Pamela Kribbe kanaliserar Maria

Kära vänner, jag hälsar er. Jag är Maria.

Från vår sida är vi fullt medvetna om hur tung och tät verkligheten på Jorden ibland kan te sig för er. Men ni ska veta att vi är med er och kommer så nära er som möjligt för att stödja er. Känn vår energi i detta rum. Känn att det finns en viss lätthet som vill komma till er, så tillåt den. Jag kommer med samma antal barn vid min sida som det finns människor närvarande här. Det här är barn som representerar er energi. I var och en av er bor ett barn; det är er mest ursprungliga essens; det innehåller något av er djupaste inspiration. Se dem omkring mig, leende, dansande omkring, glada.

Pamelas och Gerrits barn är också här, och tillsammans bildar vi en cirkel. Lägg märke till det barn som tillhör dig, och tillåt det att komma nära dig och sätta sig bredvid dig eller i ditt knä. Tillåt det att vara med dig och känn hur något lever i detta barn som är orört av den jordiska verklighetens tyngd. Barnet har något som är ursprungligt, sorglöst och gränslöst. Känn det bubblande skrattet från det barnet och gör det välkommet. Livet är till för att firas, för att upplevas med glädje. Du har rätt att uppleva glädje i ditt liv, och det handlar ofta om de enklaste sakerna.

Säg “ja” till dig själv som du är nu, med de problem du upplever, de fysiska symtomen, kanske, och stressen och oron. Säg bara “ja” till dig själv. Du är helt okej som du är. Titta in i ögonen på barnet inom dig och se skönheten i det, den oförstörda naturen, hoppet, livskraften. Barnet inom dig ger inte upp, det vill leva. Det är ofta dina egna tankar som fångar dig och stoppar livets rörelse inom dig. Varje gång du känner dig fast, är det egentligen inte känslorna som är fast, utan tankarna som har kommit till vissa slutsatser och tolkningar som får dig att bestämma dig: “Jag har fastnat.”

Livet är en ström av flödande energi, och det finns något inom dig som också vill flöda. Det betyder inte att livet alltid känns trevligt och behagligt, men att det alltid finns en ström i din själ som flödar tillsammans med topparna och dalarna, det mörka och det ljusa. När du gör motstånd mot den strömmen fastnar du och skapar en situation som verkar vara statisk. Men även då är livet egentligen aldrig stillastående.

Vad händer när du fastnar i motstånd, när du intalar dig själv att saker och ting inte kommer att ordna sig, när du gör en alltför hård bedömning av din situation? I värsta fall kommer du att må dåligt och prata med dig själv om att du är nedstämd. Då befinner du dig i ett energifält som är början på en depression; du känner dig platt och dyster, oklar och förvirrad. Det är vad som händer när du kväver energin och den inte kan flöda; den blir en dimmig skymningszon.

Observera dig själv när det händer dig, och se om det är ett mönster som du känner igen. Med vissa personer händer det oftare än med andra. När det finns stunder i ditt liv då du känner dig förtvivlad och tänker: “Jag är för överväldigad, jag kan inte göra det längre”, gå dit med din uppmärksamhet och andas in djupt och andas ut helt. Känn att det finns så mycket inom dig som vill röra sig, som vill leva, som vill uppleva glädje, och lita på den strömmen. Lägg märke till när du drar vissa slutsatser och vid vilken punkt du fastnar. Känn skillnaden mellan det som vill leva i dig och känslan av överväldigande.

Bakom omdömet finns smärta, så gör den smärtan påtaglig. Känn sorgsenheten bakom den, rädslan. Låt den känslan komma fram i ljuset: “Jag är rädd, jag känner mig så ensam.” Våga möta dessa känslor, för det är din räddning. I samma ögonblick som du låter dessa känslor visa sig är du åter i kontakt med livet, med det som skulle flöda i dig. När dessa känslor känns i din kropp är det då du kan ge dem tröst med ditt inre ljus – så prova det.

Föreställ dig att du ger ljus åt den smärta du känner inför ditt liv. Skapa en cirkel av ljus runt dessa förmodade misslyckanden: känslorna av osäkerhet, ensamhet och rädsla. Föreställ dig att du ser på dem med medkänsla och säger “ja” till dem alla: “Den här smärtan tillhör mig och jag accepterar den som en del av mig”. Vilken lättnad det är att tillåta smärtan att finnas där! När du observerar smärtan, motståndet, utan att döma, då kan saker och ting börja flöda igen. Det är när du står i opposition till din negativitet som problem uppstår och du fastnar där längre än nödvändigt. Ge upp motståndet.

