Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe

I de föregående avsnitten av Ljusarbetarserien har vi beskrivit historien om den inre utvecklingen hos ljusarbetarsjälar som en mer eller mindre kronologisk historia. Denna berättelse kan ge dig intrycket av att du utvecklas i tid från punkt A till punkt B, från mörker till ljus, från ovetskap till visdom.

Och på sätt och vis är det så.

Men i detta avslutande kapitel önskar vi dra er uppmärksamhet till ett annat perspektiv, ett annat sätt att se på er själva, ett perspektiv som lyfter er ut ur tid, ut ur denna specifika historia och låter er bekanta er med ert tidslösa existerande, i andra ordalag er multidimensionalitet.

Där finns en del av dig som är fullständigt oberoende av tid och rum. Denna del är fri, när den så väljer, att träda in i den dimension eller det område av upplevelse som den önskar. Den är fri att välja mörker eller ljus när som helst.

Från ditt jordliga perspektiv färdas du från punkt A till punkt B på ett linjärt sätt. Till exempel färdas du steg för steg genom de fyra stadierna av inre utveckling som vi tidigare diskuterat.

Från ett tidlöst, multidimensionellt perspektiv utvecklas emellertid inte ditt verkliga jag med tiden, det är det som upplever utvecklingen. Ditt verkliga jag behöver inte utvecklas. Det tillåter denna upplevelse utifrån sitt eget fria val. Detta val är motiverat av ett djupt vetande om det stora värdet av att uppleva tvådelning.

Från ditt tidlösa, andliga jags perspektiv är du alltid fri att uppleva vilken punkt som helst på linjen från A till B till Ö och bortom. Du kan, när du så önskar, aktivera vilken verklighet av medvetande du vill, för idén om att du sitter fast inom ett visst stadie av din inre utveckling är slutligen bara en illusion.

Skälet till varför vi vill dra din uppmärksamhet till detta perspektiv är att det kan hjälpa dig att bryta igenom dina inre barriärer. Det kan hjälpa dig att tränga igenom illusionens slöja och få direktkontakt med ditt eget Ljus-Jag; energin av den ängel du i sanning är.

För förståelsen av detta som ett verkligt perspektiv från vilket du kan se dig själv behöver vi förklara begreppet tid mer ingående.

Tid

På den högsta nivån av enhet finns det ingen tid. Detta är andens nivå, Gud, rent varande. På denna nivå finns det ingen utveckling, inget ”blivande” utan bara ”varande”.

På den lägsta nivån av enhet, där separation upplevs som starkast, är ett tomt, linjärt begrepp av tid använt. Med ”tomt” menar jag ett vetenskapligt, abstrakt begrepp av tid som helt saknar subjektivitet och känt innehåll. Tid sett på detta vis är en objektiv konstruktion utanför dig själv. Tid är någonting som lagts över dina upplevelser som ett yttre ramverk.

Ett ”curriculum vitae” till exempel, som du skickar in när du söker ett arbete, består ofta av en sådan objektiv tidslinje av händelser. Detta år gjorde jag dessa saker, det året examinerades jag ut från den skolan etc. Du framhåller den synliga, yttre sidan av saker. Den inre sidan av saker – motivationen, meningen, subjektiviteten – lämnas utanför.

På de energetiska nivåerna mittemellan enhet och separation är tid en verklighet som ”fluktuerar” med din upplevelse. Tid är ett empiriskt begrepp; ett sätt att dela upp upplevelse. På dessa nivåer finns tid, men den är inte oberoende eller extern i förhållande till dina upplevelser.

 På de astral planen till exempel, dit du reser när du sover men också efter det att du dött, finns ingen ”klocktid”. Klocktid är det yttersta försöket till att lösgöra tid från subjektivitet, d.v.s. från dig och dina upplevelser. Detta är en stor illusion. På de astrala planen är tid rytmen av dina upplevelser. Ibland vilar du, nu möter du någon, sedan studerar du för dig själv etc. Punkten vid vilken ett stadie slutar och ett annat börjar är inte bestämd genom klocktid – någonting yttre – utan genom ditt inre flöde av känslor, av vad som verkar naturligt för dig.

Denna naturliga känsla av tid eller rytm kan vara en del av jordelivet också. Subjektiviteten av tid, d.v.s. det faktum att tid kan upplevas olika under varierande omständigheter, är välkänt för er alla. Ni säger att ”tiden flyger iväg” när ni har roligt, medan tiden verkar stå stilla när ni sitter i väntrummet hos tandläkaren eller köar i affären.

