Kraften av ditt eget medvetande
Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe
Kära vänner, jag har idag kommit för att tala till er alla. Jag känner er så väl! Ni vet inte hur väl jag känner er. Jag är ofta tillsammans med er eftersom mitt hjärta är förbundet med er. Jag ser er smärta och jag bevittnar er glädje, er ängslan, ert lidande och jag vill nu så gärna berätta för er om den kraft som bor i er. Kraften av er egen ande. Kraften av er egen själ.
Alltför ofta söker ni fortfarande. Gång på gång söker ni lösningar utanför er själva. Men när ni tar till er lösningarna, börjar de redan försvinna bort. Inse att du är centrum av ditt varande, solen i ditt eget universum. Ditt medvetandes inriktning och vad det ställer in sig på avgör hur du känner dig, hur du tänker, hur du handlar. Från djupet av dig själva styr du dessa saker, som en sol styr sina strålar utåt. Om du tror att där finns aspekter av dig som denna sol inte borde skina sitt ljus på, att där finns platser där den inte borde få lysa, att där finns saker den inte borde värma med sina strålar, då kommer alla och allting du möter att bekräfta det du tror.
När det gäller hjälp eller råd från någon annan, kan det bara bli mottaget om du tillåter din egen sol att lysa sitt ljus på den aspekt du behöver hjälp med. Det är alltid ditt beslut att föra in den aspekten i ljuset och att öppna dörren. Det finns ingen annan som kan tvinga dig till att göra det. Det är därför som ingen annan kan hjälpa dig om du inte tillåter dig själv att bli hjälpt. (Detta gäller så väl jordlig hjälp som hjälp från vår sida.)
Inom er lever övertygelser som får er att tro att ni saknar styrkan till att finna er egen väg och att känna er egen livsbestämmelse igen. Dessa övertygelser är bundna till ett förflutet då ni tappade bort er själva under en mycket lång tid. Jag talar särskilt om ert förflutna här på jorden, ett förflutet av många jordeliv under vilka ni upplevde mycket mörker.
Denna historia har inte varit meningslös. Det är en historia där ni konfronterats med mycket rädsla och i vilken rädslan överskuggade er inre sol. Men nu börjar ni alla långsamt att vakna. Delar av er är redan inne i ljuset men där finns också många aspekter som fortfarande är kvar i mörkret, överskuggade av rädsla och osäkerheten om er själva.
Ni kan jämföra detta inre mörker med ett vilset barn. En del av din själ är ett vilset barn. Det har förlorat sin väg i ett förflutet av smärta. Men det förflutna är inte någonting statiskt. Tid är till viss del en illusion. Ingenting är oåterkalleligen förlorat i tid. Där finns inga stängda dörrar. Det vilsna barnet inom dig som är fragmenterat i det förflutna kan bli funnet och helat. Du är dess förälder, du är den som är till för att värna om detta barn och som kan värma det och återuppväcka det till liv.
Och med liv menar jag verkligt levande. Du har glömt hur det är att leva. Du är väldigt duktig på att överleva, men verkligt levande är så mycket mer gnistrande, inspirerande och lyckogivande.
Det är just denna del av dig som är mest kapabel till att göra detta; barnet inom dig som har gått vilse. Det gick vilse i skuggorna av det förflutna, i en anhopning av händelser som var traumatiserande för ditt medvetande. Under alla tider ni inkarnerat här på jorden har ni på själens nivå utvecklats som barn gör till vuxna. I den meningen kom ni till jorden som barn och gjorde många erfarenheter till era egna men gjorde också många erfarenheter som ni inte riktigt förstod. Vi har nu kommit till slutet på ett visst skede i er historia, en viss cykel i er utveckling, och det är nu tid för er att höja er över upplevelserna som inte blivit förstådda och att växa till föräldern. Det är nu tid för att vara far och mor till ditt eget barn. Och detta är vad jag vill poängtera när jag talar till er om kraften av ert medvetande: styrkan till att höja sig över det sårade inre barnet.
