Jeshua kanaliserad av Pamela Kribbe

Kära vänner, älskade änglar av ljus, jag hälsar er alla.

Det är från Kristusenergins hjärta som jag, Jeshua, sträcker ut min hand och min hälsning till er.

Älskade ängel, vet att du är omhuldad. Vet att du är ovillkorligt älskad, även nu när du vistas i en kropp av kött och blod, en kropp som kan dö. Även under denna tid då du lever inom gränserna för detta tillfälliga hem, är du utan förbehåll en del av Gud, detta Hem som du längtar så mycket efter. Du har egentligen aldrig lämnat ditt Hem, men ändå så känner du inte igen den eviga flamman som för evigt brinner inom din varelse. Kontakta detta ljus just nu, när dig själv, vet vem du är. Ett ljus brinner inom dig, så vackert och klart. Hur kom det sig att du började tvivla på detta.

Idag talar vi om att dö. Det existerar mycket rädsla kring döden. Rädsla för förintelse, rädsla för att glömmas bort, rädsla för att uppslukas av det stora svarta hålet som associeras med döden. Som så ofta är fallet i den jordiska dimensionen, har ni en tendens till att vända upp och ner på saker och ting och presentera dem på exakt motsatt sätt mot hur det faktiskt förhåller sig. I själva verket är döden en befrielse, en hemkomst, en hågkomst av den du i sanning är.

När döden kommer, återvänder du ansträngningslöst till ditt naturliga tillstånd av varande. Ditt medvetande förenar sig med flamman av ljus som är din sanna identitet. Värdsliga bördor lyfts från dina axlar. Att uppehålla sig i en fysisk kropp påtvingar dig gränser. Det är sant att du valde att dyka ner i detta begränsande tillstånd på grund av möjligheten till upplevelse som den hade att erbjuda. Inte desto mindre är det en förnimmelse av lycksalighet att återuppliva sitt naturliga ängla-tillstånd. Ängeln inom dig älskar att flyga och vara fri, att fritt utforska de myriader av världar som universum består av. Där finns så mycket att utforska och uppleva. När du föds in i en jordisk kropp förlorar du mer eller mindre kontakte med friheten som ängel och känslan av att vara gränslös.

Följ nu med mig när vi går tillbaka till ögonblicket just innan du dök ner i din nuvarande inkarnation. På en inre nivå gav du dig själv tillåtelse till att påbörja detta jordiska liv. Det var ett medvetet val. Kanske har du glömt bort detta och vid vissa tillfällen tvivlar du på att du verkligen vill vara här. Men det fanns ett ögonblick då du sa ”ja”. Detta var ett modigt val. Det är en handling av stort mod att temporärt byta ut sin frihet som ängel och känslan av att vara gränslös, mot äventyret att bli mänsklig, att bli dödlig. Detta äventyr innehåller ett löfte som gör det värdefullt. Känn detta ”ja!” som en gång steg upp ur din själ. Kom också ihåg att du drogs till jorden. Känn hur du förband dig med jordens verklighet och känn ögonblicket då du sjönk in i embryot i din mammas livmoder. Du kanske lägger märke till att det finns en känsla av tyngd kring planeten jorden, en sorts gråhet eller tjocka.

Det finns mycket lidande på jorden. Smärta, förlust, rädsla och negativa tankar är en del av jordens kollektiva atmosfär. Och detta är vad du som en nyligen inkarnerad själ passerade igenom. Ditt ljus hittade sin egen väg genom detta mörker och i och med det föll oundvikligen en slöja av ovetskap över ditt ursprungliga ängla-medvetande. Känn sorgen i denna händelse, men bortom den, ditt mod och din tapperhet. Du hade bestämt dig: ”Jag ska göra det. Ännu en gång ska jag slå rot i denna jordiska verklighet för att finna mitt eget ljus, för att känna igen det, för att återupptäcka det och för att överlämna det till världen, som är i så stort behov av det.”