Nu kanske skeptikern inom dig säger: tid uppfattas som att den rör sig saktare när omständigheterna upplevs som negativa, medan tiden verkar gå fortare när omständigheterna är positiva. Men tiden själv är alltid densamma, den tickar vidare på samma rigorösa sätt, oavsett hur ni upplever olika saker.

Detta är det ”objektiva ramverkets” begrepp om tid som också kallas det linjära begreppet om tid. Det har sitt ursprung i ett rationalistiskt, vetenskapligt närmande till tid.

Men föreställ dig nu att där inte finns några klockor, ingen natt och dag, inga naturliga influenser så som sol, måne och tidvatten för att mäta tid. Då skulle du bara kunna förlita dig på din egen subjektiva känsla av tid.

Er objektiva mätning av tid – klockan – är inte baserad på någonting yttre; den är en produkt av det mänskliga intellektet som önskar dela upp och klassificera. Det mänskliga intellektet har abstraherat en viss världsordning från de naturliga fenomenen på jorden. Men ”tid i sig själv”, oberoende av den mänskliga faktorn, existerar inte. Det är en illusion som är produkten av en typ av medvetande som är fångat i tron på separation.

Tid är i själva verket subjektiv. Tid är ett sätt att dela upp upplevelser på ett sådant sätt att du kan begripa dem. Till exempel, du säger att någon är ”en gammal själ”. Menar du verkligen antalet år eller livstider när du refererar till hans höga ålder? Eller menar du med ”gammal” att han uppvisar vissa egenskaper såsom visdom, balans och fridfullhet, snarare än ett visst mått av tid? Hänsyftningen till tid i frasen ”gammal själ” är verkligen en hänsyftning till erfarenhet.

Tid i ordets fullaste bemärkelse är ”dynamikerna av blivande” på den inre nivån. Det kan vara ett hjälpfullt koncept i den mån det hjälper dig att artikulera den naturliga rytmen eller flödet av saker. Men när den förstås som någonting objektivt som står utanför och över dig, tenderar den till att begränsa och distrahera dig. Du är inte begränsad till någon specifik tidslinje. Du är inte en linjär varelse. Där finns nivåer av din varelse som är utanför tidens ramverk och som du för närvarande upplever. Det är till denna aspekt av dig själv, d.v.s. din multidimensionalitet, som vi nu önskar dra din uppmärksamhet.

Multidimensionalitet

Enligt det linjära begreppet av tid kan du inte vara närvaranda på mer än en plats åt gången. Med ”dig” refererar det linjära konceptet till din kropp, din hjärna och ditt medvetande som på något sätt är förbundet med din kropp/hjärna. (Vetenskapen kan ännu inte förklara exakt hur kropp och medvetande är ”förbundna”, men den vidhåller – i allmänhet – att medvetande inte kan existera utan en fysisk kropp.)

Enligt det ”fulla”, subjektiva konceptet av tid, är du närvarande varhelst ditt medvetande uppehåller sig. Var du befinner dig i tid och rum bestäms av ditt medvetandes fokus, inte av din kropps lokalisering.

Till exempel så kan du vara på stationen och vänta på att ditt tåg ska komma. Det kommer att dröja en stund så du sitter där och slötittar och utan att du lägger märke till det kommer du in i ett lätt förändrat sinnestillstånd. Du tänker nu på någon som du pratade med igår. Du kommer med lätthet ihåg det samtalet och du kommer med livfullhet ihåg hur det påverkade dig. Du återupplever vissa aspekter av detta samtal genom att ta in det förflutna i ”Nuet”. Vad du i själva verket gör är att du reser till det förflutna och återigen besöker energierna från den stunden. Din Nu-energi interagerar med energin från det förflutna, eventuellt skapar den förändringar i din upplevelse av den stunden och därmed förändras det förflutna.

Med att förändra det förflutna menar vi inte att du förändrar några fysiska fakta, men du ser på händelserna utifrån ett annat perspektiv eller tolkar dem på ett annat sätt. Genom att förändra det upplevda innehållet i vissa händelser i det förflutna, förändras på sätt och vis händelsen för dig.

