Pamela kanaliserar Maria Magdalena

Kära kvinnor och män,

Jag är er mycket nära och ni kan känna mig med ert hjärta. Jag kallades för Maria Magdalena under ett av mina liv på jorden och jag har levt på jorden i sorg och glädje, med rädsla och mod. Precis som ni, har också jag upplevt varje känsla under min resa genom den mänskliga upplevelsen.

Det är inte ett tecken på helighet att gå bortom alla mänskliga känslor. Det som karakteriserar en helig person är just att de känner igen och förstår varje fåra i ett mänskligt ansikte. De har en så djup förståelse av den mänskliga vägen på jorden, att där inte finns något utrymme för att döma, endast rymd och stillhet och en djup förståelse av den andra personen. När den andra personen är så djupt förstådd av en annan mänsklig varelse, blir hans bördor lättare. En människa som verkligen kan se på detta sätt, ser den andra personens innersta väsen, denna kärna av oändlig skönhet och visdom.

Ni är människor som vill se djupt, som alltid vill gå djupare och djupare, ända in till kärnan, Sanningen, och detta är er stora styrka. Ni är alla på väg till denna rymd som jag talar om. Detta gör ni genom att först ge den till er själva och sedan genom att ge plats åt alla andra. Ni kan göra detta eftersom ni inte längre behöver döma, separera gott från ont, ljust från mörkt. Denna rymd som jag talar om är energifältet av Kristus. Alla som bär på denna energi kom för att bära vittnesbörd om denna rymd, men hur gör man det? Ord är alltid otillräckliga, för hur beskriver man denna djupa, stilla rymd som inte är tom men fylld av kännande? Ord kan inte beskriva den.

Jag kände denna vidstäckta, stilla rymd i Jeshuas närvaro och detta berörde mig djupt. Jag öppnades upp av energin av hans närvaro, vilket ledde till att jag upptäckte denna rymd i mig själv och att jag allteftersom började bebo den och känna mig hemma där. På grund av detta, kunde jag mer och mer distansera mig själv från de intensiva mänskliga känslorna som även plågade mig; rädsla, skräck, smärta, raseri, hat. Det är så otroligt lätt att förlora sig själv i dessa känslomässiga strömmar inombords.

Som en mänsklig varelse är det din uppgift att skapa denna rymd inom dig själv. Någon annan kan inbjuda dig till att göra detta via sin närvaro och genom att hålla upp en spegel åt dig som visar hur det kan vara, hur du kan leva utifrån denna rymd inom dig själv. Detta är det huvudsakliga uppdraget, eller den inre uppgiften, för en ljusarbetare: att bli kvar i denna rymd i andras närvaro genom att först och främst vara närvarande inom sig själv.

Låt oss öva på detta en stund. Känn att ditt medvetande blir ljust och stilla, lite böljande och porlande, inte ansträngt, men mycket öppet. Låt denna milda ström av medvetande cirkulera inom dig. Först genom ditt huvud, där den avlägsnar skärpan i din tankar så de blir milda och vänliga. Där kommer ofta fram en vass egg i dina tankar som har sitt upphov i den smärta som du känner och utifrån vilken du tror att du måste agera, bita tillbaka, inta försvarsställning. Släpp detta behov och tillåt detta lugna, vänliga medvetandeflöde av ditt sanna medvetande. Låt det strömma ner genom din hals och dina skuldror, genom ditt hjärta, Solar Plexus och din mage.

Du kan tänka på en porlande bäck som helt naturligt flödar fritt. Magtrakten och ditt bäcken är särskilt betydelsefulla, så tillåt ”vattnet” att flöda där för att varsamt rena dig. Allt vasst sköljs bort av detta flöde. Låt denna energi förflytta sig in i dina lår, dina knän och dina underben. Se hur strömmen flyter ner genom dina fötter, mellan alla dina tår, ner i jorden och hur dina ”rötter” livnärs av jordens styrka och omtanke. Känn hur jorden stödjer dig, denna jord under dina fötter och kom Hem till dig själv.

Känn efter hur mycket du vill sträcka ut din aura omkring dig. Ditt energifält är en naturlig utvidgning av din fysiska varelse. Hur långt når din? Vad känns som en bra gräns? Känn dig fri till att låta den utvidga sig, för du påverkar inte någon negativt med den. Faktum är att din rymd även ger plats åt andra.

Känn att du fritt kan komma till ro inom dig själv. Sjunk djupare in i din mage och låt andningen följa med. Känn hur du i detta tillstånd är stilla och lugn, i frid med dig själv, men på samma gång har du klara gränser som du tydligt känner inom dig själv. Din aura är i säkerhet hos dig, så låt den uppta den rymd som passar dig, medan du på samma gång känner dig lugn och öppen inombords.

Utifrån detta medvetandetillstånd inbjuder jag dig till att ta en titt på hur du använder, eller kopplar bort, dina manliga och kvinnliga energier i ditt dagliga jordeliv. Du har en tendens till att använda dem var för sig, eller på ett sätt som gör att de inte tillräckligt stödjer varandra.

Den milda energin, som jag just beskrev, är din kvinnliga sida. Den bryr sig om andra, kan känna empati och har en djup förståelse. Men ofta när du vill använda denna energi i förbindelse med någon annan, lämnar du dig själv. Du hoppar ut ur din egen aura, eller energifält, och går vilse i den andra personens energifält. Se om du känner igen denna tendens inom dig själv och känn efter vad som händer med dig, energimässigt, när du gör detta. Din energi rusar iväg och du förlorar friden, ankaret, i din grund, i din mage.