Ja, det har varit ett språng in i ovetskap. Att tillfälligtvis glömma bort vem du är, att inte komma ihåg ditt fria tillstånd av varande, är en del av att vara människa. Du glömmer bort att du är trygg och fri oavsett vart du befinner dig. Som människa ger du dig iväg för att återvinna denna naturliga känsla av frihet och trygghet. I ditt sökande kan du bli fångad av krafter som verkar ge dig det du söker, men som i själva verket gör dig beroende av någonting som ligger utanför dig själv. Du kanske förlitar dig på yttre omdömen som talar om för dig hur du ska bete dig för att bli älskad. Dessa falska bilder av Hemma, dessa substitut, har en tendens till att göra dig ledsen och deprimerad. Resan ner från himlen till jorden har verkligen varit svår. Men döden tar dig tillbaka till planet av evig kärlek och trygghet. Det är när du dör som du överlämnar dig till den du alltid har varit. Om du dör på ett medvetet sätt, om du kan acceptera döden och överlämna dig till den, blir döendet till en glädjefylld händelse.

Vad händer när du dör? Innan du dör passerar du genom ett stadie av att skiljas åt och att släppa taget. Det är en fas då du tar farväl av det jordiska livet, av dina kära. Detta kan vara svårt, men det erbjuder dig på samma gång en möjlighet till att djupt reflektera över vem du är, vad du lärt dig och vad du under din livstid fullbordat på jorden. I sorgen som du kan känna över att lämna dina kära blir det mycket tydligt vad det är som förbinder dig med dem. Det är ett band av kärlek som är odödligt. Detta band har en sådan styrka att det ansträngningslöst passerar dödens gränslinje. Kärlek är en outtömlig källa som ständigt ger upphov till nytt liv. Var inte rädd för att förlora dina kära, för det är i avskedets ögonblick som banden av ovillkorlig kärlek förstärks och ges nytt liv. Om du ger dig av i kärlek är det säkert att ni kommer att mötas igen. Ni kommer återigen att finna varandra, ansträngningslöst, eftersom den kortaste vägen till någon annan alltid är hjärtats väg.

Om du har personer du älskat och som passerat över till andra sidan, kan du vara säker på att de är nära dig på hjärtats nivå. Känn deras närvaro, för de är här ibland oss och sträcker ut sin hälsning till dig. De känner sig priviligierade och fria. De är fria från de tvivel som plågar så många på jorden och de längtar efter att med dig få dela den kärlek och vänlighet som ständigt finns tillgänglig för dig.

De som stannar kvar associerar ofta tiden före den älskades bortgång med känslor av sorg och förlust. Det är naturligt att känna bedrövelse över en älskads avfärd, det är naturligt att sakna och längta efter den älskades fysiska närvaro. Men vi uppmuntrar er till att försöka känna att deras avfärd öppnar upp en port mot en ny dimension där kommunikation till sin natur är så ren, klar och direkt att den överstiger de kommunikationsmetoder som man vanligtvis använder på jorden. Du kan direkt kommunicera med en älskad efter att de dött, från ditt hjärta till deras hjärta. Så fort som du på detta sätt öppet och uppriktigt kommunicerar med den andre kan missuppfattningar som fanns er emellan lätt klaras upp. Ditt budskap kommer alltid att mottas.

När du själv dött kommer du att se människor som lever på jorden ur ett annat perspektiv. Du kommer att vara mer tolerant, stillsam och du kommer att ha en ökad känsla av visdom. Du kommer inte direkt vara helt balanserad eftersom det finns emotioner och känslor som du tar med dig och som behöver tas omhand. Du kommer inte att vara perfekt eller allvetande så fort som du släpper fysiskt liv. Och det är egentligen inte så tokigt eftersom det fortfarande finns så mycket att uppleva och upptäcka på den här sidan! Men de flesta av er upplever dock ett nytt perspektiv. Evighetens dimension är påtaglig och detta mildrar din syn på det som upptog dig och människorna i din direkta närhet under din tid på jorden.

