Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe

Ljusarbetarnas galaktiska historia

Själens födelse

Ljusarbetarnas själar föddes långt innan jorden och mänsklighetens tillkomst.

Själar föds i vågor. På ett sätt är själar eviga, utan början eller slut. Men på ett annat sätt föds de vid en given tidpunkt. Det är vid denna tidpunkt som deras medvetande når känslan av ett individuellt jag. Innan denna tidpunkt existerar de redan som en möjlighet. Men där finns ännu ingen medvetenhet om mig och andra.

Medvetandet om ”mig” uppstår när en avgränsande linje på något sätt dras mellan grupper av energier. Vi behöver använda oss av metaforer för att förklara detta.

Tänk för ett ögonblick på havet och föreställ dig det som ett enormt fält av flödande energier, strömmar som konstant blandar sig och går isär. Föreställ dig att ett diffust medvetande genomströmmar hela detta hav. Kalla det för havsanden om du vill. Efter en tid uppstår koncentrationer av medvetande på vissa platser i havet. Medvetandet är här mer fokuserat, mindre diffust än i dess direkta omgivning. I hela havet pågår en differentiering som leder till utvecklandet av transparenta former inom havet. Dessa former, som är fokuserade punkter av medvetande, rör sig oberoende av sin omgivning. De upplever sig själva som annorlunda än havet (anden). Vad som här uppstår är födelsen av en rudimentär känsla av ett själv eller självmedvetande.

Varför uppstod fokuserade punkter av medvetande i vissa delar av havet snarare än i andra? Detta är mycket svårt att förklara. Kan du ändå känna att där finns något väldigt naturligt över denna process? När du sår frön i en jordbädd kan du se att alla de små plantor som gror växer i sin egen takt och rytm. Några kommer inte att växa sig lika stora eller växa lika lätt som de andra. Vissa kommer inte alls att växa. Där finns olikheter inom fältet.  Varför? Havsenergin (havsanden) söker intuitivt den optimala uttrycksformen för alla sina mångfaldiga strömmar eller lager av medvetande.

Under bildandet av individuella punkter av medvetande inom havet, verkar där finns en kraft som påverkar havet utifrån. Detta är den gudomliga kraften av inspiration som kan förstås som den manliga aspekten av Det som skapade dig. Medan havet representerar den kvinnliga, receptiva sidan, kan den manliga aspekten bli åskådliggjord som ljusstrålar som flödar in i havet och vilka förstärker differentierings och separationsprocessen till individuella delar av medvetande. De är som solstrålarna som värmer såbädden.

Havet och ljusstrålarna ger tillsammans upphov till en existens eller varelse som kan hänföras till en ärkeängel. Detta är en urtypsenergi med både en manlig och en kvinnlig aspekt.  Detta är en änglalik energi som manifesterar sig eller uttrycker sig till dig. Vi kommer mer i detalj att återvända till begreppet ärkeängel i kanaliseringen ”Ditt Ljus-Jag”.

Efter själens födelse som en individuell enhet av medvetande, lämnar den sakta det havsliknande tillståndet av enhet som varit dess hem under en lång tid. Själen blir alltmer medveten om att vara frånskild och på egen hand.

Genom denna medvetenhet väcks i själen en känsla av förlust eller avsaknad för första gången. När själen som ett individuellt väsen ger sig ut på sin väg av utforskande kommer den i viss mån att bära med sig en längtan efter helhet, en längtan efter att tillhöra någonting större än sig själv. Djupt inom sig kommer själen att bevara minnet av ett tillstånd av medvetande där allt är ett, där det inte finns något ”mig” och ”andra”. Detta är vad den betraktar som ”hemma”; ett tillstånd av extatisk enhet, en plats av fullständig trygghet och fluiditet.

Med detta minne gömt i sitt medvetande påbörjar själen sina resor genom verkligheten, genom oräkneliga fält av upplevelser och inre utforskande. Den nyfödda själen drivs av nyfikenhet och har ett stort behov av erfarenheter. Detta var den viktiga beståndsdel som saknades i det havsliknande tillståndet av enhet. Det är nu möjligt för själen att fritt undersöka vad den än önskar utforska. Den är fri att söka efter helhet på alla tänkbara sätt.

Inom universum finns oräkneliga plan av verkligheter att utforska. Jorden är bara ett av dem och ett som uppstod relativt sent på en kosmisk skala sett. Nivåer av verklighet, eller dimensioner, härstammar alltid från inre behov eller önskningar. Precis som alla skapelser är de manifestationer av inre visioner och begrundan. Jorden skapades från en inre längtan till att föra samman element från olika verkligheter som var oförenliga med varandra. Jorden var avsedd att vara en smältdegel för en stor skara av olika sorters inflytanden. Vi kommer nedan att förklara detta närmare. Just nu räcker det med att säga att jorden kom in vid en ganska sen tidpunkt på den kosmiska scenen och att många själar levde många liv av utforskande och utveckling på andra verklighetsplan (planeter, dimensioner, stjärnsystem etc.) långt innan jorden ens var född.

