Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe

Utforskandet av dina inre sår

Vi har i de tidigare avsnitten delat in transformationen från egobaserat till hjärtbaserat medvetande i fyra stadier.

1. Vara otillfredsställd med vad det egobaserade medvetandet har att erbjuda, längtan efter ”någonting annat”: början på slutet.

2. Bli medveten om sina band till det egobaserade medvetandet, erkänna och släppa taget om de känslor och tankar som är förbundna med det: mitten på slutet.

3. Låta de gamla, egobaserade energierna inom sig dö, kasta av sig kokongen, bli sitt nya jag: slutet på slutet.

4. Uppvaknandet av det hjärtbaserade medvetandet inom sig, motiverat av kärlek och frihet; hjälpa andra göra sin övergång.

I detta kapitel kommer vi att ta upp steg två.

När du slutar identifiera dig själv med egot, hamnar du i ett förvirringstillstånd angående vem du är. Denna förvirring kan vara djupgående och mycket filosofisk till sin natur. Du ställer dig frågor om meningen med livet, om bra och dåligt, om vad du verkligen känner och tänker i förhållande till vad andra har lärt dig att känna och tänka. Dessa frågor blir plötsligt väldigt verkliga för dig och de har ett direkt samband med de livsval du gör. Du ser dig själv och tänker: är detta jag? Är detta vad jag vill? Det är svårt att välja nu, eftersom ingenting är självklart längre.

I själva verket tar du nu ett steg bakåt, ett steg ner i djupet, ett steg inåt. Du blir medveten om djupare delar av dig själv, delar som är mindre betingade av din uppfostran och samhället. Du får glimtar av vem du verkligen är; din säregenhet, din individualitet. Du kommer ihåg att där finns en del av dig som inte är beroende av någonting yttre, dina föräldrar, ditt jobb, dina förhållanden, inte ens din kropp. Detta är när du – vagt – känner din gudomlighet, den del av dig som är fullständigt obunden och evig.

I själva verket är ni alla multidimensionella varelser; ni kan manifestera er själva i flera olika verkligheter på samma gång och gör också så. Ni är inte bundna till en linjär tidsram. Din nuvarande personlighet är bara en aspekt av det multidimensionella väsen du är. När du inser att din nuvarande uttrycksform som en fysisk människa enbart är en aspekt av dig, går du bortom den och kan komma i kontakt med det större Jag som du är.

Men innan du kommer dit måste du läka de sårade delarna inom dig.

Att leva enligt egots befallningar och krav har skapat psykologiska sår inom dig. Att släppa taget om det egobaserat medvetandet skapar till att börja med förvirring, tvivel och vilsenhet. Efter detta första steg träder du in i ett nytt stadie: stadiet av observerande, förståelse och läkande av dina inre sår. Vi kommer nu att tala om detta stadie.

När egot hade kontrollen var dina handlingar och tankar under en lång tid baserade på rädsla. På sätt och vis har du hänsynslöst jagat efter begäret för makt, erkännande och kontroll. På detta sätt har du svikit din egen natur. Ditt beteende har varit baserat på yttre normer istället för på dina egna sanna behov. Du har inte heller riktigt kunnat älska någon, eftersom kärlek är den raka motsatsen till behovet av att kontrollera eller dominera. Detta medvetandetillstånd utgjorde en attack på din själs integritet. Själen led under egots styre.

När du frigör dig från egots grep och fängslande, blir denna inre smärta mer synlig för dig. Den exponeras för dig, naken och oläkt, fråntagen sina masker. Men du vet ännu inte hur du ska handskas med denna smärta eftersom du fortfarande är i ett tillstånd av förvirring och vilsenhet. Oftast genomgår du ett stadie där du fördömer dina inre sår eftersom de verkar leda till negativa beteendemönster såsom beroende, depression, okontrollerbara humörsvängningar, kommunikationsproblem och svårigheter i intima relationer.

