Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe

Kära vänner, det ger mig stor glädje att vara tillsammans med er igen.  Ni är alla modiga krigare.   Bara er närvaro i en fysisk kropp på jorden idag vittnar om ert stora mod och er beredskap till att möta mörker inom och utom er och att lysa ert ljus över det, ljuset av ert medvetande.   Ni är krigare i den andliga meningen och er vapenarsenal består av både medkänsla och insikt.  Men man övervinner inte rädslorna och illusionerna i er verklighet enbart genom kärlek och barmhärtighet.  Dessa väsentliga och övervägande kvinnliga egenskaper behöver kompletteras av de manliga egenskaperna klarhet och urskillningsförmåga.  Medkänsla gör det möjligt för dig att uppfatta kärnan av ljus i alla uttryck av tvådelning genom att till exempel känna igen ljuset av någons själ även om deras personlighet är full av negativitet.  Insikt gör dig medveten om rädsla och styrkerelaterade energier i varje sådant uttryck och detta gör det möjligt för dig att distansera dig själv ifrån det, att låta det försvinna ut ur ditt energifält.

För att kunna veta vem du är måste du släppa det du inte är.  Urskillningsförmåga hjälper dig till att släppa det som du inte är.  Urskillningsförmåga är ”energin av svärdet” , energin som hjälper dig att sätta dina gränser och hitta din egen väg.  Jag kallar den den manliga energin och detta är ett nödvändigt komplement till de kvinnliga egenskaperna förståelse och förlåtande.  Jag betonar vikten av ” svärdet av urskillningsförmåga” i denna kanalisering eftersom det är mycket relevant till det ämne som vi idag kommer att behandla.

Idag skulle jag vilja prata om ert förhållande till era föräldrar och er familj generellt sett.  När du ger dig in på vägen av andlig utveckling kommer detta spörsmål förr eller senare att hamna i förgrunden av din uppmärksamhet.

Man kan se din födelse in i en fysisk kropp som ett fall in i mörker, om du särskiljer detta från alla begrepp av synd och skuld.  Födelseprocessen är verkligen en dykning ner i djupet som en viss del av din själ medvetet beslutat sig för att göra.  Från kärnan av din själ beslutade du dig för att ta på dig denna nuvarande inkarnation och du kände tilliten och uthålligheten som behövdes för att ”fullborda uppdraget.”  Men i det ögonblick som du dyker i sugs du in i ett tillstånd av icke-vetande, ett tillstånd av tillfällig omedvetenhet.  Så fort som du stiger in i den materiella verkligheten på jorden blir ditt medvetande beslöjat eller hypnotiserat av vissa illusioner, vilket inte är någonting annat än de djupt inrotade vanorna hos majoriteten av människor på jorden. Detta är nätet som kastas över dig.

När du träder in i jordelivet är minnet av ”den andra sidan” fortfarande friskt och levande.  Men du har inga ord för att uttrycka detta, inget sätt för att kommunisera sanningen om detta; de enkla sakerna som villkorslös kärlek och trygghet som omsluter dig vartän du går.  Energin av Hemma är fortfarande självklar för dig, som känslan av vatten för en fisk.  Men sedan träder du in i den fysiska världen och den psykologiska verkligheten av dina föräldrar.  Du sträcker ut till dem, du vill hålla känslan av Hemma levande men det verkar som om du är avskuren, som om ett nät kastats över ”fiskdelen” av dig.  Detta är födelsetraumat som innehåller kroppsliga och även djupt andliga aspekter.

Nätet som fångar dig när du faller är huvudsakligen spunnet av dina föräldrars sätt att vara, deras grundläggande syn på livet, deras sätt att relatera till sig själva, deras förhoppningar och önskningar för dig.  När du föddes var det kollektiva medvetandet på jorden fortfarande i greppet av egobaserat medvetande, vilket fortfarande är fallet.  Tiderna förändras men vi är i en sorts begynnelseskede under vilket saker behöver tid för att vinna den drivkraft som behövs för att verklig, fundamental förändring ska kunna komma till stånd.  För närvarande befinner ni er fortfarande i dessa inledande skeden och det inre arbetet som ni gör är väsentligt på detta sätt.  Så när du kom till jorden, kom du till en verklighet dominerad av egobaserat medvetande och du lärde känna detta via energin från dina föräldrar.

När du träder in i verkligheten av egobaserat medvetande, som representeras av dina föräldrar, måste du handskas med ett antal genomgripande illusioner av vilka jag vill nämna tre viktiga.

1 Förlusten av mästerskap

Den första illusionen är illusionen om förlust av mästerskap. Denna illusion gör att du medan du växer upp och blir till en vuxen glömmer att du är skaparen av allting som händer i ditt liv. De flesta människor inser inte att det som händer i deras liv är deras egna skapelser. De känner ofta att de är ett offer för ”större maktfaktorer ”som skapar och formar deras liv. Detta är förlusten av mästerskap.