Ljusarbetare är själar som levt många, liv på dessa andra plan innan de någonsin inkarnerade på jorden. Detta är vad som särskiljer dem från ”jordsjälar”, som vi kommer att kalla dem för enkelhetens skull.  Jordsjälar är själar som inkarnerade i fysiska kroppar på jorden relativt tidigt i sin utveckling som individualiserade enheter av medvetande. Man kan säga att de startade sina cykler av jordeliv när deras själar befann sig i sitt begynnelsestadie. Vid denna tidpunkt var ljusarbetarsjälar redan ”vuxna”. De hade redan gått igenom många erfarenheter och den typ av relation som de hade med jordsjälarna kunde liknas vid den mellan förälder och barn.

Utvecklingen av liv och medvetande på jorden

På jorden var utvecklingen av livsformer nära sammanflätade med den inre utvecklingen hos jordsjälarna. Även om ingen själ är bunden till en specifik planet, så kan ändå jordsjälar mycket väl sägas vara ursprungsbefolkningen på er planet. Detta beror på att deras tillväxt och expansion i stora drag sammanfaller med mångfaldigandet av livsformer på jorden.

När individuella enheter av medvetande föds kan de när det gäller struktur och möjlighet till viss del liknas vid encelliga fysiska celler. Precis som individuella celler har en relativt enkel struktur är de inre rörelserna hos ett nyfött medvetande transparenta. Ingen större differentiering har ännu skett. Där finns en värld av möjligheter för deras fötter, både fysiskt och andligt. Utvecklingen från en nyfödd enhet av medvetande till en typ av medvetande som är självreflekterande och kapabelt till att observera och reagera på sin omgivning kan grovt jämföras med utvecklingen från en encellig organism till en komplex levande organism som interagerar med sin omgivning på många olika sätt.

Vi jämför här utvecklingen av själsmedvetande med den biologiska utvecklingen av liv och detta gör vi inte enbart som en metafor. Faktum är att den biologiska utvecklingen av liv som ägde rum på jorden bör ses mot bakgrunden av det andliga behovet av utforskande och upplevande som jordsjälarna hade.  Detta behov eller begär till utforskande, framkallade variationsrikedomen av livsformer på jorden. Som vi tidigare påpekat, skapelse är alltid ett resultat av en inre rörelse av medvetande.  Även om evolutionsteorin, som er vetenskap för närvarande ansluter sig till, i viss utsträckning korrekt beskriver utvecklingen av livsformer på er planet, förbiser den helt den inre drivkraften, det ”gömda” motivet bakom denna djupt skapande process. Förökningen av livsformer på jorden hade sitt upphov i en inre rörelse på själsnivån. Som alltid, ande föregår och skapar materia.

Till att börja med inkarnerade jordsjälar i de fysiska former som bäst passade deras fortfarande rudimentära känsla av jag, d.v.s. encelliga organismer. Efter att under en period ha förvärvat erfarenhet och integrerat detta inom sitt medvetande, uppstod behovet av mer komplexa, fysiska uttrycksmöjligheter. Det var på detta sätt som mer komplexa livsformer kom till. Medvetande skapade fysiska former för att uppfylla de inre behov och önskningar som fanns hos jordsjälarna vars kollektiva medvetande ursprungligen befolkade jorden.

Tillkomsten av nya arter och inkarnationen av jordsjälar in i individuella medlemmar av dessa arter, utgör ett storartat experiment av liv och medvetande. Även om drivkraften bakom evolution är medvetande, inte slump eller tillfällighet, följer den inte en förutbestämd utvecklingslinje. Detta beror på att medvetandet i sig självt är fritt och oförutsägbart.

Jordsjälarna experimenterade med alla typer av djurlivsformer. De bebodde åtskilliga typer av fysiska kroppar inom djurriket, men de följde inte alla samma utvecklingslinje. Själens utvecklingsbana är mycket mer fantastisk och äventyrlig än du kan tro. Där finns inga lagar över eller utanför dig själv. Du är din egen lag. Så om du till exempel önskar uppleva livet ur en apasperspektiv, kan du vid en given tidpunkt befinna dig själv levandes i en apas kropp, från födelse och framåt eller som en tillfällig besökare. Själen, speciellt den unga själen, törstar efter erfarenhet och uttryckande. Denna starka längtan efter att utforska förklarar orsaken till den mångfald av livsformer som levde och frodades på jorden.

Inom detta storartade livsexperiment markerade uppkomsten av mänskligt liv början på ett viktigt skede inom utvecklingen av själsmedvetandet på jorden. Innan vi förklarar detta mer i detalj, kommer vi först att i stora drag behandla stadierna av inre själsutveckling.

