Pamela Rose Kribbe (1968) jobbar som medium och healer vid sin egen praktik i ‘s-Heerenberg, Holland. Hon erhöll sin doktorsgrad i vetenskapsfilosofi 1997 efter att ha studerat filosofi vid universiteten i Leiden, Nijmegen och Harvard (U.S.A.).

---

I denna biografi berättar jag lite mer om min personliga bakgrund och andliga utveckling. Många människor har frågat mig hur jag kom i kontakt med kanalisering och hur kontakten med Jeshua uppstod. Denna biografi ger inte så mycket en förklaring till fenomenet kanalisering som den ger en personlig uppfattning om vad det innebär för mig.

Inledning

Jag föddes den 6 september 1968 i en liten by i Holland. I min barndom var jag mycket intresserad av barnens Bibel och historier om Jesus liv, vilket var lite egendomligt eftersom mina föräldrar inte var aktivt religiösa. När jag var 12 år dog min mormor. Jag älskade henne innerligt och hon var som en förälder för mig eftersom hon levt i vårt hus som en familjemedlem. Efter hennes bortgång blev vi – min mamma, mina mostrar, kusiner och jag – mycket intresserade av litteratur som berörde livet efter döden, psykiska fenomen etc. Detta intresse höll i sig ända fram till det att jag påbörjade mina universitetsstudier vid 19 års ålder. 

Jag påbörjade mina studier i filosofi vid universitetet i Leiden och efter ett år hade jag blivit till en skeptiker som ansåg att allt som rörde religion var vidskepelse och irrationellt. Jag blev förälskad i filosofins rationella synsätt och jag arbetade och studerade flitigt. Jag gick ut cum laude och erbjöds sedan en post som PhD studerande vid ett annat holländskt universitet. Mitt forskningsområde var nutida vetenskapsfilosofi. Samtidigt, när jag var 23 år, hade jag inlett ett förhållande med en något äldre man som också fullföljde en framgångsrik akademisk karriär. Vi levde tillsammans i ett trevligt hus och jag trodde jag var riktigt lycklig.

Det förhöll sig inte riktigt så och detta kom jag till insikt om genom mötet med en ung man som jag blev djupt förälskad i. Han var också filosof och PhD studerande och, i kontrast till min partner, trodde han på ”andliga saker” medan han på samma gång var känslig, intelligent och rationell. Detta vidrörde någonting djupt inom mig. Han hade detta gamla intresse för det andliga som hade blivit förbjudet område i min akademiska omgivning och nu fanns där någon, som jag idag skulle kalla själsfrände, som påminde mig om en del av mig själv som gömts undan allt för länge. Vi kunde tala i evigheter om filosofi och andlighet. Vi blev förälskade i varandra. Jag lämnade min partner, huset och staden. Jag levde med honom men vi blev inte lyckliga tillsammans. Vårt förhållande blev kortlivat och slutade med vad jag upplevde som ett stort emotionellt trauma. Vår kraftiga krasch gjorde oss båda totalt rotlösa, men på grund av karaktärsolikheter och den emotionella förvirringen, kunde vi inte bygga ett liv tillsammans och vi gick isär efter mindre än sex månader.

Kriser

På den tiden hyrde jag på egen hand ett litet rum och jag levde återigen som en fattig student. Att jag materiellt sätt hade det sämre ställt gjorde mig ingenting. Jag var söndertrasad av bedrövelse och sorgsenhet på grund av att denne själsfrände och älskare lämnat mig. Det kändes som om ingenting hade någon betydelse för mig längre och jag brydde mig inte alls om slutförandet av min doktors avhandling. Då, som utifrån tomma intet, blev jag erbjuden ett stipendium som gjorde det möjligt för mig att tillbringa en termin på Harvard universitetet i U.S.A. Jag kunde helt enkelt delta i lärokurser som jag tyckte om, utan att ha pressen på mig att göra någonting speciellt.

Så jag företog mig alldeles ensam denna resa och detta var en otroligt fördjupande upplevelse för mig. Jag kände mig för första gången i mitt liv totalt ensam utan att där fanns några lösningar till hands och jag kunde inte stå ut med detta, bära det så att säga. Intellektuellt sett hade jag blivit tom. Mitt intresse för akademisk filosofi hade helt försvunnit och jag var tvungen att tvinga mig till att hålla mig vaken under de kurser jag deltog i på ett av världens mest ryktbara universitet. Mitt sinne kunde inte längre ta in något intellektuellt. Jag var mycket trött och efter klasserna sov jag eller tillbringade tid med min vänliga rumskamrat som också var ensam efter uppbrottet från ett olyckligt äktenskap. 