Allt som är har en anledning att existera, har ett ursprung som är giltigt. Omfamna de delar av dig som du tycker är svårast, som har de tyngsta känslorna. Föreställ dig att du gör det med en energi som är levande, och tillåt denna energi att se barnet i dig som fortfarande är glatt, levande och öppet för livet i djupet av sin varelse. Detta barn i dig är en symbol för livet: din styrka, din vitalitet, och det kan aldrig brytas, det är oförstörbart. Det är Gud själv som flödar genom er.

Låt den energin rensa dig från bekymmer och från det som trycker ner dig. Känn den som en brusande fontän runt omkring dig. Du får vara den du är. Ta en stund och se tillbaka på de senaste månaderna. Känn hur modig du har varit, hur du har sett direkt på vissa saker. Snälla, titta på vad du har åstadkommit. Det finns alltid något du har lärt dig eller åstadkommit. Om du inte ser det, betyder det att du inte tittar ärligt. Se en konkret sak, något du har lyckats bra med, något du är nöjd med, och låt det dyka upp av sig självt. Hitta det där som du känner stolthet över. Hitta det som du mår bra av och ge dig själv det erkännandet. Namnge de egenskaper du visat prov på. Var det mod, var det uthållighet? Var det ärlighet, uppriktighet, tillit? Känn igen den egenskapen inom dig själv. Våga låta den negativa ström som finns inom dig förvandlas till en positiv.

Jag säger “våga”, och det låter förmodligen lite extremt, för på en nivå vill du inget hellre än att tänka positivt. Men det finns också en nivå där du klamrar dig fast vid det negativa eftersom det nästan är ett slags beroende. Negativitet kan ibland vara en typ av gömställe, för då gör det att du inte behöver göra någonting. Om du alltid säger till dig själv: “Jag kan inte göra det här”, då är det du säger i själva verket: “Jag behöver inte leva livet längre, jag kan dra mig tillbaka till den lilla plats jag har säkrat för mig själv, och jag behöver inte vara eller göra någonting mer.” Det kan därför vara ett slags förslavning, en ursäkt för negativa omdömen.

Fundera ett ögonblick på vad du får ut av att se så kritiskt på dig själv. Varför gör du det? Finns det något i det, ens något litet som på något sätt får dig att känna dig trygg, ger dig en viss typ av säkerhet, även om det bara är på ett något förvrängt sätt? Det kan ibland kännas tryggt att göra sig liten och stanna kvar i gamla hjulspår, men det är egentligen din rädsla för vad som kan hända om du deltar fullt ut i livet.

Med att delta i livet menar vi att du verkligen öppnar upp för de upplevelser som kommer i din väg genom att våga utforska nya områden, genom att kliva in i det okända och genom att känna på ett autentiskt sätt – och det är storhet! Det har ingenting att göra med hur bra du presterar i världen eller vad du åstadkommer, utan med vad du tillåter dig själv att känna fullt ut och dyka in i den känslan. Det är storhet att gå in i djupet av allt som livet har att erbjuda i form av känslor och emotioner.

Att öppet gå in i denna storhet är vad livet egentligen handlar om, även om det ibland känns för mycket för dig. Se vad du gör mot dig själv när du stänger av dig själv och omger dig med vissa bedömningar i ditt huvud av vad som kan och inte kan ske för dig och vilka vägar som är stängda för dig. Det är faktiskt en pseudodöd som du går in i när du inte längre vill vara engagerad i livet och inte längre vara här. Men så kan det inte vara, det strider mot livet självt. Döden existerar egentligen inte; det finns inget sådant som ett absolut stillastående, en icke-existens, ett icke-varande. Allt som är, är – det existerar. Och därför är livet alltid i rörelse och utveckling, och det fortsätter på sin väg och tar till sig nya erfarenheter. Jag ber er att öppna upp för det flödet. Det är ett flöde av kärlek, ett flöde av glädje som vill vara med dig.

Ta barnet i handen och lita på det. Just i sin oskuld, sin öppenhet och sin sårbarhet är det den klokaste delen av er eftersom det alltid väljer livet, om och om igen. Barnet får aldrig nog av livet! Låt dig entusiasmeras av detta inre barn igen. Öppna dig för livet.

Det var allt för i dag. Tack så mycket.

Maria

© Pamela Kribbe

Översättning till engelska av Maria Baes och Frank Tehan

Översättning till svenska av Rita Borenstein

---