Medvetandets utveckling: barndom, mogen ålder, ålderdom

Om vi tittar på utvecklingen av själsmedvetandet efter att det fötts som en individuell enhet går det i grova drag igenom tre inre stadier. Dessa stadier finns där oberoende av vilken särskild nivå av verklighet (planet, dimension, stjärnsystem) som detta medvetande väljer att bebo eller uppleva.

1) Stadiet av oskuldsfullhet (paradiset).

1) Stadiet av ego (”synd”).

3) Stadiet av ”andra oskuldsfullheten” (upplysning)’

Man kan metaforiskt jämföra dessa stadier med barndom, mogen ålder och ålderdom.

Efter det att själar föds som individuella enheter av medvetande, lämnar de det havsliknande tillståndet av enhet som de kommer ihåg som lyckligt och fullständigt tryggt. De går sedan vidare till att utforska verkligheten på ett helt nytt sätt. De blir långsamt mer medvetna om sig själva och på vilket sätt de är unika i jämförelse med deras medresenärer. De är mycket mottagliga och känsliga i detta stadie, som ett litet barn som tittar på världen med vidöppna ögon uttryckande nyfikenhet och oskuldsfullhet.

Detta stadie kan kallas paradisiskt eftersom upplevelsen av enhet och trygghet fortfarande är i färskt minne hos de nyfödda själarna. De är fortfarande nära hemma; de ifrågasätter ännu inte sin rätt till att vara den de är.

Allteftersom deras resa fortsätter bleknar minnet av hemma medan de fördjupar sig själva i olika typer av erfarenheter. Allt är nytt i början och allting blir okritiskt absorberat i barndomen. Ett nytt stadie påbörjas när den unga själen börjar uppleva sig själv som centrum av sin egen värld. Den börjar då till fullo inse att det finns någonting sådant som ”jag” och ”andra”. Den börjar experimentera med hur den kan påverka sina omgivningar genom att handla utifrån denna insikt. Själva idén om att göra någonting som stammar från dess eget medvetande är ny. Tidigare fanns där ett mer eller mindre passivt intagande av vad som flödade förbi. Nu finns där en växande känsla inom själen av dess makt att kunna utöva påverkan över vad den upplever.

Detta är början på egostadiet.

Egot representerar ursprungligen förmågan till att kunna använda sin vilja för att påverka den yttre världen. Vänligen notera att den ursprungliga funktionen av egot helt enkelt är att göra det möjligt för själen att till fullo uppleva sig själv som en fristående enhet. Detta är en naturlig och positiv utveckling inom själens evolution. Egot är inte ”ont” i och av sig självt. Men det har en tendens till att vara expansivt och aggressivt. När den nyfödda själen upptäcker sin förmåga till att påverka sin omgivning, blir den förälskad i egot. Djupt inombords finns där fortfarande ett smärtsamt minne inom den nu mognande själen; den kommer ihåg hemma, den kommer ihåg det förlorade paradiset. Egot verkar ha ett svar på denna smärta, denna hemlängtan. Det verkar kunna göra det möjligt för själen att få ett aktivt grepp om verkligheten. Det berusar den ännu unga själen med illusionen om makt.

Om där någonsin inträffade ett fall från nåd eller ett fall från paradiset så var det detta; det unga själsmedvetandet som blev hänfört av egots möjligheter, av löftet om makt.  Själva syftet med att medvetande föds som individuella själar är utforskande, att uppleva allt som finns; paradis såväl som helvete, oskuldsfullhet såväl som ”synd”. Så fallet från paradiset innebar inte att ”komma på avvägar”. Det finns ingen skuld förbundet med detta, om du inte tror att det är så. Ingen beskyller dig, förutom du själv.

När den unga själen mognar inträffar en förskjutning till ett ”jag-centrerat” sätt att observera och uppleva saker. Illusionen av makt förstärker separationen av själar istället för att förbinda dem. På grund av detta uppstår en känsla av ensamhet och utanförskap inom själen. Även om den inte riktigt är medveten om detta, blir själen en kämpe, en krigare för makt. Makt verkar vara det enda som lugnar sinnet – för en tid.

Ovan urskilde vi ett tredje stadie i utvecklingen av själsmedvetande: stadiet av upplysning, ”den andra oskuldsfullheten” eller ålderdomen. Vi kommer senare i denna serie att tala betydligt mer om detta stadie och särskilt ta upp övergången från det andra till det tredje stadiet. Men först kommer vi att återvända till vår berättelse om jordsjälarna och vi kommer att förklara hur uppvaknandet från egostadiet är förbundet med människans ankomst till jorden.