Jag kommer nu att tala om den manliga energin. Ibland inträffar det att det blir för mycket för dig att anknyta till andra, detta leder till att du går utanför dig själv och att du lämnar din bas. Detta ger inte näring till dig själv och någonting är ur balans. Vid sådana tillfällen behöver din aura stängas till och du behöver komma Hem till dig själv. Men det verkar som att den enda möjligheten du har, är att etablera din manliga energi på ett fast, nästan hårt sätt, som en rustning eller mur, för att förhindra att din energi läcker ut. Och på grund av de känslor du hyser inom dig, såsom missnöje, ilska, besvikelse, sätter du upp en skyddsmur, men se vad detta gör med dig, hur det känns inombords. Se på hur du påverkas när du gör detta, men gör det på ett lugnt sätt och med en viss nyfikenhet: ”Vad gör detta med mig? Känns det kvävande eller befriande?” Tyvärr så står en försvarsreaktion i motsatsförhållande till din naturliga och lugna källa inombords. 

Detta mönster utspelar sig ofta inom dig, och jag talar här särskilt om en grupp av ljusarbetare som föddes med en naturligt högt utvecklad känslighet och som lätt känner empati för andra personer. Utifrån deras roll som pionjärer i medvetenhet, tenderar de till att ge för mycket av sig själva med hoppet om att detta kommer ge en resonans, ett igenkännande, en varelse i samklang med en annan. När denna förbindelse inte uppstår, vilket inträffat i alla era liv eller fortfarande inträffar, leder det till smärta inombords; besvikelse, frustration, ilska, förbittring eller ensamhet. Du använder dig då ofta av den manliga energin för att stänga till, vilket är begränsande och får dig att känna dig ännu mer ensam. Detta tillvägagångssätt leder inte till att man utvidgar sin rymd, vilket innebär att man sätter gränser på ett naturligt sätt. Det är snarare ett avstängande och tillbakadragande av din energi från din rymd.

Jag uppmuntrar er till att använda era manliga och kvinnliga energier på ett annorlunda sätt. Ni kände alldeles nyss att det är möjligt att vara helt och hållet Hemma och förankrad i sig själv. Känn detta genom att sjunka in dit igen. Det är möjligt att stanna kvar där, även när man interagerar med andra, och detta gör man genom att släppa behovet av att aktivt försöka förändra saker och ting för mycket; att man vidkänns sitt behov av kontroll eller erkännande och att man inte längre går utanför sig själv för att försöka förtjäna rätten till att existera. För detta är vad du vill åstadkomma genom det överdrivna behovet av att ge och förena dig med någon annan. Du längtar efter att få din rätt till att existera bekräftad av den personen; att de vill att du ska vara så som du verkligen är. Det är naturligt för ett barn att ha denna längtan, men att vara andligt mogen och vuxen innebär att du tar hand om behoven och önskningarna hos ditt eget inre barn och att du verkligen bekräftar och erkänner dess rätt till att existera – och detta gör du gång på gång. Du gör det genom att vara öppen förimpulserna från ditt inre barn och genom att vara medveten om dess behov när du interagerar med världen runtomkring dig.

Förena dig nu på ett medvetet sätt med ditt energifält. Var totalt närvarande inom dig själv och känn ditt inre barn i din mage. Andas sakta in och känn hur ljus fyller din aura, din rymd. Detta är en helig rymd. Du har förmågan till att observera och se ditt innersta väsen, din egen skönhet och vishet, ditt egenvärde och din kärlek. Om du har en uppgift i livet så är det denna: att se, uppskatta och acceptera din egen unika styrka, den ädelsten som du är. Det är detta som inom dig väcker till liv Kristusmedvetandet som sedan av sig själv strålar ut till andra. Detta är inte någonting som du måste uppnå genom strävan eller ansträngning. Det är den exakta innebörden av konsten i att vara djupt rotad i sin egen grund och att stanna kvar i sitt eget innersta väsen.

Detta är också, bokstavligt talat, det som kan lösa upp de gamla trauman som du bär på. Du kan lätta på deras emotionella börda genom att finna en balans mellan den manliga och kvinnliga energin. Den manliga energin för dig tillbaka till dig själv och hjälper dig att frigöras och att dra en gräns när så behövs. Den kvinnliga energin är din vänlighet, din förmåga till att anknyta, till att förstå, till att innefatta. Det ideala är att både de manliga och kvinnliga energierna jobbar tillsammans som en enhet. Trauma uppstår alltid när du separerar dig från din grund, för när du är ur balans, bortryckt från dig själv och fragmenterad av smärtan av avvisande – särskilt emotionellt avvisande – kan du beröras djupt och detta kan ge upphov till att du slits itu av dina känslor.

Genom inre observation och genom djup regressionsterapi, kan du få veta mycket om tidigare trauman vilket ofta hjälper dig att komma till insikt. Men den innersta kärnan av allt läkande och självläkande är hemkomsten till sig själv, omfamnandet av sitt eget jag och erkännandet av sina gränser samtidigt som man förblir vänlig, lugn och öppen inombords. Just på grund av att man stannar kvar med sig själv, kan man göra mycket för andra genom den man är och det som man utstrålar.

Njut nu återigen av att i lugn och stillhet vara dig själv. Slappna av och våga vara den du är – du är vacker! Kristusenergin vaknar i er alla. Känn närvaron av Kristus i din inre rymd.

© Pamela Kribbe

Översätt från engelska av Lena Eklund

---