Detta fördömande av dig själv vållar mer smärta i själen som just börjat vända sig mot Ljuset. Själen släpper taget om behovet av makt och kontroll, den börjar bli känsligare… och då fastnar den i självfördömande.

Många människor vandrar i detta ingemansland mellan egot och hjärtat. De söker efter en mer kärleksfull verklighet men är fortfarande inom räckhåll för egots piska.

I själva verket är det inte din inre skada som gör dig till ett offer för vad du anser vara ”negativa egenskaper” hos dig själv. Det är din bedömning av skadan som skapar negativiteten. Om du ser på dig själv med en accepterande attityd, ser du inte en beroende eller deprimerad eller misslyckad persona. Du ser bara inre smärta som behöver bli vårdad och omhändertagen på det mest varsamma och vänliga sätt som möjligt.

Det viktigaste steget i andra stadiet av övergången från ego till hjärta är att du är villig att förstå din inre smärta; att acceptera den, förstå dess ursprung och tillåt den att vara.

Om du kan se kärnan av rädsla som är inneboende i alla uttryck av det egocentrerade medvetandet, har du trätt in i det hjärtbaserade medvetandets verklighet. Hur förkastligt någons beteende än är, om du känner igen smärtan, ensamheten och behovet av beskydd under allt detta, kommer du i kontakt med själen som uppvisar det negativt beteendet. Så fort som du ser den rädda själen, kan du förlåta. Detta gäller först och främst med hänsyn till dig själv.

Ta någonting hos dig själv som du verkligen avskyr, någonting som verkligen irriterar dig, som du tycker du borde gjort dig av med för länge sedan. Det kan vara osäkerhet, lathet, otålighet eller ett beroende; vad som helst som du känner inte borde vara där. Försök nu att förstå det verkliga motivet bakom denna egenskap eller tendens. Vad tvingar dig till att känna eller göra denna sak om och om igen?  Kan du se ett inslag av rädsla i din motivation?

Kan du lägga märke till att så fort som du inser att där finns rädsla, blir du mjuk inombords, du känner det som: ”Oj, jag visste inte att du var så rädd! Jag ska hjälpa dig.” Där finns tolerans i din attityd nu. Där finns kärlek och förlåtelse.

Så länge som du dömer rädslobaserade beteenden såsom aggression, beroende, underkastelse, fåfänga etc. som ”dåliga”, ”syndfulla” eller ”löjliga”, är du dömande. Men dömande är också en rädslobaserad handling. Har du märkt att när du dömer, blir du hård inombords. Någonting spänns, som läppar som pressas samman och ögon som blir kalla. Varför behöver vi döma saker? Vad är denna drift till att begränsa saker till rätt och fel? Vilken är rädslan under vårt behov av att döma? Det är en rädsla för att möta vårt eget inre mörker. Det är, i grund och botten, en rädsla för att leva.

Genom att släppa egobaserat medvetande kommer du att vilja utveckla ett helt nytt sätt att se på saker och ting. Detta sätt att se på kan bäst beskrivas som neutralt, det betyder att det bara noterar vad som är och inte har något intresse av hur saker ”borde vara”. Orsaker och verkningar av egobaserat beteende observeras, kärnan av rädsla inombords vidkänns och på detta vis blir egot tydligt för dig. Allt som är klart och tydligt för dig kan du, om du vill, släppa taget om.

Varje människa känner till rädsla. Varenda en av er känner till mörkret och ensamheten av att vara rädd. När rädsla visas öppet i ansiktet hos ett barn, reagerar de flesta människor omedelbart genom att sträcka ut sina händer. Men när rädsla visas indirekt, genom masker av våld och brutalitet, verkar den vara oförlåtlig. Ju mer destruktivt och grymt ett beteende är, ju svårare är det att se rädslan och förtvivlan bakom det.

Men ändå, du är kapabel till att göra detta.

Från djupet av din egen erfarenhet av rädsla och förtvivlan kan du komma i kontakt med den djupa rädslan i själarna hos mördare, våldtäktsmän och kriminella.