Men vad händer med DIG när du väl passerat dödens gränslinje? När du väl gått igenom perioden av sorg, perioden då du tar farväl, kommer du att känna dig redo till att känna döden närma sig. Ditt medvetandes fokus förändras nu. Du släpper taget om den yttre världen, människorna, din kropp och du vänder dig nu inåt och rör dig djupare inombords. Din medvetenhet om den yttre världen avtar och detta gör att du kan förbereda dig inför denna inre resa som du är på väg att ge dig ut på. Om du medvetet accepterar döden kommer du uppleva att du ”håller på att bli klar”, en villighet till att verkligen släppa taget. För dina älskade är detta det ögonblick då de bör låta dig gå vidare eftersom du behöver all din styrka för att vända dig inåt och förbereda dig själv.

Att dö behöver inte vara en smärtsam process. Det som inträffar är till sin natur faktiskt stort och majestätiskt. Döden är en helig händelse där själen förbinder sig med sig själv på ett mycket intimt sätt. Under slutstadiet upplever den döende personen den världsliga dimensionen på ett avskilt sätt: kroppen, dofter, färger och andra fysiska förnimmelser. En annan dimension kommer in i deras medvetande med en så löftesrik och inbjudande utstrålning att det inte längre är så svårt ätt överlämna sig själv och lämna allt jordiskt bakom sig. Inte ens närvaron av dina kära kommer nu att stoppa dig från att gå vidare. Energin av Hemma – Gud, paradiset eller vad du vill kalla det – är så överväldigande, vänlig, varm och lugnande att det blir lätt att släppa taget och återlämna din trötta och utslitna kropp till jorden.

När du väl fridfullt släppt taget kommer din själ att stiga upp från kroppen, lätt och försiktigt. Du kommer att känna stödet av universella krafter av visdom och kärlek. Om du dör utan att göra motstånd, kommer din direkta omgivning att vara fylld av varm och kärleksfull energi. Du kommer att uppleva en obeskrivlig känsla av befrielse. Du är fri och allting blir klart och tydligt. Du kommer ihåg kärleken som finns överallt, inte som en abstrakt idé, men som en påtaglig verklighet. När du levde på jorden kallade du denna sorts kärlek för ”Gud” och du hade en förutfattad mening om vad denna Gud ”ville ha från dig”. Du var övertygad om att det fanns vissa krav som denna Gud ställde, krav som du för det mesta inte levde upp till. Men här i denna dimension så minns du vad Guds vilja i sanning är: att besjäla dig, att inspirera dig, att uppleva skapelse via dig och att slutligen känna igen Sig Själv i ditt ansikte. Gud ville bli mänsklig via dig. Målet för universums evolution är DU: Gud som människa!

Gud är skapelsens källa och du är dess fullbordan. Du, som gett Guds ljus mänsklig form, döms aldrig för att du är mänsklig. Du är istället hedrad. Idén om en hämndlysten Gud är bara ännu en förvrängning, en omkastning av sanningen, igångsatt av rädsla. Gud känner igen Sig Själv i dig, oavsett vad du gör eller inte gör. När du är tillbaka på den här sidan blir du återigen medveten om detta och ett lass av självfördömmande och mindervärdeskänslor kommer att glida av dina skuldror. Du kommer att återigen känna den ursprungliga glädjen i att leva, trygg i Guds hand.

Strax efter din ankomst hit kommer du att uppfatta ljusvarelser runtomkring dig. Där kommer att finnas vägledare som hjälper dig och människor du känt som passerat över före dig. Ibland kommer det att överraska dig vilka du där kommer att träffa på, människor du endast kortvarigt känt men som djupt berört ditt hjärta kan finnas där jämsides med vänner från en livslång vänskap och släktingar. Alla som du haft en förbindelse baserad på kärlek med kommer vid något tillfälle att hälsa dig välkommen. Återigen står det klart för dig att säga farväl enbart är en illusion och att förbindelsen hjärtan emellan är evig. Du kommer att uppleva en känsla av vördnad och tacksamhet när du träder in på detta plan av ovillkorlig kärlek och visdom.

