Kosmisk födelsesmärta
Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe
Kära vänner, jag är så glad att se er. Och vissa av er har kommit hit så långväga ifrån! Jag vet vilka ni är och ni är mig så kära. Min resa är er resa och jag känner så väl till era sorger och smärtan som ni bär på. Det är därför jag skulle vilja dela med mig av några av mina insikter i denna långa resa som ni som själar gett er ut på.
Jag skulle vilja ta er till början av denna resa, hela vägen tillbaka till början där ni föddes som själar till en verklighet som var ny och okänd för er. Jag skulle vilja ta er till det ögonblick då ni påbörjade er resa genom tid och rum, genom fysisk verklighet. Denna händelse ligger mycket långt tillbaka i tiden men känslorna förknippade med den, smärtan av att vara åtskild från hemma, är fortfarande mycket närvarande i er alla. Denna kosmiska födelsesmärta, som jag kallar den, ligger bakom många av era vardagliga känslor och beteenden.
Många av er är ständigt konfronterade med en känsla av rastlöshet eller oro inombords, den gnagande känslan av att ”söka efter någonting”. Där finns en spänning inom er som har sitt ursprung i att intekänna sig helt hemma i sig själv. Du känner dig inte väl till mods eller hemma med ditt innersta väsen, din innersta natur.
Från denna fundamentala spänning uppstår tendensen till att söka bekräftelse från omvärlden i form av erkännanden från andra, materiella tillgångar eller vad som än kan göra att du känner dig älskad och omhändertagen. Du behöver hela tiden någonting yttre som på nytt lugnar dig, någonting som lindrar spänningen och säger: ”allting är bra”. Tänk på hur ofta du längtar efter någon form av återförsäkran så kommer du att förstå hur spänd du egentligen är, hur mycket smärta som finns inom dig.
Jag skulle vilja tala om ursprunget till denna smärta och det påföljande beroendet av utifrån kommande bekräftelse. Den verkliga orsaken är som mitten av en lök som har många lager runtomkring sig. De yttersta lagren är formade av vissa händelser i ditt liv som har gjort att du känt dig sårad, orolig, inte hemma i dig själv. I de djupare lagren, närmare mitten av löken, finns händelser från andra livstider som varit känslomässigt traumatiska. Men sett ur detta perspektiv är de ändå bara avtryckare. Om du skalar bort alla lagren ända in till kärnan kommer du att upptäcka en ursprunglig smärta, en grundläggande hemlängtan som är förknippad med den allra första början av din resa.
Föreställ dig själv som en del av en ocean av kärlek, du känner dig trygg och totalt fri från ängslan och oro. Föreställ dig att du omfamnas av detta allgenomträngande, allomfattande, kärleksfulla medvetande och att du inte känner till någonting annat. Detta är energin av Hemma, energin du föddes ifrån. För att förstå känslotonerna i detta urgamla tillstånd, tänk på det medvetandetillstånd du befinner dig i när du glider in i sömn, när ditt sinne släpper kontrollen och ditt medvetande blir mycket mottagligt. Ni kan också uppleva detta tillstånd under ert jordeliv som embryo i er mors livmoder. När medvetandet är i denna mjuka, lycksaliga slummer finns inget klart särskiljande mellan utsida och insida, ingen känsla av mig i motsats till dig. I detta embryonala, drömliknande tillstånd av medvetande finns en gränslös känsla av enhet och trygghet.
I dessa urgamla tider kände du dig som själ trygg och gränslös i en enorm kosmisk livmoder. Men vid en given tidpunkt förändrades någonting. Du upplevde en sorts isär splittring. Det var som om vågor av födelsesammandragningar spred sig genom ditt oceaniska medvetande och väckte dig ur din slummer. Detta var början till er födelse som individuella själar. Det var när du bröt dig loss från denna ständigt närvarande enhet som totalt omslöt dig som du för första gången upplevde dig själv som dig själv. I detta ögonblick uppstod en rudimentär känsla av ”jag”.
Upplevelsen av att bli isär splittrad, av att vara frånskild från den kosmiska livmodern, lämnade dig förvirrad och desorienterad. Du var inte i ett tillstånd av insikt när detta hände; du var enbart i ett tillstånd av upplevande. Du började blint leta efter någonting att hålla fast vid, ett sätt att hitta tillbaka till den trygghet du känt till. Du kände dig vilsen. Du kände dig utestängd. Det var en stund av mörker.
Men den stund ni frigjorde er från Urkällan och lämnade Hemma var ändå på samma gång en stund av oändlig kreativitet. Det var början på en lång resa av erfarenheter, av liv. Föreställ er en mörk, tom, främmande, vidsträckt och namnlös plats breda ut sig framför er. Ni kom in i denna rymd som små späda plantor. Det var en plats fylld av utvecklingsmöjligheter, full av möjliga uppleveser som fortfarande var okända. Där var mörker men där fanns även rum för någonting nytt.
Många av de känslor som ni blev tvungna till att handskas med vid början av er kosmiska resa kan jämföras med känslorna hos det vilsna barnet som jag sist talade om (se ”Kraften av ditt eget medvetande”). De är känslorna hos ett nyfött barn som måste vänja sig vid en främmande och okänd verklighet som är fullständigt annorlunda än det halvmedvetna slummer-tillstånd som det tidigare befann sig i. Bilden av ett vilset barn, gråtande och förvirrat, visar med stor klarhet de inre sår med vilka ni påbörjade er resa.