I en bokhandel nära universitetet hittade jag en bok av Seth, kanaliserad av Jane Roberts. Jag hade aldrig tidigare läst kanaliserat material och först förstod jag ingenting utav det. Men jag kände mig dragen till det gång på gång och efter en tid blev läsandet av detta material till mina dagars höjdpunkter. Det var inte enbart innehållet som gjorde starkt intryck på mig som mycket originellt och djupt; det var energin som vidrörde mig och verkade upplyftande på mig. Detta var det första som kallade mig tillbaka till livet igen.

Blockerad igen

Efter min vistelse i U.S.A., beslutade jag mig för att slutföra min doktors avhandling, detta fastän jag visste att jag inte skulle fortsätta min akademiska karriär. 1997, när jag var 29 år, utexaminerades jag med en doktorsgrad i filosofi och vid den tiden hade jag återigen hittat en trevlig lägenhet åt mig själv och jag värdesatte och uppskattade min frihet. Jag hade vuxit, jag hade tagit mig igenom de värsta kriserna i mitt liv och jag hade till viss del återhämtat mig. Jag hade blivit tvungen att lära mig en av de för mig svåraste läxorna: att man inte helt kan ge upp sig själv i ett förhållande, att man måste acceptera sin egen ”individualitet”.

Jag hade alltid upplevt att bli kär som någonting nästan religiöst, som om jag väntade på att någon eller någonting skulle lyfta mig upp från det ofullständiga tillståndet av ensamhet och göra det möjligt för mig att känna exstatisk enhet och erkännande. Denna längtan efter överskridande eller enhet som övergick mina gränser, hade i själva verket drivit mig till total ensamhet och förtvivlan. Jag återhämtade mig nu från detta med en ny känsla av medvetenhet, men jag kände mig fortfarande mycket ensam. Jag mötte då en tidigare studentkamrat och vid den här tidpunkten i mitt liv var han den ende som jag kunde tala med, verkligen tala med om de saker som verkligen var betydelsefulla för mig. Vi levde tillsammans under nästan fyra år. Det var dock mer som en broder-syster relation. Jag intalade mig själv att detta var den bästa lösningen eftersom den kraftiga passionen tidigare fått övertaget över mig och jag kände mig fortfarande desillusionerad efter detta tidigare förhållande.

Under tiden var jag tvungen att förbereda mig för att hitta ett arbete eftersom jag tagit farväl av universitetslivet. Detta var inte så lätt som jag trodde. Min pojkvän och jag planerade att undervisa i filosofi, att ge rådgivning och att jobba deltid enbart för pengarna. Jag började arbeta som sekreterare på olika arbetsplatser, men jag blev förskräckt över hur det var att arbeta på kontor: maktkamperna, skvallret, förnedringen av att inte kunna uttrycka sina sanna förmågor som sekreterare. Jag var ytterst naiv eftersom jag tillbringat tio år på universitetet, arbetande hemma för det mesta och med stor frihet till att organisera mitt arbete som jag önskade. Efter några år bytte jag till ett mer ansett arbete, men det slutade med att jag blev väldigt stressad.

Sedan kom en vändpunkt. Jag fick en auraläsning gjord av en kvinna som senare blev min lärare. Denna läsning berörde mig djupt och fick mig till att vakna. Den fick mig att inse att jag var olycklig och i obalans både i området av arbete och i området av relationer. Jag kunde erkänna för mig själv att jag befann mig i en återvändsgränd. Jag hade böljor av kreativ energi, jag hade drömmar och visioner inför framtiden, men under tiden höll jag mig kvar i en relation och i en arbetsmiljö som avhöll mig från att verkligen uttrycka mig själv. Jag var rädd för att bli ensam igen. Några månader senare mötte jag denna andliga terapeut och jag började en kurs i utvecklande av intuition och auraläsning med henne. Jag lämnade också mitt stressiga, otillfredsställande arbete och tog ett annat lättare deltidsarbete (vilket inte heller skulle vara länge).

