Föreställ dig att problemet har en plats i din kropp, till exempel där det känns spänt eller smärtfyllt, och låt din andning med lätthet flöda mot denna plats och omslut den med rymd. Känn den mjuka fläkten av luft som omsluter den spända och krampande energin och känn den ursprungliga gnistan av din själ i detta. Detta är rent medvetande och en känsla av under. Kom ihåg att ditt besök här enbart är tillfälligt, du behöver inte ta det så allvarligt! Det är en lek, ett stort spel och på ett ögonblick är du tillbaka på den andra sidan och du minns igen. Du behöver inte göra allting så svårt, detta är bara ett ögonblick i tiden, andas in rymd igen och vidga dig själv, öppna dig själv och höj dig över detta speciella problem. Du är mycket större än problemet. Känn hur saker och ting igen kan börja röra på sig inom den rymd som du skapar med din andning.

Om det känns fullkomligt omöjligt att hitta rymd inombords, försök att fysiskt röra på dig. Gör vad som helst förutom att tänka på problemet. Gå ut, ta en promenad, fokusera din uppmärksamhet på någonting annat för att få energin att röra på sig för att sedan återigen förbinda dig med andningens flöde, känslan av under, det Ljus som du är. När ditt sinne släpper problemet kommer du få nya svar, nya perspektiv. Svar kommer aldrig från din vilja eller ditt intellekt. Om du insisterar på att ”jag måste komma på vad jag behöver göra”, sätter du press på dig själv och låser därmed fast dig. Svaret kommer alltid genom att du gör ditt medvetande vidare och mer öppet, inte från att förminska det och genom att kraftigt fokusera. Om ditt sinne är blockerat och rastlöst och det verkar omöjligt för dig att släppa efter, rör på dig fysiskt – ge dig ut och spring, gå eller simma, det har ingen betydelse vad det är. Fysisk rörelse lugnar energin i ditt huvud.

Genom att förbinda dig med din inre andliga moder kan du ge dig själv lite rymd igen. Du tar ett steg tillbaka, du släpper självfördömande och detta skapar nytt utrymme för att Vara. De negativa sakerna ges också mer utrymme när modern inom dig inser att det finns en orsak till att de finns och att det finns en klar anledning till dem i det förflutna. När du känner dig väldigt ledsen och besviken, föreställ dig en moders hand på din skuldra. Känn hennes lätta men ändå behagliga vidrörande. En sann moder behöver bara se på och genom dig med en hastig blick för att trösta dig. Låt denna tröst, som stiger ner från himlen och upp från djupt inom dig, vara med dig. Uppmuntra dig själv, vet att allt är väl. Du gör det bästa du kan och det är ok att göra misstag. Misstag är en del av denna lek.  Ge dig själv lite andrum för att leva, att välja, göra misstag och göra några nya val. Detta är vad att leva handlar om. Oavbruten rörelse, växt, upptäckande och en känsla av förundran som åtföljer det hela. Konsten att leva innebär att man finner utrymme för val i allt som händer. Om du hittar denna rymd, i vilken du har friheten till att välja hur du upplever någonting, är du en mästare i att leva på jorden. Saker och ting kommer att bli lättare, även under förfärliga omständigheter, och svar som du (ditt intellekt) inte förväntat dig kommer att komma till dig. Du låter livets magi ta över.

Jag vistas nu i en sfär av frihet och skapande glädje. De jordiska bördorna tynger mig inte längre och jag njuter av att vara här som en besökare, förbunden med er utifrån hjärtat. Jag skulle vilja betona att även du fast du befinner dig på jorden kan dela denna frihet och glädje på ditt eget unika sätt. Frihet är tillgänglig för er alla nu, om ni vågar släppa efter och lita på handen av Kärlek som vägleder er. Det är nu tid för att hylla livet. Låt ljus, luft och rymd komma in i ditt liv så att det återigen kan flöda till rytmen av din gudomliga själ.

© Pamela Kribbe

Översätt från engelska av Lena Eklund

---