Jordsjälarna träder in i egostadiet; människans ankomst till jorden

Perioden under vilken jordsjälarna utforskade växt och djurliv sammanföll med stadiet av oskuldsfullhet eller paradis på den inre nivån. Liv blomstrade på jorden under ledning och beskydd av andliga varelser från naturande och änglarikena. (Naturandar arbetar på den eteriska nivån, d.v.s. närmare den fysiska världen än vad änglar gör). De eteriska kropparna hos växter och djur var öppet mottagliga för de omhändertagande och närande moders energierna från naturande och änglarikena. De hade ingen lust att ”bryta sig loss” eller ge sig av för att finna egna sätt att göra saker på. Där fanns fortfarande en djup känsla av enhet och harmoni mellan alla levande varelser. 

Uppkomsten av människoapan markerade emellertid en vändpunkt i utvecklingen av medvetande. I själva verket, genom att gå upprätt och genom utvecklingen av hjärnan fick medvetandet som residerade i människoapan ett bättre grepp om sin omgivning. Medvetandet som inkarnerat i den människoliknande varelsen började uppleva hur det var att ha mer kontroll över sina direkta omgivningar. Den började upptäcka sin egen makt, sin egen förmåga att påverkar sin miljö. Den började utforska fri vilja.

Denna utveckling var inte en tillfällighet. Den var svaret på ett inre känt behov hos jordsjälarna, ett behov av att utforska individualitet på djupare nivåer än tidigare. Den växande själv-medvetenheten hos jordsjälarna öppnade upp för ankomsten av människan i biologisk mening, den människa vi känner till.

När jordsjälarna var redo att träda in i egostadiet tillät skapandet av människan dessa själar att uppleva en livsform med fri vilja. Det utrustade också det inkarnerade medvetandet med en större medvetenhet av ”jag” som motsatts till ”andra”. I och med detta var scenen iordningställd för att kunna möjliggöra konflikter mellan ”mitt intresse” och ”ditt intresse”, ”mitt begär ” och ”ditt begär. Det egenartade bröt sig loss från den självklara enheten, den naturliga ordningen av ”givande och tagande”, för att komma underfund med vilka andra vägar som var tillgängliga. Detta markerade ”slutet på paradiset” på jorden, men vi ber er att inte föreställa er detta som en tragisk händelse, utan som en naturlig process, som årstiderna. Detta var en naturlig svängning av händelser som slutligen skulle göra det möjligt för er att i denna dag kunna balansera gudomlighet och individualitet inom era egna varelser.

När jordsjälarnas medvetande trädde in i egostadiet och började utforska ”att vara människa”, drog sig naturande och änglainfluenserna långsamt tillbaka in i bakgrunden. Det ligger i dessa krafters natur att respektera den fria viljan hos alla de energier de stöter på. De kommer aldrig att utöva deras inflytande oinbjudna. Så egomedvetandet fick styra fritt och jordsjälarna fick lära känna alla maktens privilegier och nackdelar. Detta påverkade också växt och djurrikena. Man kan säga att krigarenergierna som uppstod blev till viss del absorberade av dessa icke-mänskliga riken och där skapade en känsla av vild oordning. Det förhåller sig fortfarande på detta sätt.

När jordsjälarna behövde nya spelplatser för erfarenheter gjorde detta att de också blev mottagliga för nya yttre influenser. Vi vill här speciellt dra uppmärksamheten till typer av utomjordiska, galaktiska influenser som kraftigt påverkade de mognande men fortfarande unga jordsjälarna. Det är vid denna tidpunkt i vår historia som de själar som vi har kallat ljusarbetarsjälar kommer in i bilden.

Galaktiska influenser över människan och jorden

Med galaktiska eller utomjordiska influenser, menar vi influenser från kollektiva energier som är associerade med vissa stjärnsystem, stjärnor eller planeter. I universum finns det många nivåer eller dimensioner av liv. En planet eller stjärna kan existera i flera olika dimensioner, med spännvidd från materiella till mer esoteriska dimensioner.  I allmänhet existerade de galaktiska samhällen som påverkade jordsjälarna i en mindre ”tät ”eller materiell verklighet än vad ni existerar i på jorden.

De galaktiska rikena var bebodda av mogna själar som var födda långt innan jordsjälarna och vilkas egostadie vid den tiden befann sig på sin höjdpunkt. När jorden blev bebodd av många olika sorters livsformer och slutligen av människan, iakttog de utomjordiska rikena denna utveckling med stort intresse. Mångfalden och överflödet av livsformer drog till sig deras uppmärksamhet. De kände att någonting speciellt var på väg att hända.

Mellan de olika galaktiska samhällena hade det under en lång tid pågått många drabbningar och strider.  Detta var på sätt och vis ett naturligt fenomen eftersom medvetandet hos de involverade själarna behövde strida för att komma underfund med jag-centrering och makt. De utforskade egots funktionssätt och allt eftersom de ”utvecklades” blev de väldigt skickliga på att manipulera medvetande. De blev experter på att underordna andra själar eller själsgrupper till sin makt genom användandet av både subtila och mindre subtila psykiska instrument.