Barnet i er är offer för många upplevelser som inte blivit förstådda. Jag säger er att ert djupaste inre sår kan lämpligast jämföras med det känslomässiga tillståndet hos ett övergivet barn. Det är ett barn som på ett eller annat sätt blivit separerat från tryggheten och de älskande armarna från Hemma och som inte kan förstår varför eller till vilken nytta. I dig finns ett barn som känner sig övergivet och skrämt och det saknar referensramar för att kunna förstå. Denna smärta relaterar till en mycket avlägsen tidpunkt, en tid då ni gav er av från det Gudliknande tillståndet av enhet och påbörjade er resa som individuella själar. (Detta kommer att förklaras närmare i nästkommande kanalisering: ”Kosmisk födelsesmärta”.)
Någon gång kommer ni att förstå att denna resa var ert eget val och en handling av sant gudomligt skapande. Den djupa smärta ni kände när ni påbörjade er ensamma resa av utforskande, denna djupa smärta var på samma gång en mäktig skapelseakt. I och med lösgjörandet av er själva som själar från den stora helheten, från Fader – Moder – Gud, tillät ni er själva att upptäcka mycket, att uppleva och känna många olika saker. I det nuvarande skedet av er resa där det fortfarande finns mycket inre smärta, är det svårt att se den slutgiltiga meningen med denna långa resa hem. Men jag vill försäkra er om att ni är underbara varelser av ljus, med mycket mod och en stor tilltro till skaparen eftersom ni annars aldrig skulle ha påbörjat denna resa. Vad jag skulle vilja påminna er om är gnistan av mod, kreativitet och ljus som finns inom er. Känn den gnistan i era hjärtan igen, återknyt till den. Vet att ni har styrkan till att låta era inre barn få vakna till liv igen och låt dem få sjunga och dansa. Genom att inbjuda dig till att se på ditt inre mörker som ropet från ett vilset barn, erbjuder jag dig ett synsätt som inbjuder dig till att vårda och älska dig själv som den förälder du i sanning är.
I början av din resa som själ anförtroddes du med ett vilset och övergivet barn som lämnats ensamt i mörker. Det var din utmaning att handskas med denna känslomässiga sida. Denna del representerar den mest vitala och ”primitiva” aspekten av dig, livets drivkraft. Vid slutet av din resa, vid slutet på denna cykel av livstider, kommer du att hålla i din hand ditt inre barn och se hur det lyser glädje, välbehag och inspirerat medvetande till dig. Det kommer att känna sig tryggt igen och kommer därför att visa dig sin sanna skatt; dess förmåga till att intensivt kunna känna och leva livet fullt ut. Vad det behöver för att nå dit är en vuxen som tar dess hand, omhuldar det och fyller det med tilltro. Ditt uppdrag är att vara beskyddaren av detta inre barn. Detta barn har tillfogat dig smärta, det har burit dina känslomässiga trauman men samtidigt är det också det som bär på det största löftet; löftet om att vara din djupaste källa av kärlek, lycka och kreativitet.
Tiden är kommen. Vid denna tidpunkt i er historia är det dags att samla ihop och integrera era borttappade delar. Det är tid för att vara den centrala sol du är. Genom att återvinna kraften av ditt eget medvetande återgår du inte bara till ”hur det var innan du påbörjade din resa”. Du skapar en helt och hållet ny verklighet eller medvetandenivå. Att känna igen sin egen gudomlighet känns som att komma hem; det väcker inom dig gamla minnen av en lycksalig enhet och harmoni som du en gång kände till. Men du kommer nu att för första gången medan du befinner dig i fysisk verklighet kunna ge upphov till denna känsla av enhet enbart utifrån ditt eget medvetande. Du kommer att förkroppsliga Gud på jorden. Du återgår till ditt gudomliga väsen utan att ge upp din individualitet och materiella form. Detta är miraklet av den Nya Tiden: att vara enoch som En, att vara ett unikt och individuellt medvetande och på samma gång vara Ett med och förbunden med helheten.
© Pamela Kribbe
Översätt från engelska av Lena Eklund