Självutforskande

På hösten år 2000 kände jag mig dragen till att utforska mina tidigare liv via regressionsterapi. Detta visade sig vara ett fantastiskt äventyr. Jag hade redan spontant börjat se bilder från tidigare liv, vilka gav upphov till starka emotioner inom mig och gav mig känslan av att vara en betydligt större identitet än min nuvarande personlighet. I regressionsterapin utforskade jag många livstider, vilket till stor del klargjorde för mig varför jag alltid känt på vissa sätt. Den livstid som kanske mest påverkat mig, var min allra senaste livstid då jag dog som ett offer i koncentrationslägret i Auschwitz-Birkenau. Återupplevandet av denna erfarenhet fick mig att förstå den oförklarliga sorg som jag alltid känt djupt inombords och det motstånd som jag haft till livet. Andra livstider, alltifrån andligt inriktade till mycket kraftlösa och sådana då jag missbrukat min makt, öppnade upp till ett sådant nytt område av medvetenhet att jag kände en stor längtan efter att dela min upplevelse med någon som kunde förstå. Vid det här laget hade min pojkvän börjat tro att jag börjat bli lätt galen…

Jag möter Gerrit

Jag hade just börjat bekanta mig med Internet och när jag letade runt lite snubblade jag över Gerrits hemsida som handlade om reinkarnation, tid och andlighet. Omedelbart träffades jag av energin som den utstrålade och av de delade intressen som vi hade. Jag fick en mycket egendomlig känsla av att antingen var han otroligt välbekant för mig eller så höll jag på att bli tokig och fantiserade ihop saker och ting. Jag bestämde mig hur som helst för att skriva till honom och till följd av detta uppstod en livlig brevväxling. Tre månader senare möttes vi. Jag hade då brutit med min partner. När jag mötte Gerrit hade jag känslan av att känna honom mycket väl, men inte som denna särskilda 20-hundratals uppenbarelse. Det var oförklarligt och mystiskt. Jag drogs omedelbart till honom och, som det blev, han till mig.

Jag flyttade in hos honom några månader senare, blev direkt med barn och innan året var slut var vi gifta! 2002 föddes vår dotter Laura. Perioden under vilken jag grundligen undersökte mina tidigare liv, lärde känna Gerrit och flyttade till en annan del av Holland där Gerrit levde, kändes för mig som en djup övergångsperiod, till och med som ett döende. Det kändes som om jag trädde fram ur min tidigare personlighet som ett nytt jag, men mer jag än jag någonsin tidigare varit! Det kändes som om jag trädde in i ett alldeles nytt sätt att vara, i vilket till slut allt lade sig till rätta, passade ihop och banade väg för att gamla drömmar skulle kunna förverkligas.

Uppstartande av min praktik

Efter min dotters födelse, startade jag min andliga praktik av auraläsning och healing och klienter började komma till mig från mitten av år 2002 och framåt. Saker flöt på lugnt och naturligt, utan att jag behövde anstränga mig alltför mycket. Jag hade slutligen funnit arbetet där jag verkligen kunde uttrycka mig själv. Jag blev tvungen att handskas med en hel del rädslor som jag inte hade räknat med. Nu, när jag gjorde det arbete som jag älskade, upptäckte jag att jag var rädd för att verkligen uttrycka mig själv, att vara annorlunda, att vara stark och säker på mig själv. Jag kände mig sårbar eftersom jag för första gången verkligen uttryckte mig själv, utan att hålla tillbaka någonting och risken för att bli avvisad eller kritiserad skrämde mig. Jag kunde bara göra några få konsultationer i veckan.

Jag möter Jeshua

Under tiden gjorde jag och Gerrit ofta sessioner för att utforska våra egna inre världar, emotionella sår och skador från denna och andra livstider. Vi utforskade också andra ämnen såsom astrologi och jordens förändringar. En kväll kände jag en närvaro vars energi var annorlunda än vad jag var van vid. Den kändes religiös och högtidlig och den gjorde mig lätt orolig. Jag var van vid att ta kontakt med andliga vägledare, min egen eller andra människors, men detta kändes annorlunda.