Det intresse som de galaktiska samhällena hade för jorden var i huvudsak egocentriskt. De såg där en möjlighet till att utöva sitt inflytande på nya och kraftfulla sätt. Man kan säga att vid denna tidpunkt hade de intergalaktiska striderna hamnat i en återvändsgränd. När man strider mot varandra om och om igen uppnår man efter en tid en viss balans, en uppdelning av maktområden så att säga. Man känner varandra så väl att man vet var det finns handlingsutrymme och var det inte finns det. Situationen nådde på detta sätt en återvändsgränd och de galaktiska fienderna hoppades på nya möjligheter på jorden. De trodde att jorden skulle kunna tillhandahålla scenen för att kunna förnya striderna och därigenom få bukt med dödläget.

Sättet på vilket de galaktiska samhällena försökte utöva sin påverkan på jorden var genom att manipulera medvetandet hos jordsjälar. Jordsjälarna var speciellt mottagliga för deras påverkan när de trädde in sitt egostadie. Innan de gjort detta, var de oemottagliga för alla utifrån kommande maktmotiverade krafter eftersom de själva inte hade någon böjelse för att utöva makt. Man är oemottaglig för aggressivitet och makt när det inte finns någonting inom en själv som dessa energier kan ansluta sig till. Så de galaktiska energierna kunde inte få tillgång till jordsjälsmedvetande innan dessa själar beslutade sig för att själva utforska energin av makt.

Övergången till egostadiet gjorde jordsjälarna sårbara eftersom de bortsett från deras avsikt att utforska ego-medvetande till stor del ännu var oskyldiga och naiva. På grund av detta var det inte svårt för de galaktiska krafterna att påtvinga sina energier på jordsjälarnas medvetande. Sättet som de verkade på var genom medvetandemanipulation eller sinneskontroll. Deras teknologi var väldigt sofistikerad. De använde sig huvudsakligen av psykiska verktyg, inte olika hjärntvätt, genom undermedvetna, hypnotiska suggestioner. De verkade på de psykiska och astrala nivåerna, men de påverkade även människor ända upp till den materiella/fysiska kroppsnivån. De påverkade den mänskliga hjärnans utveckling genom att begränsa vidden av upplevelser som var tillgängliga för människor. De stimulerade huvudsakligen rädslorelaterade känslo och tankemönster. Rädsla fanns redan närvarande i jordsjälarnas medvetande som ett resultat av den smärta och hemlängtan som varje ung själ bär inom sig. De galaktiska krafterna tog denna existerande rädsla som utgångspunkt för att i så hög grad som möjligt kunna förstärka energierna av rädsla och underkastelse i jordsjälarnas medvetande och känslor. Detta gjorde det möjligt för dem att kontrollera mänskligt medvetande.

De galaktiska krigarna försökte därefter att besegra sina forna galaktiska fiender genom människan. Kampen om makt över mänskligheten var en strid mellan gamla galaktiska fiender som använde människor som sina bulvaner.

Jordsjälarnas ömtåliga känsla av individualitet och autonomi blev kvävd i sin linda genom detta våldsamma ingripande, detta krig om mänsklighetens själ. Men de galaktiska angriparna kunde inte på riktigt frånta dem deras frihet. Hur massiva de utomjordiska influenserna än var, förblev den gudomliga kärnan inom varje individuellt själsmedvetande oförstörbar. Själen kan inte förgöras, även om dess fria och gudomliga natur under en lång tid kan vara beslöjad. Detta har sin förklaring i det faktum att makt i slutändan inte är verklig. Makt uppnår alltid sina mål genom illusionerna av rädsla och ovetskap. Den kan bara gömma och dölja saker; den kan inte i sanning skapa eller tillintetgöra någonting.

Dessutom skulle denna attack på jordsjälarna inte enbart föra med sig mörker till jorden. Den skulle oavsiktligt initiera en djup förändring i medvetandet hos de galaktiska krigarna, en utveckling mot nästkommande stadie av medvetande; upplysning eller ”den andra oskuldsfullheten”.

Ljusarbetarsjälars galaktiska rötter

Vilket samband har begreppet ljusarbetarsjälar med denna historia? Innan de kom till jorden för att inkarnera i mänskliga kroppar bebodde ljusarbetarsjälarna under en lång tid åtskilliga stjärnsystem. I termer av de tre stadierna av medvetandeutveckling, tillbringade de en stor del av deras mognadsperiod där. Det var under detta stadie som de utforskade ego-medvetandet och alla de maktfrågor som relaterar till det. Det var i detta stadie som de utforskade mörker och som de i mycket hög grad missbrukade sin makt.

I detta galaktiska skede var ljusarbetare medskapare av människans utveckling. Precis som för andra galaktiska krafter, var deras avsikt att använda människan som en marionett för att tillförskaffa sig dominans i andra delar av universum. Det är svårt att förklara de tekniker som de galaktiska makterna använde sig av i sina strider eftersom det inte finns något motsvarande i er värld, i varje fall inte i den utsträckning som de fullkomnade dem till. Väsentligen var galaktisk krigsteknologi baserad på en icke-materialistisk energivetenskap. De kände till psykets kraft och de visste att medvetande skapar fysisk verklighet. Deras metafysik var mer adekvat än de materialistiska synsätt som era nuvarande vetenskapsmän ansluter sig till.

