Pamela kanaliserar Jeshua

Kära vänner,

Jag är Jeshua. Jag är med er. Genom tids och rymdbarriärerna står jag alldeles bredvid er. Känn mig i era hjärtan. Jag känner så väl till hur det är att vara människa – höjderna och dalarna. Jag har utforskat hela området av mänskliga känslor, och i denna värld av ytterligheter fann jag till sist en väg ut, en öppning till ett annat sätt att se på saker och ting. Genom detta sätt presenterar sig hela upplevelsen av att vara människa i ett annat ljus – ett sätt som skapar lugn och frid i ens hjärta.

Det är om denna väg ut, denna öppning, som jag idag vill tala med er om. Många av er befinner sig i ett dilemma, i en kamp som ni utkämpar med er själva. Det finns en idé i era sinnen om att ni borde vara bättre och annorlunda än vad ni är. Att ni borde vara högre utvecklade, heligare, mer kapabla till att följa vissa regler, ett högre ideal som ni har för er själva – men detta är ett falskt ideal. Allt detta arbetande på sig själv är baserat på idén om att man inte är god nog som man är. Att där finns någonting annat. Att man har makten till att förändra sig själv. Att man har kontroll över det faktum att man är en människa. Detta är en gammal idé som ni till fullo prövade på för mycket länge sedan.

Denna idé existerade till viss del redan i Atlantis, där ni utvecklade det tredje ögat och där ni upplevde detta som centret för observation i era huvuden. Utifrån det tredje ögat kunde ni iaktta, och därifrån ville ni också ingripa och forma liv efter era önskningar. Där fanns en viss tendens till att vilja dominera inom er, men denna tendens var också inspirerad av ert koncept av sanning. Ni trodde att ni agerade utifrån en grund av högre principer, att det ni gjorde var ”bra” – och så är det alltid. Makt är alltid beslöjad av idéer som tros vara goda. En hel ideologi byggs sedan runt en sådan idé, som gör den till en världsåskådning som verkar sträva efter det som är gott, medan man i sanning försöker kontrollera liv – både i sig själv och i andra.

Makt fördärvar – den avlägsnar dig från det naturliga flödet av liv som är närvarande i varje mänsklig varelse. Makt ger dig idén om att du kan forma liv till att passa dina avsikter, men detta koncept är byggt på illusion. Liv, som ni känner till det, är inte formbart på detta sätt, och det bestäms inte av förnuft eller av vilja eller utifrån det tredje ögat. Liv passar inte in i en världsåskådning eller ett system och det kan inte organiseras utifrån en bas av mentala processer.

Under en lång tid befann ni er i strid med er mänskliga sida – det mänskliga tillståndet.  Många andliga vägar är baserade på idén om att man måste jobba med sig själv, att man måste upphöja sig själv och att man måste ålägga sig själv en handlingsplan som leder en in i ett fulländat tillstånd. Men denna idé skapar mycket inre strid. Om du startar med iden av ett nödvändigt ideal, tvingar du på dig själv normer som du inombords mycket väl vet att du inte lever upp till eller kan leva upp till – så du misslyckas redan från första början.

Känn nu energin av detta sätt att tänka; vad du gör mot dig själv, vilken energi som uppstår ur behovet av att påtvinga, från strävan efter att förbättra sig själv och från viljan till att organisera livet, sina känslor och sina tankar. Är detta en kärleksfull energi? Ofta ger sig denna energi ut för att vara kärlek, det goda och det sanna, men makt gömmer sig alltid på detta sätt för att den ska vara lättare för människor att acceptera. Makt visar inte öppet sitt ansikte; makt förför via tanke. Det är på grund av detta som det är bättre att inte tänka på, men att känna vad längtan efter att kontrollera gör med dig. Se dig själv i ditt dagliga liv, för närvarande, just nu. Hur ofta strider du fortfarande med dig själv? Dömer du det som stiger upp till ytan, det som naturligt växer fram i dig och vill flöda? I detta tillstånd av dömande finns en kritiserande energi, en kylighet: ”Det borde inte vara så här, detta är fel, detta behöver försvinna”. Känn den energin – hjälper den dig?

Jag vill nu visa er ett annat sätt att se på er själva, ta er till en plats där förändring kan uppstå, utan strid, utan att man angriper sig själv. För att tydliggöra detta, låt mig ge ett exempel. Föreställ dig att någonting inträffar i ditt liv som inom dig framkallar en känsla av ilska eller irritation – vad som helst. Du kan reagera på denna ilska på olika sätt. Om du inte är van vid att reflektera över dina känslor och dina reaktioner är mycket primitiva, finns där ingenting förutom ilska – du är arg, punkt och slut. Du är uppslukad av den, och du identifierar dig med ilskan. Det inträffar då ofta att du placerar orsaken till din ilska utanför dig själv – du projicerar skulden på någon annan. Någon annan gjorde någonting fel och det är hans eller hennes fel att du känner dig arg. Detta är den mest primitiva reaktionen – du är identifierad med din ilska, du är arg.