Tänk bara på detta exempel:

Du hade en konversation med någon som blev väldigt förargad av ett påpekande du gjorde vilket inte alls hade intentionen att vara kritiserande. Den andra personen som du pratade med började skälla ut dig och gick sedan sin väg. Nu kände du dig i din tur förolämpad, missförstådd, arg och chockerad på samma gång. Efter att du kommit hem kände du dig upprörd i några timmar men sedan släppte du händelsen och sov gott under natten. Nästa morgon på tågstationen behövde du vänta på ditt tåg och plötsligt kom du ihåg detta besynnerliga samtal där saker och ting så överaskande gick fel. Nu tittar du på det från ett annat perspektiv och plötsligt inser du varför han blev så förargad av ditt påpekande. Du kommer ihåg några omständigheter från hans förflutna som du helt enkelt hade glömt bort innan du hade denna konversation. Du kan nu se hans emotionella reaktion i ett helt annat ljus, speciellt att den inte hade någonting med dig att göra. Det var inte du som vållade skada; du väckte bara till liv en gammal skada inom honom. Detta perspektiv sätter inom dig i rörelse ett annorlunda emotionellt svar. Nu känner du lättnad, insikt och ja… förlåtelse. ”Åh, det var därför… nu förstår jag… stackare”.

I det ögonblicket omskapar du det förflutna. Du omtolkar det med en annan interpretation av omständigheterna, vilken ersätter ditt ursprungliga gensvar. För att förtydliga, detta betyder inte att det ursprungliga gensvaret inte inträffade men energierna av ilska, chock och missförstånd har blivit transformerade till förståelse och förlåtelse. En ”andlig alkemi” har ägt rum genom interagerandet mellan det förflutna och nuet.

De fysiska omständigheterna är sannerligen inte så viktiga. Det är det kända innehållet av en situation, din energetiska reaktion på den, som i sanning formar ditt liv och din verklighet. Därför kan vi med all rätt säga att du kan förändra det förflutna genom att resa i tiden till energier från det förgångna som fortfarande behöver frigöras.

Medan du sitter på stationen och gör din tidsresa finns där några lager i ditt medvetande som fortfarande är närvarande i din kropp. Du kanske känner ”i bakhuvudet” att dina händer börjar bli kalla eller att några ungdomar bakom dig pratar högljutt.

Medvetande har förmågan till att dela upp sig. Det kan befinna sig på olika platser på samma gång, vilket betyder att medvetande kan uppehålla sig i olika energetiska verkligheter samtidigt.

Detta är betydelsen av multidimensionalitet. Ditt medvetande är inte begränsat till tid och rum. Även om du under din livstid på jorden har en grundläggande överenskommelse om att några delar av ditt medvetande alltid skall vara kopplat till din jordiska kropp, betyder inte detta att ditt medvetande är begränsat till en specifik punkt i tiden.  Du är inte begränsad av det förflutna eller framtiden eftersom de inte är fastslagna. De är flytande fält av upplevelse. De är föränderliga och du kan interagera med dem från Nuet.

Ditt medvetande är multidimensionellt även när du tror att du är fången i din fysiska kropp. Känner du till uttrycket: ”hon sitter fast i det förflutna”? Någon kan inte släppa taget om det förflutna och hennes medvetande är fyllt med förgångna upplevelser och känslor såsom beklagan, ånger eller bara sorg. Denna person är ”inte här”. Hon är bokstavligt talat i det förflutna. Hon, som i exemplet ovan, interagerar med det förflutna från nuet men inte på ett frigörande, alkemistiskt sätt. Hennes kropp är närvarande här och nu men hon sitter fast i det förflutna. Tiden för henne står stilla medan klockan tickar vidare och mäter veckor och månader som passerar förbi. Detta är på grund av att hon inte flyttar sig upplevelsemässigt.

Hon flödar inte med i de naturliga processerna av liv och upplevelse. Detta är ett exempel på multidimensionalitet. Även när du begränsar dig själv till ett sådant snävt focus av medvetande är du multidimensionell. Med detta menar jag att multidimensionell inte är någonting du blir, det är någonting som du är. Det är din natur; ditt naturliga tillstånd av varande.

Den verkliga frågan är: hur kan du vara multidimensionell på ett frigörande och transformerande sätt? Hur kan du använda din multidimensionalitet på ett sådant sätt att du kan röra dig fritt genom dimensionerna utan att förlora kontakten med din gudomliga Ande? Att vara multidimensionell utifrån en plats av visdom och medvetande: detta är din andliga bestämmelse. Det är er bestämmelse att bli fullt medvetna, multidimensionella skapare.