Under Cro-Magnon perioden interfererade ljusarbetarsjälarna med den naturliga utvecklingen av människan på en genetisk nivå. Ni bör förstå denna genetiska inblandning som en uppifrån-ner manipulationsprocess; de präglade den mänskliga hjärnan/medvetandet med en speciell tankeform som påverkade de fysiska, cellulära skikten inom organismen. Effekten av dessa mentala präglingar var att ett robotliknande, mekaniskt element installerades i den mänskliga hjärnan, vilket tog bort delar av den naturliga styrkan och själv-medvetenheten hos de mänskliga varelserna. Det var ett artificiellt implantat som gjorde människan mer lämplig som instrument för de utomjordiska strategiska målen.

Genom att på detta sätt interferera med utvecklingen av liv på jorden våldförde sig ljusarbetarsjälarna på sakers naturliga förlopp. De respekterade inte integriteten hos de jordsjälar som bebodde de framväxande mänskliga arterna. På ett sätt bestal de dem på deras nyligen förvärvade fria vilja.

Men som vi indikerade i slutet på förra paragrafen, finns där ett sätt på vilket ingen kan stjäla en själs fria vilja. Men på grund av den på alla nivåer utomjordiska överlägsenheten, förlorade jordsjälarna praktiskt taget sin känsla av självbestämmande. Ljusarbetarna betraktade människorna som verktyg, som saker som hjälpte dem att uppnå sina mål. Vid detta stadie var de ännu inte redo att respektera liv som värdefullt i sig självt. De såg inte i ”de andra” (deras fiender eller slavar) en levande själ som de själva.

Nu finns det ingen anledning till att döma eftersom allt detta bara är del av en stor och djupgående medvetandeutveckling. På den djupaste nivån finns ingen skuld, endast fria val. Där finns inga offer, inga förövare; i slutändan finns bara upplevelse.

Ni, ljusarbetarsjälarna som en gång använde dessa mörka medel av förtryckande, dömde efteråt er själva mycket hårt för de handlingar ni begått. Även nu bär ni en djup känsla av skuld inom er som ni är delvis medvetna om som känslan av att ni aldrig är tillräckligt bra vad ni än gör. Denna känsla härstammar ur ett missförstånd.

Det är viktigt att förstå att ”ljusarbetare” inte är någonting som du är eller inte är. Det är någonting som du blir när du genomför resan av upplevelse; genom att uppleva ljus och mörker. Varande ljus och mörker. Om vi skulle ge er ett namn, skulle vi kalla er de Kristna själarna istället för ljusarbetare.

Har du någonsin haft upplevelsen av att ett svårt misstag du gjort, till slut förändrade saker och ting på ett positivt och oväntat sätt? Någonting liknande hände som ett resultat av den galaktiska inblandningen på jorden och med mänskligheten. I processen av präglandet av jordsjälarna med deras energier, skapade i själva verket de galaktiska makterna en stor smältdegel av inverkan på jorden. Man kan säga att de stridande elementen inom de olika galaktiska själarna blev inplanterade inom mänskligheten som ras och därigenom tvingade människan till att finna vägar för att kunna förena dem eller föra dem till fridfull samlevnad. Även om detta innebar att jordsjälarnas resa blev betydligt mer komplicerad, skulle detta till slut skapa det bästa tillfället för ett positivt genombrott, en väg ut ur det dödläge som de galaktiska konflikterna nått.

Kom ihåg att alla saker är sammanlänkade. Där finns en nivå på vilken jordsjälarna och de galaktiska själarna var och är drivna av samma intention. Detta är änglanivån. Varje själ är i en ängel i sin djupaste kärna. (Se avsnittet Tid, multidimensionalitet och ditt ljus-jag) På änglanivån samtyckte både de galaktiska krigarna och jordsjälarna till att ta del i detta kosmiska drama som beskrivits ovan.

Den galaktiska inblandningen inte bara ”hjälpte” jorden till att bli den smältdegel som den var tänkt till att bli, den markerade också upprinnelsen på en ny typ av medvetande inom de galaktiska krigarna. På ett oförutsett vis markerade detta slutet på egostadiet, slutet på deras mognadsperiod och början på någonting nytt

Slutet på ljusarbetarnas egostadie

De intergalaktiska krigen hade nått ett dödläge redan innan jorden kom in i bilden. När striden återupprepades på jorden blev den i själva verket bara förflyttad till jorden. I och med detta överförande började någonting att förändras inom galaktiskt medvetande. De galaktiska krigens tid var över.