2 Förlusten av enhet

Genom att dyka ner i kollektivt, mänskligt medvetande som representeras av dina föräldrar, förlorar du också din känsla av enhet med allt som lever. Den grundläggande insikten om ”enheten i alla ting” filtreras långsamt bort från ditt medvetande. Du uppmuntras till att skapa ditt eget ego. Enligt det egobaserade medvetandet är vi i allt väsentligt åtskilda varelser, kämpande för vår egen existens, kämpande för överlevnad, föda och bekräftelse. Vi verkar vara begränsade till vår egen kropp och inlåsta i vår egen psykologiska verklighet utan någon äkta och öppen förbindelse med ”den andre”. Detta är illusionen av separation och den tragiska känslan av ensamhet som åtföljer den.

3 Förlusten av kärlek

Sedan har vi också förlusten av kärlek, med vilket menas förlusten av känslan av ovillkorlig lycka och trygghet som utgör själva hjärtat av den du är, din naturliga födslorätt. När du kommer till jordplanet, där energin av kärlek inte alls är självklar, börjar du gradvis att blanda ihop kärlek med olika sorters energier som inte är kärlek som beundran, rikedom och emotionellt beroende. Dessa förvirrade begrepp om kärlek påverkar dina relationer och leder till att du oavbrutet letar efter någonting yttre för att återvinna känslan av ovillkorlig kärlek som egentligen finns djupt inom dig.

Hur dessa illusioner eller förluster påverkat dig beror på den speciella energin som fanns i ditt föräldrahem och i din familjs omgivningar. I allmänhet är föräldramedvetandet en blandning av ego och hjärta, av rädsla och ljus. Där finns vissa områden inom vilka dina föräldrar förmodligen är mycket bundna till eller sitter fast i illusionen som vi nämnt ovan. Men på andra punkter kan de vara relativt upplysta genom att de upplevt lidande och inre utveckling vilket lett till att deras hjärtan öppnats upp. Det speciella sätt som de sitter fast på i illusionen av egobaserat medvetande varierar för varje förälder eller familj.

När du träder in i denna specifika konfiguration av energier som din familj består av är ditt medvetande vidöppet och utan en verklig känsla för personliga gränser. Som spädbarn tar du in dina föräldrars energier fullkomligt, en grundläggande prägling som djupt kommer att påverka hur du senare upplever saker och ting. Där finns ännu inget filter. Det är enbart betydligt senare när du blir medveten om dig själv som dig själv, vanligen under puberteten, som du utvecklar medvetandet som behövs för att skilja mellan dessa energier, för att finna ut vad som känns bra och naturligt för dig och vad som inte gör det.

Till att börja med ansluter du dig själv i hög grad till dina föräldrars livsåskådning men allteftersom du blir äldre och uppnår mer självmedvetenhet börjar du ifrågasätta dina föräldrars uppfattningar om saker och ting eftersom du letar efter din egen känsla av identitet. Denna psykologiska tillväxtprocess är nära besläktad med övergången från egobaserat medvetande till hjärtbaserat medvetande. De naturliga etapperna av jordeliv, de biologiska och psykologiska cyklerna och perioderna, står i relation till de naturliga utvecklingsstegen i andlig mening. Övergången från egobaserat till hjärtbaserat medvetande sker ofta parallellt med överkommandet av de begränsande, rädslofyllda energierna som styrde din familj.

Det kosmiska födelsetrauma som du upplever när du föds som en individuell själ (se avsnittet Kosmisk födelsesmärta), upprepas i viss utsträckning varje gång som du påbörjar ett nytt liv på jorden. Vid tidpunkten för din födelse tillhör dina föräldrar jordens energi. De har redan anpassat sig till denna dimension, till de lagar som tillämpas här. Ofta är dessa begränsande lagar inte alls är självklara för barnet. Föräldrarna representerar alltså det egobaserade medvetandet för barnet, energin av de tre illusionerna. Barnet möter dessa illusioner genom föräldrahemmet och de sätt som de uttrycks på via föräldrarna kommer kraftigt att påverka barnet under resten av dess liv.

Särskilt under de tre första månaderna tar barnet mycket djupt in vad som omger det. Föräldrarnas energier sjunker in i barnets medvetande utan att hindras av rationellt tänkande eller försvar. Å andra sidan finns där fortfarande en ”bit av himmelriket” i dess minne, den del av barnets medvetande som är ofördärvat av illusionerna, den del som känner till kärlek, mästerskap och enhet som det naturliga tillståndet av varande. Denna medvetenhet kolliderar med de egobaserade energierna runtomkring barnet och detta är en djupt smärtfylld konflikt. Detta kan få barnet att vilja vända om och gå ”hem”; det kan orsaka kraftigt motstånd till livet redan från första början. Det är i själva verket en återupprepning av det kosmiska födelsetraumat.