Efter din ankomst till den här sidan går du igenom en anpassningsfas under vilken du vänjer dig vid din nya omgivning och långsamt släpper din anknytning till det jordiska livet. Du kommer att behöva acklimatisera dig. Det kommer att vid din sida finnas guider som är specialiserade på detta. Du kommer fortfarande att ha en kropp men den kommer att kännas mer flytande än den fysiska kropp som du varit van vid. Med största sannolikhet kommer den att likna din senaste fysiska kropp. Även om friheten till att se ut som du vill finns, föredrar de flesta en viss kontinuitet till att börja med. Du är också fri till att skapa din egen levnadssituation, till exempel ett vackert hus med en underbar trädgård i en naturlig omgivning som du tyckte om när du var på jorden. Det är helt ok att leva ut sina jordiska fantasier på detta plan som jag kallar för det astrala planet. Detta är en dimension eller sfär av varande som tillåter stor skapande frihet, fastän den fortfarande påminner och är nära förbunden med den fysiska dimensionen på jorden.

Vissa människor som haft svårigheter med att acceptera döden på jorden och övergången till den andra sidan kan ha varit mindre fridfulla. De behöver i allmänhet mer tid för att anpassa sig till sina nya livsomständigheter. Ibland tar det ett tag innan de verkligen inser att de gått vidare. Vissa människor har lidit av en långvarig sjukdom och finner det svårt att släppa idén om att vara sjuk. De kan inte helt och fullt tro på att de är bra igen och ofta behövs det tålmodiga och vänliga stödet av en andlig guide för att de ska kunna frigöra sig från sin gamla kropp. Den gamla kroppen kan hålla fast vid själen, som ett koncept, som en tankeform. Den kan återigen uppleva sig själv på det astrala planet, ända tills själen upptäcker sin frihet, sin förmåga till att släppa taget och öppna upp inför någonting nytt.

En annan möjlighet är att själen förblir knuten till jordens rike, och då särskilt till de älskade, på grund av att de dog plötsligt eller mycket unga. Detta kan inträffa när det gäller olyckor, katastrofer eller när personen befann sig i början av sitt liv. Detta är situationer då själen inte kände sig redo till eller förberedd för avfärd. Att dö under sådana omständigheter är alltid mer eller mindre traumatiskt. Det finns kärleksfullt stöd på den här sidan för dessa traumatiserade själar, som det alltid gör. Förr eller senare kommer själen att nå ett tillstånd av accepterande och förstå situationen. Det finns alltid en giltig anledning till det som kan tyckas vara en för tidig avfärd från den värdsliga nivån. Döden är aldrig en tillfällighet.

Allteftersom din vistelse på den andra sidan blir längre, expanderar din ande in i vidare och djupare medvetandenivåer. Du kommer alltmer att släppa de sätt att tänka och känna på som du var van vid på jorden. I själva verket återvänder du allteftersom till kärnan av den du är, din själ, den inre gudomliga gnistan. Ju mer du kommer in i – eller återvänder till – detta tillstånd av medvetande, ju mer frigör du dig från din världsliga personlighet och jordens dimension. Du kommer att känna ett flöde av varande som når bortom den aspekten av dig. Du kommer att komma i kontakt med andra livstider du levt på jorden, inkarnationer då du förkroppsligade andra aspekter av din själ. Du blir medveten om den gränslösa rymd som din själ är och de många erfarenheter som du samlat på dig under din resa genom universum.

När människor på jorden nu förbinder sig med dig kommer de att känna en person som förhöjt sin nivå av visdom och andlig kärlek. När du närmar dig kärnan av din själ lämnar du faktiskt det astrala planet och kommer in på vad jag kallar den innersta nivån, sfären av det Innersta. De flesta människor stannar ganska länge på den astrala nivån efter att de dött. De ser tillbaka på sitt liv på jorden och reflekterar över alla upplevelser som de gått igenom. På den astrala nivån kan man uppleva både glädje och missmod, både positiva och negativa känslor. Din omgivning återspeglar din inre psykologiska verklighet. De känslor som du behöver komma till rätta med gestaltar sig som stämningar, landskap och möten. Du besöker ofta den astrala nivån i dina drömmar, så du är redan bekant med detta fält av medvetande. När man i er esoteriska litteratur talar om många lager eller riken i livet efter döden, omfattande allt mellan mörker och ljus, refererar man till det astrala planet.