Under denna resa har ni upplevt mycket. Ni har exiserat i många olika former, bott i olika kroppar och till slut kom ni hit, till jorden. Jorden är en plats av stor kreativitet och många möjligheter. Men trots alla möjligheter som finns för er och rikedomen och djupet av era erfarenheter, känner ni er fortfarande hemlösa. Där finns en känsla av brist djupt inom er, som om någonting saknas utan att ni vet vad det är men ni känner att det som saknas är oumbärligt för att ni ska må bra. Vad som saknas är den grundläggande känslan av kärlek och emotionell trygghet som ni en gång kände till i den kosmiska livmodern. Denna villkorslösa känsla av tillhörighet och trygghet är oumbärlig för ert välmående, för er förmåga att uttrycka er själva och för er känsla av självvärde. Detta är vad ni har letat efter ända sedan ni lämnade Hemma. Ni har försökt att hela er kosmiska födelsesmärta sedan en lång, lång tid.
Vad jag skulle vilja fråga er nu är om ni djupt inom er själva kan känna igen det ursprungliga såret som uppstod när ni lämnade Hemma. Kan du hitta i ditt eget psyke känslan av att bli bortslitenfrån en ursprunglig helhet? Det är ett tillstånd av helhet eller enhet som inte går att förklara med sinnets hjälp men i ditt hjärta kan du komma ihåg att du var en del av den.
Genom att rikta din uppmärksamhet mot denna ursprungliga födelsesmärta, genom att bli medveten om de djupa känslor som den framkallade inom dig och den övergivenhet och hemlängtan du känt fram till detta ögonblick, kan du påbörja processen av helande. Du kan börja läka dig på den djupaste möjliga nivån. Det är här som du kan nå kärnan av din smärta.
Alla ni som är närvarande här eller som läser dessa ord, utvecklas mot en ny medvetandenivå. Ni söker att upprätta en inre grund av trygghet och ovillkorlig kärlek till er själva. Ni återskapar känslo-tonerna av den kosmiska livmodern av er själva och för er själva. Detta är ert uppdrag, ert andliga mål. Så fort som ni inser att Hemma finns inombords, att ni bär på en del av den gudomliga tryggheten och enheten i er inre kärna, då kan ni i sanning vara fridfulla och avslappnade i vetskapen om vilka ni är. Där finns inte längre något behov av bekräftelse utifrån. Det känns skönt när ni är uppskattade och ompysslade av andra men ni är inte längre beroende av detta.
Ankomsten av den Nya Eran är beroende av individer som känns vid den innersta delen av sin smärta och öppet vågar möta den. I detta stadie av er utveckling är det dags att inte bara titta på smärtorna och skadorna som uppstått i detta liv eller kanske i de föregående liven, men att gåbortom allt detta och att rikta sig till den ursprungliga skadan. Så fort som du medvetet känner igen och kommer ihåg denna smärta med ditt hjärta, är du redo att ta hand om den. Du är redo att ta i dina armar detta nyfödda kosmiska barn som fortfarande ropar på din hjälp. Det ropar på dig genom dina negativa känslor av rädsla, ilska och förtvivlan.
Ett sätt att kunna veta hur du griper dig an din kosmiska födelsesmärta är att titta på de områden som rör förhållanden i ditt liv. Ofta försöker människor att hitta lindring för sina djupaste känslor av ensamhet och rädsla i intima relationer. Vad de försöker göra är att fylla sin inre tomhet med någon annans energi. Erkännande, uppmärksamhet och omvårdnad från den andra personen lindrar deras smärta. På sätt och vis lämnar de över det sårade barnet till sin partner. Detta är ett mycket farligt spel. Förr eller senare blir partnerna känslomässigt beroende av varandra. Deras inledande känslor av kärlek och samhörighet kommer att förändras till ett subtilt, eller icke-så-subtilt, kraftspel. Närhelst du är beroende av någon annan för att känna dig trygg och älskad, gör du anspråk på hans eller hennes energi för dig själv och detta leder alltid till strid och konflikt. Du kommer till slut att känna dig mer ensam än någonsin. ( Se ” Relationer i den Nya Eran” för vidare diskussion av detta ämne.)
Du tror ofta att ensamhetär förknippad med avsaknad av vänner eller livspartner och att lösningen ligger i ett nytt vänskaps eller kärleksförhållande. Men med detta sätt att tänka förutsätter du att orsaken och lösningen till din smärta ligger utanför dig själv. Om du påbörjar ett förhållande på detta sätt är det högst troligt att du kommer att hålla den andra personen ansvarig för dina inre sår och se dig själv som ett offer. Att behöva någon annan för att fylla upp tomheten inom sig själv är att omyndighetsförklara sig själv från första början.
Intima relationer kan göra dig mycket medveten om den kosmiska födelsesmärta som du bär inom dig. Se hur ofta det känns som att du behöver närvaron av en annan person i ditt liv. Det här är de facto en signal från ditt innersta väsen om att du behöver vända dig inåt och finna det vilsna barnet inom dig. Lösningen till din ensamhet ligger i att vända sig inåt i en försiktig omfamning av detta dyrbara barn som burit den känslomässiga bördan åt dig. När du tar ansvar för detta barn, när du anknyter till det och visar det vägen som en älskande förälder, frigör du dina relationer. Du kan nu relatera till andra människor på ett fritt och oberoende sätt.
© Pamela Kribbe
Översätt från engelska av Lena Eklund