Även om de galaktiska själarna förblev aktivt involverad med mänskligheten och jorden, drog de sig sakta tillbaka till rollen som observatörer. I denna roll började de bli medvetna om en viss sorts trötthet inom sig själva. De kände tomhet inombords.  Även om kampen och stridigheterna fortsatte så fascinerade detta inte så mycket som det en gång gjort. De började ställa sig filosofiska frågor såsom; vad är meningen med mitt liv; varför krigar jag hela tiden; gör makt mig verkligen lycklig? Genom att ställa dessa frågor växte sig deras krigströtthet starkare.

De galaktiska krigarna uppnådde gradvis slutet på sitt egostadie. De hade ovetandes överfört energin av ego och maktkamp till jorden, en plats som energimässigt var öppen för denna energi. De mänskliga själarna påbörjade just utforskandet av egots medvetandestadie.

Inom medvetandet hos de galaktiska krigarna skapades ett visst rum; ett rum för tvivel, ett rum för reflektion. De trädde in i en transformationsfas som vi kommer att beskriva genom att särskilja följande steg:

1. Vara otillfredsställd med vad det egobaserade medvetandet har att erbjuda, längtan efter ”någonting annat”: början till slutet.

2. Bli medveten om sina band till egobaserat medvetande, kännas vid och släppa taget om de känslor och tankar som är förbundna med det: mitten på slutet

3. Låta de gamla, egobaserade energierna inom sig dö, frigöra sig från kokongen, bli till sitt nya jag: slutet på slutet.

4. Uppvaknandet av det hjärtbaserade medvetandet inom sig, motiverat av kärlek och frihet; hjälpa andra att göra denna övergång.

Dessa fyra steg markerar övergången från egobaserat till hjärtbaserat medvetande. Vänligen kom ihåg att både jorden, mänskligheten och de galaktiska rikena genomgår denna fas, men inte samtidigt.

Planeten jorden tar nu tredje steget. Många av er ljusarbetare tar också detta tredje steg i samklang med jordens inre process. En del av er kämpar fortfarande med steg två och det finns några som kommit fram till steg fyra, som har känt inspirationen och fröjden av glädje i sina hjärtan.

Stora delar av mänskligheten önskar dock inte alls frigöra sig från egobaserat medvetande.  De har ännu inte trätt in i övergångsfasens steg ett. Detta är inte något att döma eller kritisera eller sörja över. Försök att se det som en naturlig process som tillväxten hos en planta. Du dömer inte en blomma för att den är en knopp istället för i full blom. Försök att se det på så sätt. Moraliskt fördömmande av de destruktiva effekter som det egobaserade medvetandet har i er värld är baserat på en avsaknad av insikt i andliga dynamiker. Dessutom försvagar det din egen styrka, eftersom ilskan och frustrationen du ibland kan känna när du tittar på nyheterna eller läser dagstidningar inte kan bli transformerad till någonting konstruktivt. Det bara åderlåter dig och sänker din egen vibrationsnivå. Försök att se saker med distans, från ett förhållningssätt av tilltro Försök att intuitivt känna underströmmarna i kollektivt medvetande, de saker som du knappast läser eller hör om i media.

Det tjänar ingenting till att försöka förändra själar som fortfarande sitter fast i verkligheten av det egobaserade medvetandet. De vill inte ha er ”hjälp” eftersom de inte är öppna för de hjärtbaserade energierna som ni – ljusarbetarna – önskar dela med dem. Även om det för er verkar som om de behöver hjälp; så länge som de inte vill ha den, behöver de den inte. Så enkelt är det.

Ljusarbetare är mycket förtjusta i att ge och att hjälpa, men de förlorar ofta sin urskillningsförmåga inom detta område. Detta leder till att energi förslösas och kan resultera i självtvivel och besvikelse hos ljusarbetaren. Vänligen, använd er urskillningsförmåga här eftersom önskan om att hjälpa tragiskt kan bli till en fälla för ljusarbetare som förhindrar dem från att verkligen fullfölja övergångens steg tre. (Begreppet «hjälpande » diskuteras vidare i avsnittet « Fällor på vägen till att bli en healer »)

Vi kommer nu att avsluta vår beskrivning av ljusarbetarna vid slutet av deras egostadie. Som vi tidigare sagt påverkade ni, tillsammans med andra galaktiska riken, mänskligheten under den period när den moderna människan utformades. När ni mer och mer började inta rollen som iakttagare, blev ni trötta på att strida.

Den makt som ni så länge eftersträvat resulterade i en typ av dominans vilken förintade de unika och individuella egenskaperna hos de som ni dominerade. Detta gjorde att ingenting nytt kunde komma in i er verklighet. Ni dödade allting som var ”annorlunda”. Detta tillvägagångsätt gjorde efter en tid er verklighet statisk och förutsägbar. När ni kom till medvetande om tomheten i maktkampen, öppnades ert medvetande upp till nya möjligheter. En längtan efter ”någonting annat” uppstod.