På det astrala planet får du möjlighet till att ordna upp det emotionella bagage du haft med dig från ditt senaste liv på jorden. I detta assisteras du av ett flertal kärleksfulla guider. Vid en viss tidpunkt kommer du att släppa alla dina förankringar och din emotionella smärta och bli helt redo till att fortsätta vidare bortom den astrala nivån. Det är då du går vidare till den innersta nivån. När detta inträffar är det som en andra död. Du lämnar bakom dig allt som i sanning inte tillhör dig och du tillåter dig själv att smälta samman med ditt större Jag, din gudomliga kärna. I det ögonblick som du passerar vidare till det innersta planet kommer du att bli medveten om den enorma kraft som driver dig. Du kommer att uppleva din enhet med Gud.

Det innersta planet, planet av ditt eviga Jag, är sätet för den gudomlig medvetenhet som är upphovet till all skapelse. Jag ber er att för en stund förbinda er med denna nivå, här och nu. Den är inte långt borta. Den genomsyrar allt, både den astrala och den världsliga nivån; den genomsyrar hela kosmos. Den närvaro som du här uppfattar är närvaron av Gud, ren och oförfalskad. Den kan förnimmas som en djup tystnad, totalt fridfull och ändå flödar den över av liv och kreativitet. Ur denna källa rinner all skapelse fram och till denna källa kommer den att återvända.

När du når det innersta planet i livet efter döden kommer det vara möjligt för dig att göra medvetna val gällande din framtid. På detta plan kan du med hjälp av lärare och vägledare förbereda ännu en inkarnation på jorden, eller planera en annan resa, allt  beroende på dina mål. Du kan på den innersta nivån tydligt höra din själs röst. Det var från denna nivå som du en gång sade ”ja” till det liv som du nu befinner dig i.

Kom för en stund ihåg hur det kändes att vara på detta plan. Ju mer medveten du blir om denna nivå under ditt liv på jorden, ju lättare kommer det att vara att dö i frid och att efter din död gå bortom det astrala planet till den innersta nivån.

Döden är ingenting annat än en övergång, en av de många övergångar som du går igenom i livet. Att födas är en övergång. Livet på jorden har så många övergångsstunder, stunder av att gå igenom och släppa taget. Tänk bara på detta: Den kropp som du nu uppehåller dig i var en gång i tiden mycket liten, en sårbar liten bebis. Ändå arbetade din själ, den gudomliga kärnan inom dig, redan när du var denna ömtåliga lilla bebis genom dig. När du uppnådde vuxen ålder uppslukades många av er av de krav som livet på jorden ställde och ni konfronterades med rädslor och tvivel. Medvetenheten om din gudomliga kärna, din själ, knuffades in i bakgrunden. Men där fanns tillfällen i ditt liv då dimensionen av gudomlig medvetenhet öppnades upp igen. Detta inträffade ofta vid tillfällen då du var tvungen att släppa taget, när du var tvungen att ta farväl.

Kanske var det att säga farväl till en älskad, kanske var det att sluta på ett arbete; alla tänkbara möjligheter. Sådana händelser är övergångar som liknar döende, inte i bokstavlig mening men på en psykologisk nivå. Det krävs av dig att du släpper taget på en djup nivå och det är vid exakt dessa ögonblick av eftergivande som du kan börja känna ditt eviga Jag, det gudomliga ljuset som brinner inom dig. Den här verkligheten finns alltid villkorslöst med dig, även när allt runtomkring dig faller bort. Och så är det även när det handlar om fysisk död. Om du vid det ögonblicket är tillräckligt modig för att släppa taget, kommer den eviga nivån att omfamna dig och du kommer att uppleva en mycket klar medvetenhet om vem du verkligen är.