Att vara medvetet multidimensionell betyder att du frigör dig från illusionen av linjär tid, vilket också betyder att du släpper idén om att du inte är mer än din kropp.

Att vara medvetet multidimensionell är att identifiera sig själv med den Ande (Gud) inom dig som är totalt fri att träda in i vilken sfär av upplevelse, d.v.s. dimension, som den väljer.

Att vara medvetet multidimensionell är en grundläggande del av den Nya Jordens verklighet.

Skälet till att du kämpar med konceptet av multidimensionalitet är för att du förstår uttrycket ”att vara på två olika platser på samma gång” på ett fysiskt sätt. Din fysiska kropp kan inte vara på två olika fysiska platser samtidigt. Men dimensioner är inte fysiska platser, inte ”bitar av materia” så att säga. Dimensioner är världar av medvetande, sfärer av medvetande som följer vissa energetiska lagar.

Ditt medvetande kan ta del av olika dimensioner på samma gång. Detta händer NU. Där finns verkligheter av det förflutna, framtiden, astralplanen, tidigare liv, av ängeln inom dig och ännu mer som korsas och möts inom dig just här och just nu. Du är multidimensionell nu, men är du multidimensionell på ett medvetet sätt? Tillåter du dimensionerna att flöda in och ut i dig, accepterar du de energier som de för med sig till dig och kan du vidkännas dem som dina egna?

Du interagerar med de andra dimensionerna som du är del av hela tiden, men om du gör det på ett medvetet och accepterande sätt, transformerar du faktiskt dessa dimensionella verkligheter. Genom att omfamna fastsittande eller förträngda energier från dessa dimensioner och hålla upp dem i ljuset av ditt medvetande, frigör och integrerar du delar av ditt Jag och du förändrar ditt nu.

Många sfärer av medvetande möts inom dig och du är verkligen mästaren som väljer att uppleva vilken du vill av dem. Du är fri att resa genom varenda en av dem, fort eller långsamt, nära eller på avstånd. Så länge som du identifierar dig med Anden inom dig kommer du att behålla medvetenheten om att du är fri.

Men när du fastnar i begränsande tankar och övertygelser såsom ”detta är inte möjligt”, ”detta är inte tillåtet”, ”detta kommer att gå fel” etc., sjunker du in i illusionen om separation. Du blir fånge i illusionen av linjär tid, illusionen av att du är en kropp, illusionen av att du är frånskild från Gud. På detta sätt blir själen tillfälligt ”bunden” till vissa sfärer av upplevelse. Själen glömmer sitt sanna ursprung, sin gudomlighet och sin frihet.

Detta att vara fången eller ”bunden” kallas också för karma.

Att bli ”obunden” eller ”frigjord” sker oftast genom ett antal steg eller stadier som ni kallar ”inre utveckling”. Från en mänsklig, linjär synpunkt ”frigör du karma” och transformerar sakta dig själv enligt de fyra stadierna av inre utveckling som vi tidigare beskrivit i denna Ljusarbetarserie. Från Andens synpunkt studsar du emellertid bara tillbaka till ditt naturliga tillstånd av gudomligt medvetande. Från denna synpunkt innebär frigörandet av karma inte någonting annat än att du kommer ihåg din egen gudomlighet.

Ditt Ljus-Jag

Många dimensioner, många sfärer av medvetande möts inom dig. Och du är verkligen mästaren, skaparen av hela fältet av dimensioner. Du är en stjärna med många strålar, ett själsmedvetande med många manifestationer. Du är fri att aktivera vilken verklighet du än väljer.

Om du låter idén om linjär tid eller kronologi falla, tillåter du dig själv att tro att det förflutna eller framtiden inte fastställer vem du är. Du kan då uppleva dig själv som centrum av ett vibrerande fält av dimensioner som alla utgår från en gudomlig, tidlös källa: du.

Föreställ dig själv i centret av alla dessa verkligheter, alla dessa möjligheter och välj sedan den som för med sig mest Ljus till dig.

Du väljer den klaraste, mest underbara strålen i fältet och nu, för en stund, gå in i den och känn hur det är att VARA den strålen.

Detta är ditt Ljus-Jag.
Detta är den del av dig som mest liknar Gud.
Traditionellt kallas de varelser som är närmast Gud för ärkeänglar.
Och detta är vad ni är i denna dimension just nu. Ni är i sanning ärkeänglar.