Hur hanterar barnet denna kollision eller konflikt av energier? Oftast stänger det av vissa delar inom honom eller henne själv. Vissa delar av barnets medvetande kommer att gömma sig. Barnet kommer att ha en tendens till att foga och anpassa sig efter föräldrarnas energier eftersom det är helt och hållet beroende av dem i början. Barnet befinner sig i ett mycket utsatt fysiskt tillstånd och det har en stor längtan efter att bli vårdat och älskat av föräldrarna. Dess minne av det naturliga tillståndet av enhet, kärlek och mästerskap är faktiskt barnets gåva till föräldrarna men de är ofta oförmögna att ta emot denna gåva när de väl blivit förblindade av energin av illusionerna. De är alltså oförmögna att verkligen ta emot barnet.

Föräldrar har vid en viss tidpunkt naturligtvis också varit barn och gått igenom samma process. Föräldrar tvingar inte medvetet på barnen deras rädslor och illusioner. Emellertid har de som vuxna omedvetet tagit upp många energier av egobaserat medvetande.

Vid tidpunkten för födelsen av ett barn upplever ofta föräldrarna ett tillfälligt uppvaknande. Att se denna lilla oskuldsfulla levande varelse födas fram, överlämnande sig själv till världen, så öppen och sårbar, väcker en djup känsla av vördnad hos så gott som alla. Detta heliga ögonblick öppnar på vid gavel portarna till Hemma i föräldrarnas medvetande och de – omedvetandes – sträcker ut till den gudomliga kärnan inom dem som känner till ovillkorlig kärlek och enhet. De träder in i en helig rymd under en period och de känner vilka de är bortom illusionerna. Men ofta ärdetta ett tillfälligt tillstånd av lycksalighet eftersom saker och ting slår sig till ro och ”allting blir som vanligt igen”. Deras sätt att tänka och känna kommer att ha en tendens till att falla tillbaka till de mönster de var vana vid och därmed stängs öppningen till hjärtbaserat medvetande igen.

Och vad händer med barnet som växer upp? De flesta barn väljer att anpassa sig i så stor utsträckning till föräldrarnas referensramar att de förlorar kontakten med sina ursprungliga själsenergier som de fortfarande var väldigt medvetna om i början av deras inkarnation. Under denna första fas av livet (fram till puberteten), är de så involverade i att fokusera sig själva in i denna värld och att få kärlek och uppmärksamhet från sina föräldrar att de själva glömmer bort vilka de är

Hur påverkar detta barnet? Barnet har en ohämmad längtan efter kärlek och trygghet och när det snubblar över rädslofyllda, blockerade delar i förälderns energier blir det förvirrat av dem. Det kommer att uppleva smärta och en känsla av övergivenhet. Men det kommer att gömma dessa känslor för sig själv, de är för smärtsamma för att fullt kunna tas in eftersom barnet befinner sig i ett sådant tillstånd av sårbarhet och öppenhet. Vad barnet kommer att göra är att binda för ögonen och skapa illusoriska bilder av kärlek. För att överleva emotionellt kommer det att tillåta sig självt att förvirras av de falska bilderna av föräldrarna och eftersom ovillkorlig kärlek inte är tillgänglig verkar villkorlig kärlek bättre än ingen alls. Barnet kommer i allmänhet att göra sitt allra yttersta för att få den kärlek och trygghet det behöver och kommer ihåg från Hemma. På grund av detta kommer det att förväxla vissa energier med kärlek. Till exempel kommer det att blanda ihop kärlek med en förälders stolthet över vissa prestationer eller en förälders känslomässiga behov av barnet.

Närhelst barnet utför någonting som gör föräldern stolt och barnet får komplimang för detta, kan det känna sitt hjärta öppnas upp i glädje över att det är omtyckt och uppskattat. Men om föräldrastoltheten inte kommer från en genuin förståelse för barnet, om den inte är baserat på vad barnet själv längtar efter utan i första hand på vad samhället förväntar sig av barnet, då är stoltheten verkligen en sorts gift. Barnet är belönat för att det lever upp till yttre normer, medan kärlek betyder att man kontaktar barnets inre normer – vad det vill uträtta under denna livstid åt sig själv. När uppmärksamhet är systematiskt fokuserad på yttre prestationer, blir barnet lurat till att tro att prestationer jämställs med kärlek och det kommer att uppvisa en tendens till att utveckla ett skuldtyngt medvetande när det inte gör ”det som är rätt”, det som det förmodas göra enligt yttre normer. Som vuxen kan barnet bli till någon som inte ser när sina gränser passerats eller när det arbetar för hårt. Det kommer att upptäcka att det hela tiden känner en drift till att prestera utan att förstå varför hårt arbete har blivit till ett beroende.