Jag bestämde mig för att med Gerrits hjälp undersöka vem detta var och när jag kom in i ett transtillstånd och anknöt till energin såg jag för mitt inre öga namnet Jeshua ben Joseph och jag kände omedelbart att detta var sant. Blixtsnabbt, innan mitt intellekt började tvivla och ställa frågor, kände jag igen Jeshua som en djupt välbekant närvaro som det var mycket naturligt att känna närhet till. Där fanns ett inre igenkännande och därför accepterade jag förbindelsen. Det faktum att han presenterade sig som Jeshua ben Joseph och inte Jesus, visade mig att han från början ville klargöra att han inte var den förvridna personligheten från Bibel och tradition.

Jag började utforska förbindelsen med Jeshua under de nästkommande veckorna och månaderna. Jag berättade inte detta för någon, bara Gerrit visste. Det kändes äkta och rätt, även om jag behövde vänja mig vid denna energi som kom in i min aura och kropp när jag förenade mig med Jeshua. Hans energi var mycket centrerande och grundande och den gav mig ett klart fokus utan sentimentalitet och drama. Den var mycket direkt och kraftfull. Det som skrämde mig var styrkan i den! Den gav mig en medvetandenivå där man ser saker och ting mycket klart, men också på ett sätt som kan vara upprörande eller oroande för andra. En del av min personlighet bestod av att försöka vara snäll och vänlig och att undvika konfrontationer och jag trodde att jag redan var ganska självständig och självsäker. Men Jeshuas energi visade mig att det var lång väg kvar! Särskilt när det gällde att arbeta som auraläsare och healer, behövde jag balansera upp min känsliga och empatiska sida med en manlig energi som kunde tillåta mig att vara uppriktig, att skydda mina gränser och att hjälpa mig behålla min balans och centrering i mitten av tunga emotionella energier. Jeshua erbjöd mig vägledning i mitt arbete som terapeut, inte enbart genom att ge mig information via ord och meningar, men genom att faktiskt överföra sin energi till mig så att jag kunde förstå hur det var att se saker och ting via hans ögon, eller kanske bättre uttryckt; via Kristusenergin som finns i oss alla. Genom att kanalisera hans energi, bokstavligt talat genom att tillåta den tillträde till min aura och kropp, kunde jag växa personligen och få en större förståelse.

Efter en tid började Jeshua att också ge information till Gerrit och mig som var mer universell till sin natur. Jag trädde vägledd av Gerrit in i ett tillstånd av trans och sedan gav mig Jeshua budskap som kom till mig som ord eller känslor vilka jag översatte till ord. Kanske är det lättast att förstå detta genom att säga att han förmedlar insikter till mig (vilket känns för mig som: Oh, nu förstår jag!) och sedan är det min uppgift att översätta dessa till passande ord, fraser och meningar. Ibland strömmar orden lätt ur min mun, som om de är mig givna. Vid andra tillfällen måste jag leta efter formuleringar som passar ihop med energin som jag känner och detta är mer ansträngande. Dessutom är energin som kommer igenom i en kanalisering ibland svår att beskriva i ord eftersom den inte enbart består av muntlig information utan kan även vara en energi av läkande, kärlek och klarhet.

Den första serien av budskap som kom igenom var Ljusarbetarserien. Den innehåller budskap om ljusarbetarsjälarnas historia, den nya eran och övergången från egobaserat medvetande till hjärtbaserat medvetande. Jeshua talade om för oss att denna serie var speciellt avsedd för ljusarbetare. Han sa att det är viktigt att de vaknar upp och att de inser vilka de är. Det är först när de vaknat upp som de kommer att hjälpa andra delar av mänskligheten på deras väg mot ett hjärtbaserat medvetande. 

Offentlighet

Jag hade fortfarande inte talat om för någon om min kontakt med Jeshua, eftersom jag var rädd för att bli förlöjligad och misstrodd. Det framstod som helt omöjligt för mig att säga orden: ”jag kanaliserar Jeshua eller Jesus” högt till någon. Där fanns den skeptiska filosofen som dröjde sig kvar i de bakre regionerna av mitt sinne och som förklarade för mig att jag skulle bli ansedd som pretentiös, förvirrad, galen eller någonting ännu värre. Hur som helst så anförtrodde jag mig åt några nära vänner och vi gjorde några mindre sessioner tillsammans som gick bra. Dessutom publicerade vi den första kanaliserade serien på min hemsida (på holländska). Sedan, mer än ett år efter det att jag först ”mött” Jeshua, fick jag en inbjudan från ett andligt center i Belgien för att komma och göra en offentlig kanalisering. Jag kände mig chockerad av att bara tänka på det men å andra sidan visste jag att jag inte skulle avböja, att jag måste ta mig igenom min rädsla och att Jeshua inte skulle vilseleda mig. Jag var nervös under flera veckor och sjuk och sömnlös dagarna innan men sedan genomfördes den första offentliga kanaliseringen och det hade en kraftigt positiv inverkan på mig. Det var en kort kanalisering (Kraften av ditt eget medvetande)med en Q & A session just efteråt, men jag kände Jeshuas närvaro strömma genom mig väldigt tydligt. Människor var varmhjärtade och entusiastiska i sina reaktioner och min offentliga avrättning inträffade aldrig.