Ärkeänglar är varelser som är mycket nära Ande eller Gud men de är inte fullständigt ett med den. De är ett steg bort från absolut medvetande, vilket betyder rent Varande utan differentiering, blivande eller individualitet.

Ärkeänglar har en typ av individualitet. Det finns något unikt i dem alla. En ärkeängel kan sägas ha vissa egenskaper. Det kan man inte säga om Gud eller Ande. Gud är Allting och Ingenting. På grund av detta kan man säga att ärkeänglarna har stigit in i ”sfären av separation”, sfären av ”Jag” till skillnad mot ”Andra”. De är del av tvådelning, om än så lite.

En ärkeängel är en aspekt av Gud som har manifesterat sig själv som en särskild Varelse, en särskild Form. Den grekiske filosofen Platon kallade detta för en Idé, vilket i våra termer är en fundamental eller ”arketypisk” energetisk verklighet som överskrider den fysiska världen. Ärkeänglar är i den meningen platoniska Idéer. Där finns en ärkeängel (Idé) av Kärlek, av Sanning, av Godhet etc., var och en förkroppsligande energin av en speciell aspekt av Gud. Ärkeänglar är inte så mycket personer som energifält med en individuell anstrykning.

Varför ger Ande eller Gud aspekter av sig själv yttre form på detta sätt?

Det var från glädjen av att skapa som han gjorde detta.

Energierna av ärkeänglar är ett uttryck för Guds oändliga kreativa glädje.

Ärkeänglar är inte utanför Gud. Ingenting är utanför Gud. Gud är i allting. Gud är närvarande i alla skapade energier som ”aspekten av Ande”. Denna aspekt är det som gör alla dessa energier till en.

Det som separerar en varelse från en annan, det som gör den annorlunda och unik, är ”själs-aspekten”. Själs-aspekten innefattar en varelses individualitet.

Alla skapade varelser som har individualitet är i sanning ett förenande av Ande och Själ, av medvetande (ande) och upplevelse (själ).

Skapande är en dans av Ande och Själ.

Man kan säga att Ärkeänglarna är Guds förstfödda. Inte ”först” på ett linjärt sätt men i meningen av att de är mycket nära Gud. De bär inom sig en djup medvetenhet om deras gudomlighet, ”aspekten av Ande”. Människor uppfattar ärkeänglar som ett klart och rent Ljus.

Det finns olika ärkeänglar. Varje ärkeängel utstrålar energi som ljusstrålar från en sol. Genom att sända ut dessa strålar längre och längre bort kommer ärkeängeln i kontakt med okända platser, med världar av upplevelser som är nya för den. Ärkeängelns energi sträcker sig ut och i denna spontana, skapande rörelse snubblar den över det som är Annat än den själv, det som inte är ljus men mörker. Mörker betyder här enbart: längre bort från Enhet/Ande, mer indragen i sfären av individualitet.

Gud eller Ande är varken mörker eller ljus. Gud bara är. Ärkeänglar är ljusvarelser. Genom att skapa Ljus, skapade Gud också Mörker. Detta är helt enkelt på grund av att ärkeänglar befinner sig i dimensionen av tvådelning, utanför Enhet. De har en känsla av individualitet. Skapandet av Ljus-Jaget (ängeln) förde med sig skapandet av Mörker-Jaget, den delen av Jaget där ljus är frånvarande. Där finns en skönhet i denna polaritet eftersom den utgör skapandets dynamik.

Gud, rent varande och medvetande, längtade efter upplevelse och denna upplevelse får hon genom detta skapade universum, genom hennes närvaro i de ljusa och de mörka aspekterna av det.

Vad ärkeänglarna skulle få uppleva efter att de stigit in i världen av tvådelning, visste inte Gud. Detta är vad hon längtade efter: att inte veta allting, utan att få uppleva någonting nytt.

Genom att stiga ut ur Enhet trädde ärkeänglarna in i en tom rymd, en rymd av potential, en rymd av oändliga möjligheter.

Ärkeänglarna upptäckte att de kunde skapa många former och uppehålla sig i dem. Varje form som du bebor som en medveten varelse ger en viss synvinkel eller ett visst perspektiv som gör det möjligt för ett ”outvecklat medvetande” att uppleva saker på specifika sätt.