En annan förvrängning av den sanna energin av kärlek uppstår när barnet börjar blanda ihop kärlek med känslomässigt beroende. Många barn känner sig älskade när de känner sig behövda av sina föräldrar. De fyller i själva verket upp ett hål i föräldrarnas hjärta, ett hål som föräldrarna själva inte tagit hand om och när barnet stiger in i detta hål, erbjuder det sig själv som en ställföreträdande förälder. Det försöker tillhandahålla den kärlek och stötta som dess föräldrar saknar inombords. På detta sätt vill det tillfredsställa föräldrarna för att kunna få den kärlek som det i så hög grad behöver. Men denna typ av tjänst är naturligtvis inte kärlek. Det är ett farligt hoptvinnande av energier som senare kommer att skapa många svårigheter i relationen mellan föräldrarna och barnet men även i senare, intima relationer som barnet kommer att ingå som vuxen.

Många föräldrar har upplevt en brist på ovillkorlig kärlek i deras egen barndom. De var inte heller sant mottagna av sina föräldrar. Detta har lämnat en djupt sittande smärta och en känsla av övergivenhet i deras varande. När de själva får ett barn tar de emot det med blandade signaler. Å ena sidan finns där genuin kärlek men å andra sidan finns det omedvetna behovet av att ”kompensera skadan”. Föräldrar försöker ofta hela sina egna känslomässiga skador genom relationen till sitt barn. När de gör så omedvetet, använder de barnet som en ställföreträdande förälder – barnet blir tvunget att ge dem den kärlek de i så hög grad saknade under sin egen barndom.

När detta inträffar blir budskapen ”jag älskar dig” och ”jag behöver dig” fullkomligt förvirrande för barnet. Barnets energi kommer inte längre att vara dess egen eftersom det kommer att känna sig uppsugen av förälderns behov och detta uppsugande kommer rentav att kännas bra för barnet! Det tillhandahåller en falsk känsla av trygghet vilket med tiden kommer att innebära att barnet som vuxet kommer att känna sig djupt älskat när någon uttömmer och äger hennes energi. Hon kommer att känna sig älskad och uppskattad när hon töjer sina gränser för att ge det mesta möjliga. Hon kommer att tolka känslomässigt beroende, även svartsjuka och ägandebegär, som en form av kärlek fastän dessa energier är diametralt motsatta. Denna tragiska förlust av självkänsla uppstår ur sammankopplandet av kärlek med behövande.

Fram till nu har jag betonat att när du som ett barn kommer till jorden blir du nedsänkt i ”oceanen av glömska”, ett nät av illusioner som verkar binda fast dig mycket kraftfullt. Men från själsnivån tillåter du dig själv att bli vilseledd. Djupt inombords när du inkarnerar på jorden litar du på att du kommer att hitta lösningen och vägen ut. Det är ditt uppdrag att hitta vägen ut ur illusionen och att föra ” lösningens energi”, energin av kärlek och klarhet ut i världen och att göra den tillgänglig för andra.

Vid vissa tidpunkter i ditt liv kommer du att få tillfälligheter och möjligheter som hjälper dig att genomföra detta uppdrag. Allteftersom du växer upp kommer du att möta vissa människor eller situationer som kommer att inbjuda eller utmana dig till att finna ut vem du är. Du kommer att bli varsamt framknuffad eller om du är envis, våldsamt provocerad av livet för att ”lösa upp knuten”. Du behöver släppa taget om de falska bilderna av kärlek som var en del av din uppväxt, en del av dina föräldrars energi. Detta kan framkalla en identitetskris liknande den som i en tidigare kanalisering beskrivits som det första steget i övergången från ego till hjärta. Det kan verka som om ingenting är självklart längre och att allting du tidigare trott på behöver granskas. I sanning kommer inte din själ att åsidosätta någonting för att ta dig Hem. Din själ kommer oavbrutet att knacka på din dörr ända tills du öppnar upp och frigör dig själv.

Större händelser i ditt liv är alltid inrättade på ett sätt som ger dig tillfällen till växt och möjligheter till att återknyta med den du är. Men det behövs mod och beslutsamhet för att gå till botten med detta sökande och att återvinna energierna från det nyfödda barnet, opåverkat av illusionerna av förlust av mästerskap, kärlek och enhet. Du kommer förmodligen under en tid att finna dig själv i motsattsförhållande till din egen själs energi eftersom den kan leda dig bort från det du ansåg normalt och passande tidigare. Din egen själ kan upplevas som en egensinnig gäst eftersom du blivit van vid hur världen fungerar, hur din familj fungerar.

Det behövs både manlig energi av självmedvetenhet och urskillningsförmåga och den kvinnliga energin av kärlek och förståelse för att frigöra sig själv från egobaserat medvetande. Beträffande dina föräldrar, betyder urskillningsförmåga att du distanserar dig själv från de rädslodrivna och begränsande energierna de gett dig. Tänk på vikten av ”energin av svärdet” som jag talade om i början. För att släppa din familj i andlig mening behöver du kunna göra skillnad mellan deras energi och din egen och du behöver kunna ” klippa banden” som begränsar och kväver dig.