Att dö genom ett medvetet överlämnande är en helig tilldragelse, fylld av liv och skönhet. Det majestätiska i det som inträffar kommer att vara påtagligt för de som är närvarande. Ju mer de som är närvarande upplevt ”att dö medan man lever”, ju mer kommer de att fyllas av vördnad och aktning inför den övergång som de bevittnar.

I alla tänkbara övergångar i skapelsen, från fysisk födelse och död till stunder av intensiva emotionella uppbrott i livet, är aldrig den centrala frågan om du ska överleva, men om du ska lyckas behålla förbindelsen med din egen gudomliga kärna. Kan du behålla kontakten med det innersta planet, ditt ursprung, Skapelsens hjärtslag? Det bästa sättet för att förbererda sig inför döden och det som ligger bortom den är att under sitt liv ofta förbinda sig med det innersta planet. Genom att redan nu bli medveten om – innan den fysiska döden – att den innersta kärnan av den du är inte är beroende av den fysiska kropp som du för tillfället uppehåller dig i, eller den identitet som du antagit i världen, frigör du dig själv för att lugnt och stilla kunna göra din övergång när den stunden kommer.

Att förbinda sig med den innersta nivån är någonting som man väljer. Döden i sig kommer inte att föra dig närmare den. Efter att du dött, kommer du i stort sett vara samma person som du är idag, om än utrustad med andra möjligheter och ett vidare perspektiv. Men den avgörande frågan är alltid: kommer du ihåg dig själv? Kan du medvetet förbinda dig med den dimension av tidlöshet som flödar genom dig och som i sanning inspirerar dig?

Ni är odödliga, innerligt älskade änglar av Ljus. Ha tilltro till detta. Låt dig själv bli tröstad och stöd av denna vetskap när det är dags för dig att dö; men även nu, medan du kämpar med problemen i ditt liv.

För att kunna dö i frid ombeds du att på den inre nivån lösgöra dig själv ifrån allt som binder dig till din världsliga existens. Öva dig hela tiden medan du lever på detta lösgörande och du kommer att vara förberedd till att dö.

Kanske undrar du: ”Är det inte tragiskt att lösgöra sig från livet när man befinner sig mitt i det?” Svaret är: ”Nej. Det vittnar istället om en sant kraftfull ande.”

Vad innebär lösgörande? Det innebär att man uppmärksammar det väsentliga, att man inte fastnar i oväsentligheter. Det innebär att man inte skapar onödigt emotionellt drama. Det innebär att man upplever glädje över de enkla sakerna i livet. Att praktisera lösgörande och att stå i kontakt med det innersta planet, är förenat med att man är medveten om en dold dimension som ligger precis under och bortom det som kan observeras. Det betyder att man ger upp snabba omdömen som bra och dåligt och att man litar på en kosmisk intelligens som vida överstiger det mänskliga sinnet.

Många av er är fångade i ett febrilt tänkande. Ni betraktar livet på ett osunt sätt; hur man löser problem, hur man åstadkommer allt som man tror att man måste göra. Du är mycket fixerad vid att organisera livet utifrån din vilja och dina tankar. Lösgörande innebär att du tar denna tänkande aspekt av dig själv mindre på allvar. Är detta tragiskt att göra? Nej. Det för istället in ljus och luftighet i ditt liv.

Det är på grund av ditt överdrivna begär av kontroll som livet blir till en strid, tröttande och tungt. Lösgörande för med sig sinnesfrid, humor och eftertänksamhet. Att vara medveten om livets ändlighet, inspirerar den naturliga längtan efter att vårda liv. Och det är där som din gudomliga kärna ansträngningslöst kan flöda genom dig, från det innersta planet till din jordiska verklighet. När detta inträffar, kommer du att ha besegrat döden innan du dött.

© Pamela Kribbe

Översätt från engelska av Lena Eklund

---