Jag var så uppåt efter denna första offentliga kanalisering att jag omedelbart beslöt mig för att organisera sammankomster i vårt hem, och så gjorde vi. Men rädslorna var ännu inte över. Varje gång som jag skulle kanalisera inför en publik kände jag stort motstånd, rädsla och till och med ilska! Jag kände mig aldrig obesvärad när jag talade offentligt eftersom jag var blyg och tillbakadragen. Varför försätta mig själv i en sådan utsatt situation, utan att veta om någonting sammanhängande skulle komma ut ur min mun eller om Jeshua ens skulle vara där?! Naturligtvis var han alltid ”där” för mig. Min ihållande osäkerhet, rädsla och förtrytelse över att ”jag var tvungen att göra detta”, var helt enkelt bara mitt ego som kämpade in i det sista för att sätta punkt för detta totalt oansvariga företag.

Att ha Jeshua som pratade genom mig gick tvärt emot alla mina säkerhetsmekanismer. Det gjorde att alla mina förvärvade vanor av försiktighet, reservation och att hålla mig utanför kom fram i dagen. Jag hade varit lite av en enstöring under en längre tid och hade inte så lätt för att lita på människor. Nu fanns denna energinärvaro som via mig talade om för människor hur han älskade och omhuldade dem och uppmuntrade dem till att omfamna sitt eget inre vetande och sin styrka. Han till och med skällde humoristiskt på dem över deras envishet och motstånd. Detta kunde inte vara jag!

Jag var förbluffad över reaktionerna vi fick. Först publicerade vi alla kanaliseringarna på vår holländska hemsida som började dra till sig en växande publik. Under de följande åren fick vi hundratals e-mails från människor som berättade att de var djupt berörda av budskapen och att de upplevde det som om Jeshua talade direkt till dem! Efter en tid översatte jag kanaliseringarna till engelska och vi gjorde en engelsk websida också. Till och börja med drog den inte till sig många läsare, men Jeshua sade till oss att bara låta det vara och vänta. Och faktiskt, efter drygt ett år började vi få meddelanden från engelsktalande läsare och vi började även erbjuda långdistansläsningar till människor bosatta utomlands. Det började röra på sig.

Expansion

Ett flertal människor från olika länder kontaktade oss via e-mail och erbjöd sig att översätta budskapen från Jeshua. De manifesterade sig för oss ut ur tomma intet, duktiga översättare och besläktade själar som kände sig som en familj och som helt enkelt erbjöd sina tjänster eftersom de var inspirerade av Jeshuas budskap. Detta var häpnadsväckande. Översättningar på spanska, hebreiska, franska, portugisiska, tyska, finska och ett flertal andra språk, finns nu tillgängliga på Internet. På grund av att vi delar ett gemensamt intresse och en önskan, som verkar överskrida kulturella gränser, blev vi vänner med människor över hela världen. Jeshua hade sagt till mig att jag bara behövde skriva ner materialet och sedan släppa det. Det skulle hitta sin egen väg och det gjorde det sannerligen.

Internet har varit den viktigaste förmedlingslänken för detta. En av synkronismerna i vår historia var att Gerrit arbetar som IT konsulent och kan designa och underhålla websidor. Jag känner också att min bakgrund som filosof har hjälpt mig mycket när det gäller att kunna översätta Jeshuas energi till ord och koncept. Jag har dessutom alltid tyckt om att skriva och jag hade lärt mig att skriva på engelska när jag studerade filosofi. Jag känner att när jag kanaliserar och gör läsningar för klienter, gör jag slutligen ”min grej”, det jag var född till att göra. Det ger mig en djup känsla av meningsfullhet att motta så många varma och vänliga svar från människor över hela jorden och jag känner mig också tacksam över att jag nu kan leva av det som jag älskar att göra allra mest.