Detta handlar inte i första hand om att uttrycka ilska och frustration gentemot dina föräldrar eller att tala om för dem vad de gjorde fel. Det kan ibland vara en god idé att försöka klargöra för dem din position rörande saker och ting eller att tala om vad du känner för dem.  Men i många fall kommer de kanske inte att förstå vad du försöker säga dem. Där kanske inte finns någon förståelse inom dem för den del av dig som är ”annorlunda” och olik deras sätt att se på livet. Med att frigöra banden till föräldrarnas energi menas först och främst att frigöra energin från ditt eget sinne och dina egna känslor. Det handlar om att gå inombords för att finna ut i vilken utsträckning du blint lever utifrån dina föräldrars illusioner, utifrån deras värderingar som var baserade på rädsla och dömande.

När du klarat ut detta och du tillåter dig själv att släppa taget kommer du att vara fri till att förlåta dem och att i sanning kunna ”lämna föräldrahemmet”.  Det är först efter att ha klippt banden på den inre nivån och ha tagit ansvar för sitt eget liv som du verkligen kan låta dina föräldrar vara. Du kommer klart och tydligt ha sagt ”nej” till deras rädslor och illusioner (svärdet av urskiljande), men på samma gång kommer du också att inse att dina föräldrar inte är identiska med dina rädslor och illusioner. De är också Guds barn som helt enkelt försöker fullborda sina själars uppdrag. Så fort som du känner detta, kan du känna deras oskuldsfullhet och du kan förlåta.

På ett sätt har du varit dina föräldrars offer – på det sättet som dina föräldrar representerade egobaserat medvetande i din barndom. Du har tillfälligtvis och delvis levt enligt deras illusioner. På sätt och vis hade du inget val eftersom du var deras barn. Men att kunna gå bortom din känsla av att vara offret här, är ett av de mest kraftfulla genombrott du kan ha under ditt liv. Du blir till en fri människa när du kan känna igen de djupa energetiska präglingarna från din barndom och medvetet besluta vilka som tjänar dig och vilka som du hellre låter försvinna. Detta är mästerskap.

Du slutar då att omedvetet anpassa dig till dina föräldrars önskningar och förväntningar när de inte är dina egna. På samma gång så motsätter du dig dem inte längre heller. Du kan se att de falska bilderna de gav dig helt enkelt inte tillhör dig; punkt och slut. Du behöver inte döma dina föräldrar för att de tyngt dig med dessa aspekter. Du kan vara kärleksfull och urskiljande på samma gång.

Man kan säga att du introduceras till det egobaserade medvetandet genom dina föräldrar och att det är via dem som du också kan gå bortom detta genom att frigöra dem i kärlek och förlåtande och genom att erkänna dig själv som den självständige mästare du är.

Ljusarbetare och deras föräldrar

Nu skulle jag särskilt vilja tala om ljusarbetarens själ i förhållande till hans eller hennes familj. Ljusarbetare bär ofta med sig ett särskilt uppdrag med hänsyn till deras föräldrar eller familj. När de kommer till jorden har Ljusarbetare intentionen till att vakna upp, till att frigöra sig själva från egobaserat medvetande och att så fröet av Kristus-medvetande på jorden. Ljusarbetare vill i högre grad än andra undervisa, läka och hjälpa andra att växa mot ett hjärt-baserat medvetande.

På grund av detta föds många ljusarbetarsjälar in i familjer som är kraftigt fastlåsta i verkligheten av egobaserat medvetande. Eftersom det är deras intention att bryta upp fastlåsta och rigida mönster, dras ljusarbetare som magneter till problematiska situationer där energin stagnerat som i en återvändsgränd. Ljusarbetaren kommer in med en viss medvetenhet, en viss andlig känsla, vilket gör honom eller henne ”annorlunda”, de passar inte in i familjens förväntningar eller ambitioner. Ljusarbetarbarnet kommer på något sätt, genom vad hon utstrålar eller uttrycker som sin sanning, att utmana familjens grundläggande antaganden om livet. Hon kommer nästan instinktivt att göra allt för att få energin rörlig och flödande igen.

Även om ljusarbetarens själ inte vill någonting annat än att vara till hjälp för föräldrarna och familjen kan det inträffa att de ser henne som udda och till och med som det svarta fåret. När den inre skönheten och renheten hos ljusarbetarbarnet inte vidkänns som sådan, går hon ofta tillfälligt vilse i känslor av ensamhet och till och med depression.