Det är möjligt för dig att förstå deras handlingar. Och om du gör så baserat på din egen djupa upplevelse av mörker, kan du släppa det. Du kan låta det vara utan behovet av att döma det. Om du verkligen kan förstå rädsla som en kraft som” är” och som du är fullständigt bekant med genom dina livserfarenheter, kan du låta bli att döma. Rädsla är varken bra eller dålig. Rädsla ÄR och den har en särskild roll att spela.

På sätt som är mycket svåra att uttrycka i mänskliga begrepp, är rädsla en välsignelse så väl som tortyr. Hur man än ser på saken, valet att tillåta rädsla i er verklighet gjordes inte åt er. Ni var Gudarna, så att säga, som tillät rädsla att spela en konstituerande roll i er verklighet. Ni gjorde det inte för att tortera er själva utan för att skapa, för att skapa en verklighet med mer innehåll, med mer fullhet än en värld som bara är baserad på kärlek. Jag inser att detta kan låta otroligt men kanske kan ni intuitivt förstå vad jag försöker säga här.

Rädsla är en viktig del av skapande. Där rädsla är, är inte kärlek. Där kärlek inte är, kan kärlek bli funnen på nya och oförutsägbara vägar. En hel rad av känslor kan bli utforskade, till och med skapade genom frånvaron av kärlek. Frånvaron av kärlek kan bli känd på många olika sätt. Närvaron av kärlek kan bara bli känd mot bakgrund av rädsla. Annars skulle den vara all-uppfyllande och som sådan skulle du inte lägga märke till den.

Så genom att skapa rädsla, genom att katapultera dig ut ur den ocean av kärlek som omgav dig, tillät du dig själv att uppleva kärlek för första gången.

Förstår du?

Ni skapade inte kärlek, men ni skapade upplevelsen av kärlek. Ni behövde en motsats, någonting annat än kärlek och för att göra detta använde ni rädsla som ett instrument. Vi, på andra sidan av slöjan, kan tydligt se den andliga roll som rädsla spelar i er verklighet. Därför ber vi er, om och om igen, döm inte. Var vänliga att inte döma rädsla och det mörker den för med sig, varken i er själva eller i någon annan varelse. Ni är alla skapade från kärlek och till kärlek skall ni återvända. När du träder in i andra stadiet av transformationsprocessen från ego till hjärta blir du konfronterad med din inre skada, din rädsla, och du är inbjuden till att se på den med förståelse och accepterande.

Efter att du blivit medveten om din inre skada och rädsla, kan det hända att du till att börja med går igenom en period av självfördömand under vilken du kan uppvisa destruktivt beteende. Det kan verka som du går bakåt istället för framåt. Under detta skede är du i riskzonen, i ingemanslandet mellan ego och hjärta. Du vet att du vill bli av med det gamla men du kan ännu inte riktigt gå över till det nya och detta leder till att du fastnar i självtvivel och självfördömande. Vändpunkten kommer när du slutar att döma dig själv- i alla fall för en tid.

Det är enbart när du är beredd att iaktta dig själv med en attityd av intresse och öppenhet som du träder in i verkligheten av det hjärtbaserade medvetandet. Innan dess jämför du endast dig själv med en artificiell standard eller ett ideal som du för det mesta inte lyckas leva upp till. Du bestraffar dig själv på grund av detta och sedan försöker du ännu en gång att tvinga dig själv in i den form som du i ditt huvud skapat åt dig själv.

 Jag säger er att denna typ av perfektionism är ett mördande vapen. Det är raka motsatsen till kärlek. Kärlek jämför aldrig och ännu viktigare, den vill aldrig tvinga dig in i någonting eller förändra dig på något sätt. Kärlek bryr sig inte om vad som borde vara. Själva kategorin ”borde” finns inte i hjärtats medvetande. Från hjärtats synpunkt är moraliska kategorier endast olika sätt att tolka eller ”dela upp” verkligheten. De är idéer i ditt huvud, och som du vet kan det vara stor skillnad från ett huvud till ett annat. Själva behovet av att upprätta normer och definiera det goda är föregångaren till mänskliga konflikter och krig. Det är inte så mycket idéerna som de underliggande behoven av att kontrollera och bestämma som orsakar aggression och konflikt.