Hela processen av ärkeänglarnas äventyr av sökande efter upplevelser kan framställas som ett ofantligt vattenfall av gnistrande ljus. Ärkeänglarnas energi flödade ut ur Gud/Källan som ett massivt flöde av gnistrande, klart vatten som gav sig av i alla riktningar. Inom detta ofantliga flöde av vatten separerade små flöden ut sig själva, de delade upp sig till ännu mindre flöden ända tills de var små droppar av flytande ljus. Dessa droppar kan jämföras med individuella enheter av medvetande, var och en med sin egen uppsättning av upplevelser.

Andens och Själens dans hade nu verkligen påbörjats!

De individuella enheterna av medvetande, vilket vi kallar för själar, fortsatte sin resa. De bar djupt inom sig energin av Ande eller Källa, men även energin av den ärkeängel som de kommit ifrån. Men allteftersom de reste längre och längre bort, kom de att uppleva att det var möjligt för dem att glömma bort sitt ursprung, att glömma bort sin gudomlighet och att förlora sig i mörker och illusion. Denna polaritet av mörker och ljus kunde bäst bli upplevd som en människa levande på jorden.

När vi beskriver processen av ärkeänglarnas utflödande från Källan för att så småningom bli till människa, verkar det som om vi berättar en linjär, kronologisk berättelse.  Men så förhåller det sig inte. Utflödandet eller vattenfallet av energi från Gud händer just Nu. Denna berättelse berättar för dig om de identiteter som finns tillgängliga för dig Nu, inte vem du var i någon förfluten dåtid.  I detta nuvarande ögonblick finns ett skikt av ren ärkeängelsenergi inom dig, ett skikt av rent Ljus. Det finns också skikt av förvirring och rädsla inom dig. Men du kan när som helst välja att vara det Ljus-Jag, den ängel du är. Detta är inte någonting du behöver utveckla, det är helt enkelt en del av vem du är.

Det är viktigt att inse att du inte behöver se upp till andliga mästare, guider eller änglar. Där finns inte en enda auktoritet över dig. Du, du själv är bland de ”förstfödda”, sittande alldeles bredvid Guds tron. Du, du är själv Gud och ängel.

Det enklaste sättet att komma i kontakt med ditt Ljus-Jag är genom att kontakta skiktet av rent medvetande, ren Ande inom dig. Detta gör du genom att bli stilla på inre och yttre nivåer. Den stillhet du då kan uppleva finns faktiskt alltid närvarande inom dig; du behöver bara bli medveten om den.

När du har kontakt med stillhet, dimensionen av evighet inom dig, kan du känna Andens längtan att uppleva. Från denna längtan föddes ditt Ljus-Jag.

Själen erfar den största glädjen i samspelet mellan Ande och upplevelse, samspelet mellan gudomlighet och mänsklighet. Detta är universums hemlighet.

När du är enbart Ande, är din verklighet statisk. Ingenting förändras. Upplevelse och rörelse uppstår enbart när det finns ett förhållande till någonting utanför dig/Ande. När du känner någonting annat än dig själv finns där en inbjudan till att utforska, att känna, att upptäcka. Men för att uppleva någonting annat än dig själv behöver du flytta dig själv ut ur absolut Enhet, ut ur Gud/Ande. När du gör det blir du en individuell själ.

Du är en unik själ med en fot i sfären av det Absoluta och en fot i sfären av Relativitet (d.v.s. tvådelning).

I ditt utforskande av relativitet (tvådelning), kan det hända att du går så långt Hemifrån att du förlorar kontakten med elementet av Ande inom dig. Din själ förlorar sig då i illusionen av rädsla och separation.

Den största möjliga glädje upplever du när tar del i världen av Upplevelse samtidigt som du förblir förbunden med Ande, med Hemma. Det balanserade samspelet mellan Ande och Själ är källan till den största kreativitet och kärlek.

Ur detta perspektiv är ni alla på väg att hitta den rätta balansen mellan absolut Enhet och att vara en individuell själ. De bland er som är ljusarbetare arbetar för närvarande mot en större medvetenhet om enhet med Ande. De har rest in i tvådelningen länge och långt och de, d.v.s. du min kära läsare, är redo att återvända hem. Men inte till ett statiskt Hemma av Ren Enhet, utan till en dynamisk, skapande verklighet av gudomliga, multidimensionella människor vars upplevelser kommer att vara fyllda av glädje och ljus.

Hos alla er som läser detta finns en intensiv längtan efter Hemma och en djup beslutsamhet att verkligen veta vilka ni är. Håll er längtan och beslutsamhet levande och lita på dem för de kommer att föra er Hem.

© Pamela Kribbe

---