När de påbörjar sin inkarnation har ljusarbetare den djupa övertygelsen om att de kommer att finna vägen ut, att de kommer att övervinna den begränsande energin i sin familj. Men när de faktiskt föds på jorden och växer upp är de exponerade för samma dilemma och förvirring som vilket annat barn som helst. På ett sätt upplever de denna förvirring ännu djupare och intensivare. Eftersom de är andligt medvetna själar som ofta är äldre och visare än sina föräldrar, är de mycket medvetna om att ”någonting inte ligger rätt till” med energin i omgivningen. På den inre nivån frontalkolliderar de med föräldrarnas energier som inte förstår eller känner igen deras föresattser eller beteenden. Denna kollision skapar svår smärta inom dem, vänliga och känsliga som de är. De måste finna ett sätt för att överleva känslomässigt, hanterande det faktum att de både älskar sina föräldrar innerligt och att där finns stora olikheter dem emellan. Detta orsakar en hel del psykologiska problem hos ljusarbetare som kan omfatta allt från ensamhet, otrygghet och rädsla till beroende, depression och självdestruktion.

Följaktligen är er resa till jorden och till platser av mörker där energi är blockerad och fientlig inte utan risk. Det är ett farligt uppdrag. Glöm inte bort varför jag kallar er modiga krigare! Det är på grund av detta; ni är pionjärer som ger er ut i främmande och okänt land. Där finns inga vägvisare eller markeringar. Omgivningen i vilken du startar din resa är ogästvänlig och känns inte som hemma. Du kommer att behöva skapa energin av hemma till dig själv med enbart dina egna känslor och intuition som kompass. Som ljusarbetare är du en pionjär som vill bryta barriärerna av gamla och kvävande tankemönster och frigöra den däri blockerade energin. Du är nästan alltid den första i din omgivning till att göra så. Du möter inte dina själsfränder förrän senare. Det är din egen strid som utmärker dig som den sanna krigare du är. Du kommer att bli tvungen till att på egen hand hitta vägen ut och när du väl gjort detta kommer du att attrahera likasinnade själar in i ditt liv, människor som återspeglar ditt uppvaknade tillstånd av varande.

Den tyngsta bördan för er är denna ensamma kamp som ni alla måste gå igenom för att upptäcka ert ljus. På själens nivå har ni medvetet valt denna väg men att genomleva den som ett barn av kött och blod är en smärtsam upplevelse som skadar dig djupt. Jag uppmanar dig till att känna och att erkänna denna smärta inom dig själv eftersom det är enbart genom att kontakta den som du kan du transformera och frigöra den. När du väl inom dig känner detta sårade barn som tog korset av främlingskap på sina sköra skuldror är du framme vid kärnan av dina bördor. När du når kärnan är lösningen nära. Du behöver nu bara omsluta detta barns smärta med en ren och djup medvetenhet. Från detta medvetande kommer en energi av medlidande och djup respekt att nå fram till barnet. Du kommer att lyfta korset från dess skuldror genom att helt enkelt vara med dig själv och verkligen älska och vårda den del av dig som är ”annorlunda”. Det är på detta sätt som du tar ditt barn hem och fullbordar ditt uppdrag som den pionjär du är.

Att upplösa familjens karma

När det gäller dess familj är ljusarbetarens uppdrag att bli till den du är. Genom att bli detta slutför du ditt uppdrag. Det är inte ditt uppdrag att förändra din familj; det är inte ditt jobb att förändra någonting yttre. Du är inte här för att göra jorden till en bättre plats. Du är här för att uppväcka dig själv. Och ja, när du gör så kommer jorden att bli till en bättre plats eftersom ditt ljus kommer att lysa på den och ge glädje och upplysning även till andra. Men fokusera inte på världen, oavsett om det rör sig om din familj eller någon annan relation som du ingår.

Det verkliga arbetet består av att släppa alla dessa bitar av egobaserade rädslor och illusioner som du absorberade så djupt in i dig själv som barn. Att lära känna dessa energetiska präglingar som till viss del skapade din personlighet och att frigöra de delar som inte tillhör dig, är en utmaning och en intensiv process. Det handlar om att skala bort alla lager av löken; det handlar om att födas på nytt.

Genom att betona djupet av denna process, denna andra födelse, vill jag inte göra er modfällda. Tvärtom vill jag att ni djupt respekterar er själva. Ni är de modigaste krigare jag känner till. Ni är pionjärer som genom att lysa ert eget ljus på platser av mörker och fientlighet öppnar vägen för en ny medvetenhet på jorden.

Det är inte ditt jobb att tända ljuset i någon annans hjärta. Det är upp till dem om de gör så. Du kan erbjuda en gnista, du kanske kan vara en förebild, men på inget sätt kan du vara ansvarig för någon annans uppvaknande. Detta är särskilt viktigt att betona med hänseende till din familj. Du känner ofta instinktivt som barn och mer medvetet som vuxen att du måste skydda dina föräldrar från deras rädslor och illusioner. Dessutom tror du ofta att du har misslyckats med detta uppdrag. Du känner att du inte riktigt lyckats hjälpa dina föräldrar på det sätt som du tänkt dig.