Ni hade slutfört steg ett i övergången till det hjärtbaserade medvetandet. Egoenergierna som i eoner hade fått styra fritt, lugnade sig och tillät rum för ”någonting annat”. I era hjärtan vaknade en ny energi som en kärleksfull blomma. En subtil och stilla röst började tala till er om ”hemma”, en plats ni en gång känt till men förlorat kontakten med under tidens gång. Ni kände hemlängtan inom er.

Precis som jordsjälarna, hade ni en gång upplevt havstillståndet av enhet ur vilken varje själ är född. Ni utvecklades gradvis från detta hav till individuella enheter av medvetande. Som dessa ”små själar” var ni ivriga att utforska men samtidigt bar ni inom er det smärtsamma minnet av ett paradis ni blivit tvungna att lämna bakom er.

När ni senare trädde in i egostadiet av medvetande, fanns denna smärta fortfarande kvar inom er. Vad ni huvudsakligen försökte göra var att fylla denna tomma plats i era hjärtan med makt. Ni försökte tillfredsställa er själva genom att spela spelet av krig och erövring.

Makt är den energi som mest står i motsats till enhet. Genom att utöva makt, isolerar du dig själv från ”den andre”. Genom att kämpa för makt, distanserar du dig själv ännu mer från hemma; medvetandet om enhet. Det faktum att makt leder dig bort från hemma istället för att föra dig närmare, var länge dolt för er eftersom makt är kraftigt sammanvävd med illusion. Makt kan med lätthet dölja sitt sanna ansikte för en naiv och oerfaren själ. Makt skapar illusionen av överflöd, tillfredsställelse, erkännande och till och med kärlek. Egostadiet är en oinskränkt utforskning av makt; av vinnande, förlorande, kämpande, dominerande, manipulerande, av att vara förövaren och att vara offret.

På den inre nivån slits själen sönder under detta stadie. Egostadiet innebär en attack på själens integritet. Med integritet menar vi den naturliga enheten och helheten i själen. I och med att man träder in i det egobaserade medvetandet hamnar själen i ett tillstånd av schizofreni. Den förlorar sin oskuld. Å ena sidan strider och erövrar själen men å andra sidan inser den att det är fel att skada och förgöra andra levande varelser. Det är inte frågan om att det är fel enligt någon objektiv lag eller domare. Men själen inser undermedvetet att den gör någonting som står i motsättning till dess egen gudomliga natur. Det ligger i dess inre gudomliga väsens natur att skapa och ge liv. När själen handlar utifrån ett begär av personlig makt, uppstår djupt inombords en känsla av skuld. Där finns, återigen, ingen utifrån kommande dom som förkunnar själen skyldig. Själen själv inser att den håller på att förlora sin oskuldsfullhet och renhet. Medan själen jagar efter makt på utsidan, äter en växande känsla av ovärdighet upp den inifrån.

Stadiet av egobaserat medvetande är ett naturligt stadie i själens resa. Detta stadie innehåller faktiskt det fulla utforskandet av en aspekt av själen; viljan.  Din vilja bildar bron mellan den inre och den yttre världen. Viljan är den del av dig som fokuserar din själs energi in i den materiella världen. Viljan kan bli inspirerad av begäret av makt eller av längtan efter enhet. Detta beror på stadiet hos din inre medvetenhet. När en själ når slutet på egostadiet blir viljan mer och mer ett utvidgande av hjärtat. Egot, eller den personliga viljan, är inte förintad men flödar i överensstämmelse med hjärtats visdom och inspiration. Vid denna punkt accepterar egot med glädje hjärtat som dess andliga guide. Själens naturliga helhet är återställd.

När ni, ljusarbetarsjälarna, kom till steg två i övergången från egobaserat till hjärtbaserat medvetande kände ni en uppriktig längtan efter att få rätta till vad ni hade ställt till med på jorden. Ni insåg att ni hade behandlat de levande människorna illa och att ni hindrat jordsjälarnas fria uttryckande och utveckling. Ni förstod att ni hade våldfört er på livet självt genom att försöka manipulera och kontrollera det i enlighet med era behov. Ni ville frigöra människorna från de band av rädsla och begränsningar som fört in så mycket mörker i deras liv och ni kände att det sätt på vilket ni kunde åstadkomma detta var genom att inkarnera i mänskliga kroppar. Så ni inkarnerade in i mänskliga kroppar vars genetiska egenskaper delvis var skapade av er själva för att transformera er skapelse från insidan. De själar som kom till jorden med detta uppdrag ämnade att sprida Ljus in i deras egna manipulerade skapelser.

Därför kallas de ljusarbetare. Ni tog beslutet att bli involverade i en hel serie av jordeliv utifrån en nyfödd känsla av ansvar men också på grund av den i hjärtat kända starka längtan efter att påta er denna karmiska börda för att möjliggöra det totala frigörandet av det förflutna.

© Pamela Kribbe

---