En annan möjlighet är vad jag kallar det andra sättet att reagera på. Du är arg och där finns direkt en röst i ditt huvud som säger: ”Det borde inte ha hänt, det är fel, det är inte bra att jag blev arg, jag måste förtränga detta”. Det kan hända att du lärt dig att förtrycka din ilska via din religiösa uppfostran eller ur ett samhällsperspektiv. Till exempel anses det vara bättre, trevligare och mer moraliskt rakryggat att inte visa sin ilska inför andra. Det gäller särskilt för kvinnor att det inte är passande att öppet uttrycka ilska – det är inte är kvinnligt.

Där finns många olika sorters idéer som du påverkats av och som ger upphov till att du dömer ilskan i dig själv, men vad händer sen? Där finns ilska i dig, men på en gång väller en åsikt upp över den; ”detta är inte tillåtet, detta är fel”. Din ilska blir då till din skuggsida eftersom den bokstavligt talat inte kan komma in i Ljuset – den får inte synas. Vad händer med ilskan om den undertrycks på detta sätt? Den försvinner inte, den går bakom din rygg för att angripa dig på andra sätt och den kan ge upphov till att du blir rädd och orolig. Du kan inte använda ilskans inneboende kraft, eftersom du inte tillåter dig själv att använda den. Du visar upp din söta, vänliga och hjälpfulla sida, men inte den eldiga arga sidan – den upproriska sidan av dig själv. Så ilskan blir inlåst och du börjar tro att du inte är som andra människor eftersom du har dessa känslor och kanske börjar du till och med distansera dig ifrån andra människor. I vilket fall som helst så skapar detta en hätsk konflikt inom dig och tillsynes mellan två jag, ett Ljust jag och ett Mörkt jag. Under tiden är du fångad i detta smärtfyllda spel och det gör ont inombords eftersom du inte kan uttrycka dig själv. Det är detta fördömande som begränsar dig.

Blir du verkligen en bättre person på grund av denna reaktion? Kommer undertryckandet av dina egna känslor att leda dig till idealet av en fridfull, kärleksfull, mänsklig varelse? Om jag beskriver allt detta för er, kan ni mycket tydligt se att denna typ av reaktion inte fungerar – den leder inte till sann frid, till sann inre balans. Ändå gör ni allt detta mot er själva. Mycket ofta tystar ni era känslor eftersom de inte är godtagbara enligt era moraliska övertygelser, men ni reflekterar inte över dessa övertygelser – vart de kommer ifrån och vem eller vad som gett dem till er. Så vad jag rekommenderar er att göra är; tänk inte på dem, men känn dem. Känn energin som bor i dessa uppfattningar som du bombarderar dig själv med, dina bilder av vad som är det ideala och vad du ”bör göra”, vilka ibland kan komma ur till synes högt stående motiv – låt dem bara vara. Du blir inte upplyst genom att tygla dina känslor och genom att systematiskt kväva dem.

Där finns en tredje väg – ett tredje sätt för att uppleva sina egna mänskliga känslor. Det första sättet bestod av att totalt identifiera sig med sin ilska som i det föregående exemplet. Det andra sättet bestod av att undantränga, att undertrycka och fördöma ilskan. Det tredje sättet är att tillåta den – att låta den vara och att överskrida den. Detta är vad medvetande gör. Det medvetande som jag talar om dömer inte – det är ett tillstånd av varande. Det är ett sätt att observera som på samma gång är kreativt. Många andliga traditioner har sagt: Var medveten om dig själv, det är tillräckligt. Men då undrar du: Hur kan det vara så? Hur kan enbart medvetandet om mig själv möjliggöra en förändring i mitt flöde av känslor? Du måste inse att medvetande är någonting mycket kraftfullt. Det är mycket mer än en passiv registrering av en känsla – medvetande är en intensivt skapande kraft.

Föreställ dig nu återigen att någonting i den yttre världen framkallar en stark känsla inom dig – till exempel ilska. När du handskas med den medvetet, observerar du den till fullo inom dig själv. Du gör ingenting åt den, under tiden som du samtidigt fortsätter att observera och vaka över den. Du identifierar dig inte längre med ilskan, du förlorar inte dig själv i den, du tillåter helt enkelt ilskan att vara som den är. Detta är ett tillstånd av frisläppande, men ett frisläppande som kräver stor styrka eftersom allt du lärt lockar dig till att dras in i dina sinnesstämningar, in i känslan av ilska och rädsla. Så du dras åt två håll och knuffas bort från medvetande, öppningen som jag talade om i början – utgången som är vägen till frid. Ert vanliga sätt att handskas med känslor drar er bort från denna centrala punkt, bort från detta medvetande, och ändå så är detta den enda vägen ut. Endast genom att i tysthet observera känslans hela utbredning, förblir du inte omedveten, du blir helt närvarande. Du tillåter inte dig själv att bli indragen – varken av känslan eller av uppfattningen om känslan. Du tittar på den med full medvetenhet och med en känsla av mjukhet: ”Det är så här det är i mig”.