Detta tankesätt vilar på en felaktig syn om vad hjälp verkligen innebär och på vad ditt uppdrag angående dina föräldrar består av. I sanning ligger det till så här. Från din födelse och framåt tar du i mycket stor utsträckning upp dina föräldrars energier som om de vore dina egna. Du kan inte längre med lätthet avgöra var du börjar och de slutar. Eftersom du också suger upp deras rädslor och illusioner kommer du i nära kontakt med deras känslomässiga bördor. Dessa bördor kan ha förts vidare till dem under flera generationer från endera delen av familjen. Där kan finnas en karma-aspekt över dem med vilket menas att samma problem återkommer om och om igen ända tills ”förbannelsen bryts”. Detta kan man kalla familjekarma. Där kan finnas problem som relaterar till en obalanserad manlig eller kvinnlig energi, energier som härrör från slavtraditioner, problem som kan hänföras till vissa sjukdomar etc. Denna typ av karmabörda löses upp när den energi som är blockerad i den frigörs och därigenom inte förs vidare till nästkommande generation. Familjekarma upplöses när åtminstone en person i familjen bryter länken genom att frigöra sig själv från den känslomässiga bördan som hon absorberat under barndomen och som även kan finnas i hennes gener.

Den familjemedlem som ”bryter förbannelsen”, gör detta först och främst genom att hjälpa sig själv. Det handlar om att vara fokuserad på sin egen inre växt och expansion. Denna växt och expansion påverkar ”energin” i familjen. Den öppnar upp en möjlighet för de andra medlemmarna av denna familj att också hitta sina vägar ut. Ljusarbetaren som har befriat sig själv från denna känslomässiga återvändsgränd tillhandahåller ett energetiskt spår för andra i hans familj. Detta åstadkommer han genom sitt inre arbete och vad han utstrålar till följd av detta, inte genom att faktiskt försöka få eller till och med driva på andra till att förändras och att göra framsteg. Vad hon energetiskt erbjuder sin familj är möjligheten till förändring. Hennes energi påvisar möjligheten till förändring för dem och detta är allt hon behöver göra.

Om familjemedlemmarna följer spåret är helt och hållet upp till dem. Någon annans beslut att förändras eller inte är aldrig ditt andliga uppdrag eller ansvar. Du kan ha befriat dig själv från karmabördan som din familj belastade dig med och det kan hända att du blir förlöjligad eller bortstött på grund av detta, men ditt uppdrag har i alla fall fullkomligt lyckats. Du kommer att ha krossat det hypnotiska fasthållandet som ett karmamönster kan ha över en släkt och om du har barn, kommer inte denna känslomässiga börda att passeras vidare till dem. Detta är vad din själs uppdrag handlar om.

Föreställ dig att du lever i en dal som är fullkomligt ofruktbar och torr. Alla i ditt samhälle talar om för dig att du inte kan ta dig ut ur dalen – den är allt som finns. Du verkar vara den enda som kommer ihåg att det finns betydligt frodigare och fertilare land än detta. Så efter moget övervägande beslutar du dig för att pröva din lycka och klättrar upp ur dalen. Att klättra upp fodrar kolossala mängder av styrka och energi. Det beror inte enbart på att stigen är väldigt brant, där finns inte heller några vägskyltar eller markeringar att följa. När du klättrar uppåt lämnar du ett spår efter dig. Vid en viss punkt kommer du upp ur dalen och landskapet som breder ut sig framför dig överväldigar dig med glädje och en känsla av igenkännande. Du visste att det fanns någonting därute som kändes mycket mer som hemma än din födelseplats. Entusiastiskt kikar du neråt och letar efter din familj. Du skulle vilja att de anslöt sig till dig för att förundras över denna storslagna utsikt. Du skulle vilja dela din seger. Men du kan inte se någon där nere och när du lägger märke till några människor lite längre bort, verkar de inte alls intresserade av din resa.

Detta är vad som ofta händer ljusarbetarsjälar. Jag ber er att inte sörja förlusten av er familj i detta avseende. Du kommer att ha gjort dem en stor tjänst genom att ha tagit dig ut ur dalen, genom att ha banat väg och lämnat ett spår. Denna stig kommer att finnas där och en dag kommer den att användas av någon annan som vill klättra upp ur denna särskilda dal. Stigen är en energiplats som du gjort tillgänglig för dem.