Kanalisering – några förklaringar

Slutligen, skulle jag vilja göra några generella anmärkningar kring fenomenet kanalisering. Kanske för att jag är holländska (de är ansedda att vara mycket jordnära människor) och fortfarande mycket skeptisk till en del av det new-age material som jag stöter på, skulle jag vilja ta upp vissa saker angående kanalisering. 

Relationen mellan mediet och det kanaliserade väsendet

Jag ser kanalisering som en samverkan mellan en mänsklig varelse och ett icke fysiskt väsen som uppträder som en lärare. Läraren erbjuder inspiration och ett större perspektiv till den mänskliga varelsen och den mänskliga varelsen översätter energin av det andliga väsendet till ord och koncept som den mänskliga varelsen är bekant med via sin uppväxt, uppfostran och kultur. Jag tror inte att det är möjligt, eller ens önskvärt, att mänskliga medier helt åsidosätter sig själva för att enbart kanalisera det icke-fysiska väsendets energi. Jag tror att det är oundvikligt att mediets sinnestillstånd, medvetenhet och vokabulär kraftigt påverkar det som kommer igenom. Även om mediet försätter sig i ett djupt tillstånd av trans, är mediet mottagaren, kärlet, och därigenom medskapare av materialet. Jag anser att det är naivt att anta att ett medium kan ta emot ett budskap helt och hållet från utsidan, utan att ta del i det. Jag tror att budskapen kommer inifrån, via mediets medvetande, utvidgat av den andlige lärarens medvetande och att kvalitén på kanaliseringen inte beror på i vilken grad medier kan utesluta sig själva som på den medvetandenivå som både mediet och det kanaliserade väsendet besitter. Kanalisering är i allt väsentligt ett gemensamt skapande.

Hur bedömer man kvalitén av kanaliserad information

Kanalisering kan vara vackert och inspirerande. Men det kan också ge upphov till nonsens, ihåliga fraser, eller förfärliga, moralistiska berättelser om lidande. I värsta fall kan det leda till dyrkan av vissa auktoriteter som inte har något annat intresse än sitt eget namn eller rang i någon osynlig andlig hierarki. Att se upp till obestämbara auktoriteter utanför oss själva – är inte detta exakt vad alla andliga lärare varnar oss för? Det faktum att information är kanaliserad säger absolut ingenting om dess kvalitet. Inom vetenskapsfilosofi, den gren inom filosofin som utforskar vad som gör vetenskapliga teorier vetenskapliga eller tillförlitliga, görs en användbar skillnad mellan ”ramen av framläggande” och ”ramen av berättigande”. Det som leder till framläggandet av en vetenskaplig teori har inget samband med om den är berättigad. Vetenskapsmän kan ställa upp vilken teori som helst, beroende på egna drömmar, associationer eller drömbilder, men när de formulerat sin teori, kommer den att bedömmas av kollegor utifrån basen av generellt erkända kriterier såsom empiriskt bekräftande, överensstämmelse etc. Så när det gäller framläggandet är allt tillåtet, men när det gäller berättigandet måste teorin leva upp till en viss kvalitetsstandard för att bli värderad av den vetenskapliga gemenskapen.

Jag anser att det samma gäller för kanalisering. Kanaliserade budskap bör bedömas utifrån samma standards som andliga texter från ”enbart människor”; är budskapet klart, tillför det nya insikter till mitt medvetande, inspirerar det mig till att älska mig själv mer, känner jag mig upplyst och upplyft av budskapet? Jag anser att om svaret är ja, är frågan om vem som kanaliserade och hur det gick till (framläggandet) relativt oviktigt. Bevisen finns i puddingen, inte i den rang eller position som tilldelats kocken som tillagade den.