Politiska, personliga eller andliga ideal, normer för sundhet, skönhet och mental hälsa, alla tillhandahåller de normer för hur saker borde vara, hur du borde bete dig. De försöker alla att fastställa och definiera vad som är Bra.

Men Kärlek är inte intresserad av att definiera det Goda. Den är inte intresserad av idéer, men av verklighet. Kärlek vänder sig till det som är verkligt.

Hjärtat är intresserat av allt som Är, av varje faktiskt uttryck av dig, de destruktiva och de konstruktiva. Det noterar bara; det bara är där och omsluter dig med sin närvaro, om du tillåter detta.

Om du öppnar upp till kärlekens verklighet, hjärtats verklighet, släpper du taget om dömande. Du accepterar den du är i nuet. Du inser att du är den du är på grund av många olika orsaker, vilket du nu kommer att undersöka och utforska.

När denna stund är kommen, är det en stor välsignelse för själen. Du är nu kapabel till att läka dig själv. Du kommer då och då att falla tillbaka in i självfördömande, men du har nu ett medvetet minne av hur kärlek känns. Och så fort som du har det, kommer du att återvända för att på nytt finna detta eftersom du återigen känt den ljuva doften av Hemma.

I det andra stadiet av övergången från ego till hjärta kommer du i närmare kontakt med dig själv. Du tittar närmare på ditt bagage från det förflutna. Du återupplever smärtsamma minnen, minnen från detta liv, kanske minnen från tidigare liv. Det psykologiska bagage du bär med dig från alla dina livstider fram till idag utgör din nuvarande identitet. Du kan se detta bagage som en resväska full med kläder. Du har spelat många roller i det förflutna, tagit på dig många identiteter, precis som klädesplagg.  Du trodde så starkt på vissa roller att du kom att se dem som en del av din identitet. ”Detta är jag” tänkte du om sådana roller eller ”kläder”.

Men, när du uppriktigt undersöker vad dessa roller har att göra med dig, kommer du att finna att du inte är dessa roller. Du är inte de psykologiska roller eller identiteter som du ikläder dig. Du är inte dina kläder. Du har använt dessa roller utifrån ett själsligt känt behov av upplevelse.

Själen känner glädje inför alla upplevelser eftersom de är del av läroprocessen som själen engagerat sig i. På detta sätt är alla erfarenheter till hjälp och värdefulla.

När du tittar närmare på dina egna roller eller identiteter, märker du snart att där funnits smärtsamma och till och med traumatiska upplevelser i det förflutna vilka fortfarande ”sitter fast” vid dig. Du verkar vara oförmögen att kunna släppa taget om dem. De har blivit till en ”andra hud”, en hud istället för enbart ett klädesplagg.

Dessa är de besvärliga inslagen från ditt förflutna, de delar som nu avhåller dig från att verkligen leva och njuta av livet. Du har identifierat dig så mycket med dessa delar att du nu tror att du är dem. På grund av detta känner du att du är ett offer och utifrån detta drar du negativa slutsatser om ditt liv. Men dessa slutsatser gäller inte för livet i sig; de gäller bara för de skadade delarna i ditt själsmedvetande.

Det är dessa delar som behöver läkas nu. Du gör detta genom att återvända in i det förflutna igen men med ett medvetande som är mer kärleksfullt och vist än det någonsin tidigare varit. I det andra stadiet av transformationsprocessen från ego till hjärta läker du episoder från det förflutna genom att omsluta dem med ditt nuvarande medvetande. Genom att återuppleva dem i nuet från ett hjärtcentrerat fokus, kommer du att släppa taget om de traumatiska delarna av ditt förflutna.