Det var anläggandet av denna stig som var din uppgift när du föddes till dessa föräldrar och till denna familj. Det är inte din uppgift att få din familj att klättra upp eller att bära dem ut ur dalen på dina axlar. Detta är inte ditt uppdrag. Närhelst du i bildlig bemärkelse försöker dra dina föräldrar eller familj uppför den branta backen, förhindrar du din egen utveckling och du kommer att bli desillusionerad och besviken. Detta är inte vägen av andlig utveckling och alkemi. De som du älskar och vill dela ditt ljus med kanske väljer att leva kvar i dalen i ännu ett sekel eller mer. Det är upp till dem. Men en dag, när tiden är kommen, kommer de att upptäcka en liten stig som leder uppåt och de kommer att tänka: ”Oj, detta är intressant, jag klättrar upp och ser vad som händer; jag trivs inte längre här nere i alla fall”.  Och så ger de sig iväg. De kommer att påbörja sin egen resa av inre utveckling, deras egen klättring in i ljuset. Och är det inte underbart, är det inte fullständigt ovärderligt att de kommer att finna markeringar längs vägen, ett spår som de som kan hålla sig till. De kommer att bli tvungna till att gå igenom sina egna strider men de kommer att ha en fyr som visar och lyser upp vägen för dem. Som pionjär kommer du att ha banat väg genom ett vilt och okänt område och den väg som du röjt kommer att användas med tacksamhet och vördnad.

För att verkligen bli fri och återvinna sitt mästerskap som en oberoende andlig varelse måste du frigöra dig från din familj. Du måste frigöra dig från dem inte bara som deras barn men också som deras förälder. Låt mig förklara denna dubbelbindning. Barnet inom dig behöver släppa taget om hoppet om att dess föräldrar kommer att ge det ovillkorlig kärlek och trygghet. Det måste vända sig till dig för detta och du måste hjälpa det att frigöra sig från den arga, ledsna och besvikna delen av barnet som känner sig bedraget av sina föräldrar. Detta är barndelen. Men du måste också släppa taget om den del av dig som vill vara föräldrarnas förälder. Det är typiskt för ljusarbetarsjälar att vid något stadie under deras uppväxt börja känna att de är föräldrarnas förälder. På grund av deras inneboend längtan efter att undervisa och läka och deras utvecklade andliga medvetenhet, ser de ofta tydligt sina föräldrars rädslor och illusioner och de vill läka dem. Detta kan medföra att du hamnar i en hel del stridigheter med dina föräldrar eftersom din längtan efter att hjälpa ofta är sammanflätad med ett omedvetet behov av att bli sedd som den du i sanning är. Med andra ord; det sårade barnet talar genom dig när du försöker hjälpa dina föräldrar men när du försöker hjälpa andra via de sårade delarna av dig själv är detta ett recept på katastrof. Du kommer att skada dig själv ännu mer och dina föräldrar kommer förmodligen att bli upprörda och förvirrade.

Att frigöra sina föräldrar innebär att man släpper all längtan till att förändra dem. Du måste förstå att det inte är din uppgift att leda dem någonstans. Ditt uppdrag är att ta hand om din egen väg – endast detta. Efter det att du verkligen skiljt dig ifrån dina föräldrar, släppt dubbelbindningen, kommer du att finna att en ny rymd öppnas upp mellan er som är betydligt friare och öppnare. Om de fortfarande är i livet kan relationen till dina föräldrar bli mindre spänd eftersom energierna av förebråelse och skuld inte finns kvar. Å andra sidan kan det hända att du inte längre vill besöka dem så ofta. Där kan helt enkelt finnas en brist på gemensamma intressen. Hur som helst kommer du att känna dig friare i denna relation eftersom det är du själv som nu ut styr ditt liv utan behovet av godkännande från dem och utan tendensen till att bli arg och upprörd om de inte är överens med dig.

I ditt liv kan du nu komma i kontakt med människor som tillhör din ”andliga familj”. Din andliga familj har ingenting att göra med biologi, gener eller arv. Det är en familj av likasinnade själar. Ofta känner du dem från tidigare liv i vilka ni anknöt till varandra genom vänskap, kärlek eller ett delat uppdrag. Det är väldigt lätt att komma överens med dem eftersom ni delar en inre likhet; ni tillhör samma familj. Det är känslan av att komma hem som du upplever. Det som tidigare fick dig att känna dig annorlunda och ensam tillsammans med andra människor, ligger nu till grund för er kontakt och ert gemensamma igenkännande. Att knyta an till sin andliga familj är en källa av sann glädje under livet på jorden. Nyckeln till att tillåta detta in i sitt liv är att hitta sin egen väg ”ut ur dalen” och att vidkännas sitt ljus inombords. När det är möjligt för dig att vidkännas ditt inre ljus i en omgivning som inte återspeglar det till dig, blir du oberoende och fri. Befriad från karma-aspekterna av din historia, rädslorna och illusionerna som höll dig tillbaka, kommer du i ditt liv att attrahera relationer som är baserade på kärlek och respekt och vilka också kommer att reflektera din uppvaknade gudomlighet.

© Pamela Kribbe

Översätt från engelska av Lena Eklund

---