Mina egna erfarenheter som medium

När jag kanaliserar Jeshua upplever jag att jag blir större istället för mindre. Jag känner att hans energi ger mig hjälp till att höja mig till storheten av mitt eget större Jag. Jag anser att han faktiskt bildar en övergång mellan mitt lilla vardagliga jag och mitt större Jag och hjälper mig till att förkroppsliga Mig lite mer. För varje gång som han gör detta, och jag tillåter det, expanderar mitt medvetande lite mer och detta påverkar min egen utveckling och auktoritet. En gång gjorde jag en kanalisering (”Relationer i den Nya Eran”), under vilken jag så kraftigt kände närvaron av mitt eget högre eller större jag (som jag kallar Aurelia), att jag tvivlade på om jag fortfarande kanaliserade Jeshua. Den kvällen innan jag somnade, frågade jag honom om detta och han sa någonting mycket älskvärt till mig: Kom alltid ihåg: Jag är här för dig, du är inte här för mig”. Detta gjorde allting mycket klart för mig. Vi är alla menade till att fullt manifestera och ge konkret form åt våra större Jag här på jorden. Lärare kommer till oss för att hjälpa oss på vår väg och om det är en sann lärare kommer han eller hon att hjälpa dig så länge som du är i behov av det för att sedan stiga åt sidan.

Jeshua är fortfarande med mig, även om jag känner att jag inte längre ”pladdrar” med honom så mycket som jag brukade göra i början. Ofta nuförtiden när jag ställer en personlig fråga frågar han mig; vad känner du verkligen själv angående detta? Och när jag fokuserar på detta finns svaret där, det kommer från mitt eget inre vetande och intuition. Så Jeshua uppmuntrar oss alla till att finna vår egen styrka och att se kanalisering som ett medel och inte som ett mål. Kanske kommer jag en dag att kunna kanalisera mitt eget högre eller Kristus-Jag, och inte längre behöva förlita mig på Jeshua. Jag är säker på att han skulle vara den förste att applådera mig!

Jeshua om kanalisering

Jag kommer att avsluta med en ”kanalisering om kanalisering”, några ord från Jeshua angående hans relation med mig som medium.

Kanalisering är ett sätt att komma i närmre kontakt med dig själv med hjälp av en annan – icke fysisk – varelse. Denna varelse spelar tillfälligtvis rollen av en lärare. Lärarens energi hjälper dig att nå en djupare nivå av dig själv. Lärarens energi lyfter dig upp ur rädslor som döljer ditt eget ljus.

En lärare visar dig ditt eget ljus. Läraren är mer medveten om ditt ljus än vad du själv är. Så fort som ditt inre ljus, ditt inre vetande, blir tillgängligt för dig själv, blir läraren överflödig. Du kan då kanalisera ditt eget ljus. Läraren behöver inte längre tjänstgöra som en bro mellan dig och ditt högre jag.

Jag påminner dig under en tid om ditt eget inre ljus. Jag återspeglar din storhet till dig i skepnaden av Jeshua ben Joseph. I mig ser du dig själv, ditt Kristus-Jag, men du inser ännu inte detta till fullo. Jag är som en referensram för dig: Min energi hjälper dig som en fyr. Jag hjälper dig att fördjupa din bekantskap med ditt eget Kristus-Jag. Det kommer långsamt att flytta sig in i förgrunden och jag kommer att förflytta mig till bakgrunden. Detta är som det ska. Glöm inte bort; i denna relation är jag här för dig, du är inte här för mig. Jag är inte målet men medlet. Återfödelsen av Kristus är uppvaknandet av ditt Kristus-Jag, inte mitt.

Jag handlar utifrån vad som tjänar ditt högre Jag. Min målsättning är att jag blir överflödig. När du kanaliserar mig, försök inte att göra dig själv liten eller osynlig. Jag vill att du gör dig själv större, att du känner din sanna styrka flöda ut ur dig för att lysa på världen.

En lärare visar på vägen, men det är du som vandrar den. Efter en tid finner du att du vandrar ensam, att du lämnat läraren bakom dig. Detta är en stor och helig stund. Läraren kommer att stanna hos dig, kommer att fortsätta att leva i ditt hjärta som en inre närvaro, men den separata figuren kommer att försvinna.

Vi förblir förenade, men allteftersom du utvecklas kommer du att se mig allt mindre eller vilja kalla på mig som en separat varelse. Jag kommer långsamt att bli till en del av din egen energi. Och vid någon punkt, kommer du inte längre att uppleva mig som separerad ifrån dig. Detta visar att du i sanning hört och sett mig.

© Pamela Kribbe

---

Översätt från engelska av Lena Eklund