”Jag ser ilska födas i mig och jag känner hur den sprider sig i min kropp”. Min mage reagerar, eller mitt hjärta och mina tankar rusar iväg för att rättfärdiga anledningen till min känsla.” ”Mina tankar säger mig att det är jag som har rätt och inte den andra personen.” Allt detta kan du se inträffa när du observerar dig själv, men du dras inte med av det. Du drunknar inte i det, du går inte under. Detta är medvetande – detta är klarhet i sinnet. På detta sätt stillar du demonerna i ditt liv; rädslan, ilskan, misstron. Du ger dem styrka när du identifierar dig med dem, eller om du strider med dem genom fördömande – på båda sätten ger du dem näring. Det enda sättet att överkomma dem på, är genom att lyfta sig över dem med sitt medvetande – att inte strida med dem, men att helt enkelt tillåta dem att vara.

Vad händer med dig då? Medvetande är inte någonting statiskt, för saker och ting förblir inte som de är. Du kommer att upptäcka att om du inte föder energin i känslan eller din uppfattning om den, kommer den gradvis att upplösas. Med andra ord, din balans blir stadigare och din grundläggande känsla blir mer en av frid och glädje. Om där inte längre finns någon strid i ditt hjärta och i din själ, kommer glädjen bubblande uppåt. Du ser på livet med stillsamma ögon. Du ser rörelserna av känslor i din kropp och du observerar dem. Du observerar också tankarna som börjar rusa genom ditt huvud med en blick som är mjuk och mild. Vet att förmågan till att observera och att inte bli uppslukad, är någonting mycket kraftfullt och stadigt. Detta är vad det handlar om. Detta är vägen ut!

Jag skulle nu vilja be dig, i detta ögonblick, att uppleva kraften av ditt eget medvetande – det rena varandet – och befrielsen genom detta som tillåter dig att känna att där finns ingenting som du behöver förändra i dig själv. Känn lugnet och klarheten i detta medvetande; detta är vad du i sanning är. Lägg åt sidan de osanna uppfattningarna. Låt känslorna flöda och förtryck dem inte – de är en del av dig och vissa av dem bär på ett budskap. Fråga dig själv om du har en känsla som skrämmer dig, en som stör dig, en som du strider emot? Kanske en som blivit tabu för dig? Tillåt den nu att träda fram i formen av ett barn eller ett djur – att presentera sig själv, att visa upp sig själv. Detta barn kanske uttrycker sig helt och fullt, eller kanske uppför det sig till och med illa. Vad som än händer så måste det tillåtas att göra vad det än vill göra och få tala om för dig vad det känner. Du är medvetandet som tittar och säger: ”Ja, jag vill se dig, jag vill höra din historia, berätta den”. ”Berätta din historia eftersom den är din sanning, den kanske inte är Sanningen, men jag vill höra din berättelse”. Upplev dina känslor på detta sätt och döm dem inte. Låt dem komma och tala till dig. Behandla dem med vänligheten hos en äldre vis person och iaktta vad barnet eller djuret för med sig. I en negativ känsla finns ofta gömd en ren livskraft som vill träda fram, en känsla som blivit kvävd till döds av alla förutfattade meningar och fördömande. Låt barnet eller djuret komma skuttande mot dig. Kanske förändrar det sitt uppträdande nu – ta emot det med kärleksfull öppenhet.

Medvetande transformerar – det är det viktigaste verktyget för förändring, men på samma gång vill den inte förändra någonting. Medvetandet säger: ”Ja – ja till det som är!” Det är mottagligt och accepterande inför allt som finns och detta förändrar allt, eftersom det frigör dig. Du är nu fri – inte längre utlämnad till dina känslor eller till din uppfattning om dem. Genom att tillåta dem att vara, förlorar de sin kontroll över dig. Naturligtvis händer det fortfarande att du ibland blir överväldigad av dina känslor och uppfattningar – detta är att vara mänsklig. Försök att inte fastna i dem och bestraffa inte dig själv när det inträffar: ” O, jag har inte uppnått Klar Medvetenhet – jag måste göra någonting fel.” Om du gör detta, rullar du igång bollen av fördömande igen. Du kan alltid återvända till utgången, tillbaka till friden, genom att inte strida med dig själv. Iaktta vad som finns där, och kom ihåg: Att inte dras med in är en mäktig styrka. Detta är kraften av sann andlighet. Sann andlighet handlar inte om moral – det är ett sätt att vara på.

© Pamela Kribbe

Översätt från engelska av Lena Eklund

---