Trauma inträffar när du upplever en stor förlust, smärta eller ondska och du inte förstår varför detta sker. Ni har alla upplevt trauman i många av era liva. I själva verket är själens medvetande under egostadiet redan från början skadat; där finns förlusten av Enhet eller Hemma som den kommer ihåg och inte förstår.

När du går tillbaka till den ursprungliga, traumatiska händelsen via din föreställningsförmåga och omsluter den med hjärtats medvetande, ändrar du ditt ursprungliga gensvar till händelsen. Du ändrar den från skräck och misstro genom att helt enkelt notera vad som händer. I regressionen noterar du bara vad som hände och denna akt i sig skapar rum för förståelse, utrymme för en andlig insikt i vad som faktiskt hände under denna tilldragelse.  När detta rum är skapat, blir du herre över din egen verklighet igen. Det är nu möjligt för dig att acceptera hela händelsen eftersom du utifrån hjärtat förstår att där finns mening och syfte i allt som händer. Du kan känna i hjärtat att det finns ett element av fritt val närvarande i allt som sker och på detta sätt växer du mot ett accepterande av ditt eget ansvar för händelsen. När du accepterar ditt eget ansvar, är du fri att gå vidare.

Det är bara när du relaterar till dina förgångna identiteter som skådespelare gör till sina roller, som du blir fri till att gå varthän du än önskar Du är då fri att träda in i hjärtbaserat medvetande. Du håller inte längre fast vid någon aspekt av vad du har varit i det förflutna; offer eller angripare, man eller kvinna, svart eller vit, fattig eller rik, etc. När du kan vara lekfull kring aspekterna av tvådelning och helt enkelt bara använda dem när de ger dig glädje och kreativitet, har du förstått meningen med livet på jorden. Du kommer att uppleva stor glädje och en sorts hemkomst. Detta beror på att du kommer i kontakt med det medvetande som underligger alla dina olika roller och identiteter. Du får kontakt med ditt eget gudomliga medvetande igen, insikten att allting är Ett: kort sagt, kärlekens verklighet.

Vi kommer att avsluta detta kapitel med att ge dig två meditationer som kan hjälpa dig komma i kontakt med flödet av enhet, detta flöde av gudomligt medvetande som är underströmmen till alla dina upplevelser.

Meditation 1

– Vilka psykologiska karaktärsdrag som du anser vara en stor del av dig själv förorsaker dig mestproblem i ditt liv? Nämn två sådana karaktärsdrag.– Fokusera på motsatserna av dessa karaktärsdrag. Om du valde ”otålighet” eller ”osäkerhet”, fokusera nu på deras motsatser: tålamod och självförtroende. Känn energin av dessa karaktärsdrag för en stund.
– Gå inombords och sök efter dessa energier inom dig. Nämn tre exempel från ditt eget liv där du visade prov på dessa positiva karaktärsdrag.– Nu när du är i kontakt med dessa positiva karaktärsdrag, låt deras energi flöda genom dig och känn hur de balanserar dig.

Meditation 2

– Slappna av och låt din fantasi ta dig tillbaka till ett tillfälle i vilket du kände dig mycket lycklig. Ta det första som dyker upp i ditt sinne. Känn lyckan igen.
– Gå nu till ett tillfälle i vilket du kände dig extremt olycklig. Känn den innersta kärnan av vad du då kände.
– Fånga vad som är gemensamt i de båda upplevelserna. Känn vad som är gemensamt för de båda tillfällena.

Båda meditationer är avsedda till att göra dig medveten om det underliggande medvetandet, den alltid närvarande ”jag-heten” i alla dina upplevelser. Detta ständigt närvarande kärl av medvetande, bäraren av dina upplevelser, är ditt gudomliga Jag. Det är din ingång till en verklighet bortom tvådelning; hjärtats verklighet.

© Pamela Kribbe

---